Vems är problemet?

På vilket sätt tänker han ologiskt?

Men det är precis som hos oss...
Jag vill gärna bygga upp en stämning inför sexet, och självklar vill jag att den "uppladdningen" ska ge resultat. Ett idealsex börjar egentligen flera timmar innan samlaget med att man bygger upp både sin egen och sin partners spänning och kåthet genom fysisk kontakt och uppskattning. Om man då vet att det verkligen ska bli sex blir ju uppladdningsfasen inte en chansning. Men om 95% av "uppladdningarna" resulterar i en stor besvikelse så ger man upp, varje missad uppladdning gnager ett hål på självkänslan - och efter ett tag är självkänslan i botten och man slutar att uppvakta för att slippa besvikelsen.  Och då är äktenskapet illa ute - eller övergår i nån slags ekonomisk förening.
För mig är allt jättelogiskt. Jag kan inte förstå hur man inte kan förstå det här?

En nobbad uppvaktning är precis som att man inte uppfyller sin partners förväntningar, man duger inte. Och samtidigt finns känslan där - om en annan man hade uppvaktat henne - hade hon velat knulla med honom då??

Jag tror det ligger en hel del gamla instinkter i det här som vi inte riktigt kan ändra på.

Som med allt annat bör man mötas på halva vägen.

Ja, och jag gillar inte att ha den pressen på mig att det "måste" bli sex, även om min man inte kräver det så får jag dåligt samvete. Jag är mer sån att jag kan komma på "det vore ju trevligt med lite sex" och då föreslår jag sex när det går att ha sex. Och eftersom han alltid vill så är det ju enkelt. Jag förstår ju att det inte går att göra så om den ene inte har så mycket lust. Samtidigt så gör han så ibland och jag hänger på. Eftersom vi har barn så händer det ju ibland att det inte alls går att planera att ha sex.

Men jag förstår ju att det tär på entusiasmen om man laddar under en hel dag och sen blir det inget. Det är nog därför jag inte gillar att man ska ladda under en hel dag.

Jag tycker det blir ett problem om den ena (i mitt fall min fru) är den som skall "komma på" att det vore skönt med lite sex. Som du sen skriver att "han vill ju alltid" ser jag som ett tecken på att han lite desperat tackar och tar emot de gånger han får sex. Det går helt enkelt inte att säga nej och det är av två anledningar:
1. Man är så sjukt sugen eftersom det förmodligen var länge sen.
2. Man har ingen aning om när detta sug hos frun kommer igen så det är bara att haka på när chansen yppar sig.

Detta gör att det blir en enorm obalans i förhållandet när det gäller sex. Den ena får alltid sex när hen är sugen och behöver aldrig bli nekad. Den andra får förlita sig på att partnern vill ha sex lite då och då, men kan aldrig riktigt lyfta sina behov när de är som störst. Denna tvingande tystnad om sina behov är lika nedbrytande som att bli nekad. Dessutom känner man själv ständigt ett sug efter sex och får själv idéer om att man har ett sjukt stort behov av sex när allt man oftast vill är att ha ett avslappnat sexliv med sin fru. Om man visste att det kommer max ta 5-6 dagar till nästa gång och inte 5-6 veckor blir hela situationen kring sex mer avslappnad.

Men kvinnor (ursäkta) är specialister på att känna press så fort mannen är sugen på sex. De vill inte att han skall ha sex med andra när lusten är stark men de vill inte heller att han skall lufta sina behov för då kommer stressen. Så vad skall han göra?

Oj vad jag känner igen mitt eget förhållande i dom två ovanstående inläggen. Det är precis våran verklighet som beskrivs.

Men jag inser faktiskt att det är ett jättestort problem även för den som inte vill ha sex. Hon måste självklart känna att hon inte riktigt räcker till för sin man. Hon måste ju också få tanken att "just nu skulle han vilja vara tillsammans med en annan kvinna, en kvinna som vill ha sex". istället för med mig som är så trist...

Så självklart är det jobbigt för båda.

Jag är nog inte sen att hålla med mrs Okänd här. En sak som är direkt avtändande, det är förväntningar. Om min sambo skulle indirekt indikera på att han förväntade sig sex genom att förbereda mig och sig själv, då kan han nog glömma det.
Jag gillar spontansex (från båda hållen, måste dock erkänna att sambon tar initiativen de allra flesta gångerna), utan en massa konstigheter innan.

Har du frågat din fru om det är något som hon tänder på, eller är hon som mig och mrs Okänd, tycker det är avtändande

Stämmer inte alls. Vi har sex ganska ofta, minst 2 ggr per vecka men vanligtvis 3-4 ggr. Sex även vid mens. Lite mindre vid PMS. Det är det jag menar med det ologiska. Han borde ju rimligtvis tänka att det är ganska lätt att "få" sex med mig. Men det är ju lite så att han tänder på att se mig vilja ha sex så då vill ju han med. Men det är ju en viss obalans eftersom jag inte alltid vill, och då blir det ju mitt behov som styr. Ibland under ägglossning vill jag några ggr per dag och då har vi det men jag vet också att han inte vill ha sex 3 ggr per dag under årets alla dagar. Så det är ju lite så att han tar chansen.

Det är svårt att hitta en balans, det känns ju bra när han är "på" och tar på mig och allt det där men samtidigt är det ju lite pressande om jag inte just då har så mycket lust.

Vårt problem är nog mest att min man skulle önska att jag ngn gång tog initiativ till sex. Mitt problem är att jag har svårt att ta initiativ utan att vara jättesugen. Och jag går igång på att han bestämmer och dominerar mig. Så hos oss är det inte för lite sex som är problemet eftersom vi har sex alla gånger min man vill och jag då såklart också vill om jag blir "igångsatt" på rätt sätt. Samtidigt förstår jag absolut att han vill känna sig sexig, önskad etc och jag försöker kompensera så gott jag kan även om jag tycker det tar emot och då menar jag just att ta initiativet till sex. Det tar såklart inte emot att ge komplimanger, kyssar, kramar mm! Eftersom min man vet hur han får igång mig så funkar det jättebra alla ggr han tar initiativ. Problemet är att när jag tar initiativ så är det som att allt han vet om mig och hur jag vill ha det bara försvinner. Då ska vi istället "älska" och ha mysigt vaniljsex. Då blir det ju dubbelt motigt för mig. Jag vill ju bli påsatt! Hårt! Men efter att ha läst många inlägg i denna tråden och på FL i övrigt så ska jag verkligen inte klaga! Jag ställer såklart upp och tar initiativ även om det blir vaniljsex, men sen dröjer det ett tag innan jag tar initiativ igen...

Och ja vi har pratat om det, men det är väl för långt emellan gångerna som jag tar initiativ eftersom det blir samma sak varje gång.

Kanske var så i en mer ursprunglig värd, då vi var mera typ "apmänniskor" att mannen var den som aktivt uppvaktade - och blev det inte napp försökte han med nästa hona. Han testade olika honor tills han förhoppningsvis hittade någon som var villig. Det kanske är vårt ursprung som fungerar dåligt i ett modernt monogamt förhållande? Nu har vi bara en hona att välja på, och är inte hon öppen för sex så står vi där i vår ensamhet...???