Celines Essence skrev 2015-06-30 21:39:58 följande:
... Och jag blir nästan kär i dig också charmiga Häckis
Jo. Det är sant som du skriver, visst kan lusten dala i perioder, i livet.. Men ibland är det kanske bara ett reslutat av livssituation, eller av relationen, som liksom egentligen inte har sin grund i sexlusten.
Under en period nyligen hade jag en mindre dipp i min annars ganska höga sexdrift. Orsaken var en ovanligt hög press och stress jag hade på mig i mitt övriga liv, och sexuella reaktioner från min kropp satt plötsligt lite längre in. Nu har mitt liv lugnat sig lite och jag börjar känna igen mig själv
Jag berättade i alla fall för Anton precis hur jag kände(och han hanterade det på ett underbart sätt) och även om vi inte haft en jättelång relation, tror jag det är bra att kunna berätta sådant där, för precis som du skriver tror jag det kan vara så att man kanske vill leva upp till den initialt höga sexlusten och fortsätter med det så att man kanske tom lurar sig själv. Det gäller att vara ärlig både mot sig själv och sin partner.
Jag tror det där med att pressa fram orgasmer, eller pressa tillbaka, för all del, i vissa fall kan ta så mycket energi att själva upplevelsen av sexet blir lidande. Jag tror det är rätt vanlig orsak att sex blir "jobbigt".
Jag och Anton har en skön och avslappnad inställning till orgasm. Det där med att komma för snabbt eller för långsamt är liksom inga problem. Det är bara olika från gång till gång... Och vi tycker inte ens att all sex behöver ge orgasm...Vi kan hålla på med varandras kroppar, varandras kön, utan att man riktigt kan kalla det sex alltid. Då är det lätt. När allt är kravlöst.
Sedan tror jag också dynamiken mellan par kan förändras i samband med barn och föräldraskap. För mig var inte den perioden svår. Jag tror att småbarnstiden lättare fick mig att acceptera stunder av snabbt och trist sex. Och våra roll som mamma och pappa förenade oss tillräckligt för att det skulle funka...Uppenbarligen fungerar vi alla olika och olika relationer olika.. .
Tycker att ni moget skall överväga att adoptera mig faktiskt
Tycker nog det är logiskt att småbarnsåren kanske gör det lättare att vänja sig och acceptera trist snabb sex och så blir det liksom standarden efter det. Själv vande jag mig långt innan för när jag försökte förklara eller visa eller ja vad som helst så kunde jag lika gärna snackat med en vägg, det nådde aldrig in. Jag lärde mig helt enkelt komma fort och stressat istället, resultatet blir ju ingen större extas i skallen, men någonstans bättre än att inte komma alls. Så jävla dumt när jag tänker tillbaka även om jag finner det helt logisk.
Ibland undrar jag hur jag kunde dela livet med en man som jag hade WOW med och sen nöja mig med att dela livet med en man som bara fick WOW upplevelser av mig men inte hade kapaciteten att ge det tillbaka.
Många år senare så ger första mannen mig fortfarande WOW varje gång vi ses, trots att år av att vara isär och ingen intimitet, kärlek osv borde göra att det inte funkar kan jag tycka rent logiskt, men det räcker han tar i mig så funkar det eller för all del pratar i telefonen, min kropp och hjärna reagerar oavsett. Lite som knark fast han är bara en människa och jag är en köttsligt svag jävla människa. Allt är fel men känns alltid rätt just då, helt idiotiskt, går över mitt förstånd och är emot hela min moral, så gissningsvis är jag väl ett as då innerst inne eller bara svag eller bägge delar. Hoppas det går över iaf för det förstör andra delar av mitt liv och dränerar min energi enormt mkt!
Jag tror du är inne på något viktigt att berätta, det är viktigt och att det är okej att berätta att man faktiskt inte är på topp, att närhet kanske är viktigare än sex just där och då, men också att personen man talar med faktiskt förstår det och accepterar det. För jag tror någonstans att stress och press med sex bara är av ondo. Alltså inte om man både gladeligen kastar sig över varandra och tar en snabbis för att man vill just då, utan mer att det blir fel om det är den enda sortens sex man alltid har ihop, snabbt hetsigt eller jag inbillar mig det iaf, för vissa kanske det fungerar optimalt, men för mig gör det inte det. Jag älskar sex där timmarna bara liksom försvinner och ingen stress finns, för mig är det kvalitet, sen om den stunden bara är 30 minuter eller 4 timmar spelar ingen roll, det är just grundläget med ingen stress över det hela som gör det, fast nog fan föredrar jag ett race på 4 timmar framför 30 minuter
Tror även inställningen till orgasm är av vikt, att det inte är ett krav eller ett stress moment, innan jag ens kunde få orgasm ihop med någon så lärde jag mig absolut gilla sex iaf som helhet så jag har nog aldrig haft det som något grundkrav alls, förutom den där stressade relationen där jag fick hetsa fram dem, med facit i hand genomkorkat
Någonstans tänker jag att intimiteten och tilliten är av vikt men även att man har samma gemensamma mål lika njutning för båda.
