Vems är problemet?

Jag tror definitivt att de flesta är ok med att det går upp och ner under långa förhållanden. Som jag ser det blir det problem när det går ner och sen aldrig upp, utan ner blir en ny standard. Sen går det ner igen, och igen.

Sen mår båda dåligt. En för att hen känner sig oviktigt och den andra för att hen känner sig otillräcklig men samtidigt tycker den andra är lite dryg.

Och då skapar du förväntningar och blir besviken istället för att ta det som det kommer.
Lite råd från en kvinna, som har levt med samma man i över 20 år, där vi fortfarande har ett sexliv.
Humor, distans och ta det inte så allvarligt. Blir det inte av. så blir det inte. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt. Det viktigaste är väl att man kan prata om det och att man har någon form av sexliv och närhet.

När du skriver..."där vi fortfarande har ett sexliv" så känns det som att det är ganska ovanligt? Men jag tror också att det är med humor och distans när det gäller sex och att inte ha för höga förväntningar om sexet (ex att det ska vara passionerat, romantiskt och underbart varje gång).

Hej TS

Jag tänker väl inte ta sexlustarnas parti men jag tror såhär.

De flesta människor vill ju ha sex. Det är den största drivkraften vi har efter hunger och törst. Självklart kan sexlusten komma och gå i livet men om man nu vet med sig att man är en person som inte är så mycket för den sexuella biten eller kanske inte ens vill ha sex överhuvudtaget så måste man nog vara tydlig med det innan man inleder ett förhållande därför jag tror de flesta moderna människor förväntar sig sex i ett förhållande (om inte annat sägs).

Sen det här med att sexlusten kan komma och gå. Ja, då måste förstås den som är lite mer het på gröten ta ett steg tillbaka och inte pressa så mycket, annars blir det ju bara värre.

Men, jag tycker väl kanske att om man nu inte har haft lust i drygt ett år, då bör man väl kanske gå till sig själv och fråga varför, eller kanske se om det går att hitta tillbaka till den. Om man nu inte vill göra det och bara låter åren gå utan att göra de minsta "damage control", ja då får man nog kan med att det får konsekvenser för förhållandet.

Och ap-mannen kommer bli väldigt besviken och frustrerad eftersom ap-kvinnorna väljer den mannen de har.
Nu tror jag nog att människan har varit monogam sedan ap-stadiet (det finns ju fler djurarter än människan som är monogama.
Jag tror däremot att många har så höga förväntningar på sexlivet att ett vanligt "knull" inte är tillräckligt.

Om man tolkar trådarna här så verkar det ovanligt, eftersom vi båda är över 50 (sambon närmare 60). Enligt männen här så ska jag inte ha någon lust alls till min sambo eftersom vi har varit tillsammans så länge. Lusten kommer ju först om han skulle vilja lämna .

Däremot så har jag varit i ett förhållande med en man som resonerade som vissa av männen här, det var i det förhållande jag repeterade bevis under akten, under tiden han pumpade på och gjorde gymnastikövningar.

Han hade kunnat vara en man bakom dessa signaturer (nu var det väldigt länge sedan) som klagar på hans tjejs sexlust.
Nu lämnade jag och jag vet att hans sätt att se på mig som kvinna och flickvän som dödade mina känslor för honom (och tog bort all sexlust). Men han var nog bergsäker på att han gjorde allt rätt.

Ja, det har du nog rätt i. Jag tror att en del i problemet kan ligga i att jag har en lite knepig personlighet på just det planet, dvs om något inte blir som jag föreställt mig känns det ofta mer frustrerande och jobbigt än vad det "borde". 
Så just i vårt fall spelar nog det in ganska mycket.

Arbeta med detta. Se vad du har istället för att leta efter det  du inte har tror jag är grunden till ett bra mående.
Att skapa förväntningar är inte fel, men det man måste lära sig att förväntningarna är i ens eget huvud och det är ingen annans skyldighet att leva upp till de förväntningar som du själv har skapat.

Jag håller med dom här som tycker att sex inte är som vilken hobby som helst. Om den ena t.ex. gillar tennis men inte den andra så är ju inte det något problem då spelar man tennis när ens partner inte är med och gör något annat tillsammans. Med sex så funkar det ju inte så om man inte lever i någon slags öppen relation.

Jag tror att du är ganska vanlig och normal. Självklart har man förväntningar, och lika självklart blir man besviken när förväntningarna inte uppfylls. Jag skulle snarare tro att det är "sextiotalist" som är mera ovanlig...
Eller troligen finns det hur många som helst av båda sorterna - men jag är iaf som dig...
Och det där är inget som är enkelt att ändra på eftersom det handlar om känslor - och sina egna känslor kan man inte styra över.