Åh vad ledsen jag blir av att läsa om era oförstående män! Jag ska genast uppskatta min ännu mer än vanligt, han gör allt han kan för att underlätta för mig. Skulle jag säga kl 23 att jag är sugen på juice så åker han och köper det, fast han är redo för sängen, ska upp tidigt och vi har 3 mil till en affär som har öppet så sent. (Därför säger jag inte det, jag vill inte att han ska åka, men för honom är det självklart.)
Jag har varit sjukskriven för foglossning sedan v 8, det är hemskt. Mina bästa tips är att använda bältet under dagtid, om inte annat för att det hindrar en från att ta ut steget (bältet ska sitta lågt!). Sitt med rak rygg och kryp inte upp i soffan utan sitt med kuddar bakom ryggen så att båda fötterna når golvet. Undvik alla trappor om möjligt, måste ni så gå som barnen med samma fot först. Sov med stora fasta kuddar under/mellan benen. Sedan ska man i största möjliga mån undvika alla lyft, dammsugning/våttorkning av golv och att torka av bord som alla är hemska mot fogarna men som man gör omedvetet mest hela tiden, framförallt om man har små barn. Jag äter citodon men vaknar ändå av smärta de flesta nätter..
Prematura förvärkar har jag haft sedan v 20, de är dock hittills overksamma men smärtsamma. Har fått bricanyl men vissa dagar kan jag ha uppemot 1,5 minut långa med 2 minuters mellanrum i många timmar :/ Skitjobbigt! Där har jag därimot inte så många tips. Det ända som hjälper är att göra så lite som möjligt (som att jag gör så mycket med foglossningen liksom).
Nu känns det mycket mer av allt men jag är så otroligt glad och tacksam för livet i magen! Ännu mer sedan min barnlösa syster ringde igår i tårar och berättade att hon har livmoderhalscancer och måste operera bort hela livmodern och äggledare nästa vecka :'( Det är så otroligt sorgligt och hemskt...