• Anonym (Vem?)

    Vems är problemet?

    Här på FL kan man ofta läsa om par med osynk i sexlivet. Den ena vill mer än den andra. Den ena vill och den andra vill inte alls.

    Här på FL är det oftast den som vill mer som lyfter frågan, men vems är problemet. 

    Hur många anser att sex skall finnas i ett förhållande för att det skall anses som ett kärleksförhållande? Visst, om man har sex en gång per år så har man sex. Visst är det så. 

    Den som inte har lust känner sig ofta trängd och otillräcklig, och anser att partnern inte tänker på annat än sex. Den kanske tycker att sex inte är särskilt viktigt och anser sig ha sin fulla rätt att säga nej. 

    Den som har lust känner sig frustrerad, oälskad, värdelös, osv. Den känner att de egna behoven har väldigt lite prioritet i förhållandet. 

    Kan ni inte fritt berätta er syn på vem som har problem (om man får uttrycka sig så)?

    Visst har båda problem. Men om lusten sviker för den ena så innebär det att båda har problem. Skall då den med lust trycka bort sin lust eller skall den utan lust försöka få tillbaka lusten?

    Det skulle vara intressant att se hur ni ser på saken.

  • Svar på tråden Vems är problemet?
  • Mrs Okänd
    Anonym (Maria) skrev 2015-06-29 13:54:09 följande:
    Vårt problem är nog mest att min man skulle önska att jag ngn gång tog initiativ till sex. Mitt problem är att jag har svårt att ta initiativ utan att vara jättesugen. Och jag går igång på att han bestämmer och dominerar mig. Så hos oss är det inte för lite sex som är problemet eftersom vi har sex alla gånger min man vill och jag då såklart också vill om jag blir "igångsatt" på rätt sätt. Samtidigt förstår jag absolut att han vill känna sig sexig, önskad etc och jag försöker kompensera så gott jag kan även om jag tycker det tar emot och då menar jag just att ta initiativet till sex. Det tar såklart inte emot att ge komplimanger, kyssar, kramar mm! Eftersom min man vet hur han får igång mig så funkar det jättebra alla ggr han tar initiativ. Problemet är att när jag tar initiativ så är det som att allt han vet om mig och hur jag vill ha det bara försvinner. Då ska vi istället "älska" och ha mysigt vaniljsex. Då blir det ju dubbelt motigt för mig. Jag vill ju bli påsatt! Hårt! Men efter att ha läst många inlägg i denna tråden och på FL i övrigt så ska jag verkligen inte klaga! Jag ställer såklart upp och tar initiativ även om det blir vaniljsex, men sen dröjer det ett tag innan jag tar initiativ igen... smile5.gif
    Och ja vi har pratat om det, men det är väl för långt emellan gångerna som jag tar initiativ eftersom det blir samma sak varje gång.
    Men då blir det ju lite annorlunda sex i alla fall. Kan du inte ta initiativ på annat sätt. Bara låta honom få veta att du är "redo"?
  • Anonym (Maria)
    Mrs Okänd skrev 2015-06-29 13:57:44 följande:

    Men då blir det ju lite annorlunda sex i alla fall. Kan du inte ta initiativ på annat sätt. Bara låta honom få veta att du är "redo"?


    Jo det är nog så jag får göra. Ska försöka hitta ett bra sätt där han upplever att jag tar initiativ men att det ändå blir sex så som båda gillar.
  • Mrs Okänd
    Anonym (Maria) skrev 2015-06-29 14:02:45 följande:
    Jo det är nog så jag får göra. Ska försöka hitta ett bra sätt där han upplever att jag tar initiativ men att det ändå blir sex så som båda gillar.

    Typ klä av dig naken och lägg dig på sängen och ropa på honom, då visar du att du vill men så kan han köra sitt race som får igång dig...
  • Anonym (Vem?)
    Mrs Okänd skrev 2015-06-29 13:27:18 följande:
    Stämmer inte alls. Vi har sex ganska ofta, minst 2 ggr per vecka men vanligtvis 3-4 ggr. Sex även vid mens. Lite mindre vid PMS. Det är det jag menar med det ologiska. Han borde ju rimligtvis tänka att det är ganska lätt att "få" sex med mig. Men det är ju lite så att han tänder på att se mig vilja ha sex så då vill ju han med. Men det är ju en viss obalans eftersom jag inte alltid vill, och då blir det ju mitt behov som styr. Ibland under ägglossning vill jag några ggr per dag och då har vi det men jag vet också att han inte vill ha sex 3 ggr per dag under årets alla dagar. Så det är ju lite så att han tar chansen.

