Vems är problemet?

Vårt problem är nog mest att min man skulle önska att jag ngn gång tog initiativ till sex. Mitt problem är att jag har svårt att ta initiativ utan att vara jättesugen. Och jag går igång på att han bestämmer och dominerar mig. Så hos oss är det inte för lite sex som är problemet eftersom vi har sex alla gånger min man vill och jag då såklart också vill om jag blir "igångsatt" på rätt sätt. Samtidigt förstår jag absolut att han vill känna sig sexig, önskad etc och jag försöker kompensera så gott jag kan även om jag tycker det tar emot och då menar jag just att ta initiativet till sex. Det tar såklart inte emot att ge komplimanger, kyssar, kramar mm! Eftersom min man vet hur han får igång mig så funkar det jättebra alla ggr han tar initiativ. Problemet är att när jag tar initiativ så är det som att allt han vet om mig och hur jag vill ha det bara försvinner. Då ska vi istället "älska" och ha mysigt vaniljsex. Då blir det ju dubbelt motigt för mig. Jag vill ju bli påsatt! Hårt! Men efter att ha läst många inlägg i denna tråden och på FL i övrigt så ska jag verkligen inte klaga! Jag ställer såklart upp och tar initiativ även om det blir vaniljsex, men sen dröjer det ett tag innan jag tar initiativ igen...
Och ja vi har pratat om det, men det är väl för långt emellan gångerna som jag tar initiativ eftersom det blir samma sak varje gång.

Men då blir det ju lite annorlunda sex i alla fall. Kan du inte ta initiativ på annat sätt. Bara låta honom få veta att du är "redo"?

Jo det är nog så jag får göra. Ska försöka hitta ett bra sätt där han upplever att jag tar initiativ men att det ändå blir sex så som båda gillar.

Stämmer inte alls. Vi har sex ganska ofta, minst 2 ggr per vecka men vanligtvis 3-4 ggr. Sex även vid mens. Lite mindre vid PMS. Det är det jag menar med det ologiska. Han borde ju rimligtvis tänka att det är ganska lätt att "få" sex med mig. Men det är ju lite så att han tänder på att se mig vilja ha sex så då vill ju han med. Men det är ju en viss obalans eftersom jag inte alltid vill, och då blir det ju mitt behov som styr. Ibland under ägglossning vill jag några ggr per dag och då har vi det men jag vet också att han inte vill ha sex 3 ggr per dag under årets alla dagar. Så det är ju lite så att han tar chansen.

Det är svårt att hitta en balans, det känns ju bra när han är "på" och tar på mig och allt det där men samtidigt är det ju lite pressande om jag inte just då har så mycket lust.

Men det är precis som hos oss...
Jag vill gärna bygga upp en stämning inför sexet, och självklar vill jag att den "uppladdningen" ska ge resultat. Ett idealsex börjar egentligen flera timmar innan samlaget med att man bygger upp både sin egen och sin partners spänning och kåthet genom fysisk kontakt och uppskattning. Om man då vet att det verkligen ska bli sex blir ju uppladdningsfasen inte en chansning. Men om 95% av "uppladdningarna" resulterar i en stor besvikelse så ger man upp, varje missad uppladdning gnager ett hål på självkänslan - och efter ett tag är självkänslan i botten och man slutar att uppvakta för att slippa besvikelsen.  Och då är äktenskapet illa ute - eller övergår i nån slags ekonomisk förening.
För mig är allt jättelogiskt. Jag kan inte förstå hur man inte kan förstå det här?

En nobbad uppvaktning är precis som att man inte uppfyller sin partners förväntningar, man duger inte. Och samtidigt finns känslan där - om en annan man hade uppvaktat henne - hade hon velat knulla med honom då??

Jag tror det ligger en hel del gamla instinkter i det här som vi inte riktigt kan ändra på.

Problemet är väl bägges tänker jag spontant. Hur tänker du själv TS?

Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom. 

Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom.