Majbebisar 2016

Den här busfröken rör sig med någon timmes mellanrum så den här gången behöver jag inte ens fundera men med första barnet var det jätte jobbigt. Han hade cykler på typ 4-5 dagar när han öste järnet och så var det nästan inget i 2 dagar. Satt med telefonen många gånger och funderade på ska jag ringa men så kände jag en liten rörelse. Jätte jobbigt men jag lärde mig ha lite is i magen. Allt gick jätte bra men man ska ju vara observant och hellre åka in en gång för mycket...

Säkert något så enkelt som att hon har lagt sig på ett nytt sätt och då känns sparkarna mer och sammandragningarna helt enkelt minskat pga de då..? Jag brukar tänka att så länge rörelserna som man är van vid, inte minskar så känner man sig rätt lugn. Så länge de är samma mängd rörelser eller mer så bekymras jag inte så mycket av vad det är för sorts rörelser. Har själv inte haft sammandragningar i princip alls..

Var hos bm idag, bebis har fixerat sig och mina förvärkar var visst inte så ofarliga som jag trodde. Blev direkt skickad till förlossningen (jag hade inte ens så jobbiga förvärkar som jag kan ha) och fick bricanyl subkutant. Fick åka hem om jag lovade sängläge och bricanyl varje dag tills 36+0, annars skulle jag bli inlagd! :O

Jisses.. Jag är 32+5 idag och tar det redan superjättelugnt varje dag!

Magen hade inte vuxit heller så det blir tillväxtul första bästa tid de har, det kan dock bero på att han sjunkit ned i bäckenet. Det är tydligen väldigt tidigt att han fixerat sig redan då det är andra barnet..?

Ska in och ta prover imorgon och ny ctg kurva.

Skönt att allt är klart utom amningsbharna som är beställda men inte kommit än (en har jag fått och blev så nöjd att jag beställde flera). Jag kan verkligen rekommendera Evas underkläder, jättefina amningsbhar (och andra fina underkläder) i många storlekar.

Va menar du med ofarliga? Hur har dina varit??? Vad menar BM med att de är farliga?? Åh, jag vill inte föda innan v 37-38 iaf tidigast!!

Sambon köpte hem en ny våg idag (våran gamla har vart sönder länge, ungefär i samma veva jag blev gravid, he he) och jag fick en chock när jag ställde mig, ha ha, vad faaan? Har ju gått upp 16,5 kg och är i vecka 35 (34+4), kommer ju minst gå upp 2-3 kg till sista veckorna, säkert mer om jag lägger på mig vätska som sist.

Hua, jag tyckte jag var mindre denna gången än första graviditeten men nu så visar det sig vara ungefär det samma, knepigt. Gick upp 21 kg totalt fösta gången. 

Någon mer som gått upp mycket?

Jag har ökat totalt 13 kg i vikt och går in i vecka 36 idag. För en och en halv månad sedan så visade vågen +14 kg. Jag har alltså minskat i vikt trots att bebis nu ökat ganska mycket.

Jag har helt tappat aptiten sedan några veckor tillbaka och måste tvinga mig själv att äta. Pappan till bebisen har nämligen meddelat mig att han hade föredragit abort och att det inte går en dag utan att han tänker på det. Han tycker dessutom att jag mer eller mindre har tvingat honom till att bli pappa eftersom befruktningen skedde under semestern och att vi under denna hade ett storgräl.

Att han hade oskyddat sex med mig varje dag i över 2 veckor och att vi hade planerat graviditeten sedan tidigare spelar tydligen ingen roll. Jag borde ha förstått att tillfället inte var det bästa och att abort alltid är ett alternativ när han inte blev överlycklig på en gång av beskedet. Pappan jobbar dessutom i ett annat land så jag har ju fått sköta det mesta av allt praktiskt kring graviditeten själv då vi endast är tillsammans helger. Jag befinner mig i något slags chocktillstånd sedan några veckor tillbaka. Har noll energi kvar. Har tappat all glädje och lust och just nu försöker jag bara ta mig igenom dagarna. Varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att jag ska vakna nästa morgon och upptäcka att allt är en hemsk mardröm.

Förlåt alla fina tjejer för att jag sänker denna positiva tråd med massa negativitet. Jag behövde nog skriva av mig.

Jag har ökat totalt 13 kg i vikt och går in i vecka 36 idag. För en och en halv månad sedan så visade vågen +14 kg. Jag har alltså minskat i vikt trots att bebis nu ökat ganska mycket.

Jag har helt tappat aptiten sedan några veckor tillbaka och måste tvinga mig själv att äta. Pappan till bebisen har nämligen meddelat mig att han hade föredragit abort och att det inte går en dag utan att han tänker på det. Han tycker dessutom att jag mer eller mindre har tvingat honom till att bli pappa eftersom befruktningen skedde under semestern och att vi under denna hade ett storgräl.

Att han hade oskyddat sex med mig varje dag i över 2 veckor och att vi hade planerat graviditeten sedan tidigare spelar tydligen ingen roll. Jag borde ha förstått att tillfället inte var det bästa och att abort alltid är ett alternativ när han inte blev överlycklig på en gång av beskedet. Pappan jobbar dessutom i ett annat land så jag har ju fått sköta det mesta av allt praktiskt kring graviditeten själv då vi endast är tillsammans helger. Jag befinner mig i något slags chocktillstånd sedan några veckor tillbaka. Har noll energi kvar. Har tappat all glädje och lust och just nu försöker jag bara ta mig igenom dagarna. Varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att jag ska vakna nästa morgon och upptäcka att allt är en hemsk mardröm.

Förlåt alla fina tjejer för att jag sänker denna positiva tråd med massa negativitet. Jag behövde nog skriva av mig.

Det är en fin balans där alltså, skulle ju aldrig förlåta mig själv om jag hade FÖR mycket is i magen heller och något gick snett. Men jag hoppas att så länge jag ändå känner rörelser lite då och då under dagen och sen hyfsat många på en timme när jag ligger ned så borde det vara okej även om hen inte sparkar så hela jag hoppar till.