    Det är svårt att hitta en balans, det känns ju bra när han är "på" och tar på mig och allt det där men samtidigt är det ju lite pressande om jag inte just då har så mycket lust.
    Om min fru ville ha sex 2-4 ggr per vecka skulle jag lätt kunna lägga mig platt och vänta på att hon säger till. Med så ofta hinner inget desperat behov byggas upp. Men min fru har lust var 4-6 vecka och då mår jag fysiskt dåligt och känner mig som en apmänniska.
  • Ascendere
    Anders 386 skrev 2015-06-29 11:21:42 följande:
    Men det är precis som hos oss...Skrattande
    Jag vill gärna bygga upp en stämning inför sexet, och självklar vill jag att den "uppladdningen" ska ge resultat. Ett idealsex börjar egentligen flera timmar innan samlaget med att man bygger upp både sin egen och sin partners spänning och kåthet genom fysisk kontakt och uppskattning. Om man då vet att det verkligen ska bli sex blir ju uppladdningsfasen inte en chansning. Men om 95% av "uppladdningarna" resulterar i en stor besvikelse så ger man upp, varje missad uppladdning gnager ett hål på självkänslan - och efter ett tag är självkänslan i botten och man slutar att uppvakta för att slippa besvikelsen.  Och då är äktenskapet illa ute - eller övergår i nån slags ekonomisk förening.
    För mig är allt jättelogiskt. Jag kan inte förstå hur man inte kan förstå det här? Skrattande

    En nobbad uppvaktning är precis som att man inte uppfyller sin partners förväntningar, man duger inte. Och samtidigt finns känslan där - om en annan man hade uppvaktat henne - hade hon velat knulla med honom då??

    Jag tror det ligger en hel del gamla instinkter i det här som vi inte riktigt kan ändra på.
    Det där känner jag igen! 
    Ofta har jag satsat mycket på att bygga upp stämningen under dagen, och tyckt att det här går ju bra, för att på kvällen få ett "Jag är så trött, det får bli en snabbis"-kastat i ansiktet. Inte kul, så nu har jag gett upp, satsar allt på träning istället, då vet man i alla fall att det blir av som planerat.
  • Ascendere

    Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
    När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom. 

  • HäckHäxan

    Problemet är väl bägges tänker jag spontant. Hur tänker du själv TS?


    Jag bevisar härmed min existens. Jag skriver på FL, alltså finns jag.
  • Anonym (Vem?)
    HäckHäxan skrev 2015-06-30 03:43:43 följande:

    Problemet är väl bägges tänker jag spontant. Hur tänker du själv TS?


    Jag tycker absolut att problemet är bådas, men min erfarenhet här på FL och bland vänner (i verkliga livet) är att den med mindre lust inte ser sin roll i det hela.

    Jag har en vän som är stenhård i orsak-verkan. Hans fru vill inte att han skall ha sex med andra, men då är han stenhård på att hon även skall ta det ansvaret. Vill hon inte att han skall ha sex med andra då får hon se till att fylla hans behov (som absolut inte är orimliga). Han vill inte att hon skall ha sex med andra heller men är mer än villig att ta sitt ansvar, om hon bara låter honom.
  • Mrs Okänd
    Ascendere skrev 2015-06-30 01:48:38 följande:
    Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
    När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom. 
    Tror också att det ligger mycket i det du skriver. Vet inte om det är bra eller dåligt att vara medveten om det för det är ju ändå lite deprimerande att det ska vara så.
  • sextiotalist
    Ascendere skrev 2015-06-30 01:48:38 följande:

    Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
    När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom. 


    Nu har jag ett över 20 år långt förhållande, där det aldrig varit tal om att lämna, och jag måste nog säga att det går upp och ner.

    Du ska vara medveten om att det finns många förhållande där det fungerar, där man inte ar några problem med att lusten går upp och ner, där man inser att man är inte mer än en människa.  Där man kan hantera att man har olika lust.


Svar på tråden Vems är problemet?