Vems är problemet?

Ibland blir jag nästan lite kär i dig   Jag tror allt det du skriver är viktigt och logisk, även om jag tror att det finns människor vars lust dalar och förändras också, kanske har de till och med pressat sig till att ha sex oftare i början än de egentligen ville och redan där svikit sig själva och bedragit partnern istället för att satsa på att bara vara som de är lustmässigt, bara en tanke alltså.

Annars tror jag som dig att när något med dynamiken i relationen rubbats eller ändrats så påverkar det helheten också, om bara så enkla saker som att vänja sig vi den ny kropp efter att ha fått barn och hitta tillbaka till sin gamla känsla och lust igen, får man press där mer än kärlek och hjälp och kraft så kan man nog sabba mycket tänker jag spontant.

Vet precis vad du menar med att stressa och pressa fram orgasmer, så har jag också levt, inte av samma skäl men principen blir väl samma en kroppslig reaktion där hjärnan och själen inte alls är med helt, eller det är min upplevelse iaf.

Så sant så sant och detta med att pressa fram orgasmer. Jag fattade aldrig vad det var så fantastiskt med orgasm innan jag träffade min sambo. Över15 års sexliv utan att riktigt kunna njuta, såklart man funderade på om man var asexuell

Jag tolkar era inlägg som att kvalitén på sexet helt är männens ansvar. Är det inte bådas intresse och ansvar att göra sexet så man vill ha det?

Då läser du helt andra trådar än vad jag gör. Jag tycker att flertalet trådar om sexuell obalans är skrivna av män som verkar vara genuint besvärade och uppgivna, inte bittra, anklagande och krävande. Väldigt ofta har även den parten med lägre lust ändrat sitt beteende över tiden, gått från hög/normal lust till näst intill obefintlig lust.

Visst kan det vara så att själva sexet är orsaken till den minskade lusten (även om jag tror det är undantagsfall) men i så fall har ju den personen att ansvar att informera sin partner om sina önskemål och inte bara tiga och svara med minskad lust. Det verkar vara så svårt att kommunicera om sex. 

Vidare så tror jag att du har fel om att sex och känslor hänger ihop "mer" för kvinnor än för män. Många kvinnor verkar övertygade (och vilja tro) att det är kärlek som driver sexlust men det tror inte jag.

Människors grundläggade sexdrift drivs av hormoner, både för män och kvinnor, och detta kan givetvis påverkas av vårt allmänna välbefinnande och humör.

Resten drivs av sexuell attraktion. Detta är ett område för sig som är ganska komplext men det baseras definitivt inte på kärlek.

Min personliga åsikt är att det just är den sexuella attraktionen som försvinner för de som drabbas av låg sexlust under en längre tid i förhållandet. Kärleken kan bestå vilket säkerligen förvirrar många eftersom de själva tror att just dessa känslor hör ihop. Dessa kvinnor har troligtvis svårt att sätta fingret på vad de är som gör att de känner annorlunda kring sex, varför de inte njuter lika mycket längre, varför de inte får orgasm så lätt. Det är då lätt att beskylla mannen för detta.

Det låter som "Been there" beskriver just det jag försöker förklara.

Hon verkade ha tappat den sexuella attraktionen till sitt ex, hade svårt att komma och njöt inte så mycket. Kanske var han självisk och värdelös i sängen men det är troligtvis inte grundorsaken till hennes problem.

Den nya mannen hon träffade på konferensen gav bekräftelse, spänning och detta triggade säkerligen hennes lust till max. Att hon njöt och fick flera orgasmer beror troligtvis mest på hennes egna starka kåthet än den nya mannens teknik i sängen.

Att då säga - "Det är inte fel på mig, det är fel på min man" tycker jag är väldigt naivt.

Been there - Förlåt om jag misstolkar ditt inlägg och felaktigt använder din historia som ett exempel.

Sexuell njutning och grand finale orgasm påverkas mycket mer av vårt lust än av korrekt stimulans av nerver. Om lusten inte finns eller är väldigt låg kan man gnugga ihjäl sig utan att något händer. Att då skylla på den som gnuggar, att han kanske gnuggar på fel sätt är inte schysst.

Det där är ett problem som också kan diskuteras, kanske skulle ha en egen tråd egentligen.

I många fall är det så att kvinnan lägger ansvaret på bådas njutning på mannen. Kvinnan överlåter till mannen att styra hela händelseförloppet och förväntar sig att han ska göra ett bra jobb som slutar med att båda får orgasm. Man ser massor av exempel här på FL hur mannen värderas som älskare, ofta förväntas han veta utan att någon berättat för honom hur det fungerar.

Och då blir problemet för mannen att han inte blir nöjd förrän kvinnan fått sin orgasm - vilket naturligtvis får till följd att kvinnan känner sig pressad att få orgasm för att mannen ska känna att han klarat av sitt jobb...

Det bästa skulle vara om kvinnan kunde ta mer ansvar för sin egen orgasm - men då uppkommer lätt problemet att mannen måste ta kritik - och att ge kritik eller ta kritik är nåt av det svåraste som finns oavsett om det gäller män eller kvinnor. Speciellt när det gäller sex.

Sex är inte enkelt!  Och jag tror att 99% av problemen egentligen beror på bristande kommunikation.

Men om kvinnan nu längtar och saknar, varför kan hon inte säga det då? Varför måste hon tiga, tappa lusten och lägga ansvaret på mannen?

Jag är övertygad om att männen i trådarna vi pratar om faktiskt gjort det de har kunnat för att öka kvinnans lust, om inte annat för att de ligger i deras intresse.

Intressant beskrivet - att män inte frågar vad kvinnan vill ha.

Men hallå ! - varför måste mannen fråga? Kan inte en kvinna öppna munnen och berätta utan att mannen frågar????  

Det är aldrig nån som frågar mig - jag får snällt be om det jag vill ha.

Jag tycker det framgår i de flesta trådarna att männen verkligen försöker på ett respektfullt sätt.

För att ge några färska exempel:

www.familjeliv.se/forum/thread/75475110-min-fru-tar-aldrig-initiativ-till-sex

www.familjeliv.se/forum/thread/75142266-efter-20-ar-skiljas

Beskriv gärna vad du tycker att dessa männen gjort fel och varför det är deras ansvar att få till en förändring.

Jag tillhör tack och lov inte de männen som tycker att de får för lite sex (även om jag absolut har noterat förändringar i min partners lust efter 3 år i förhållandet).

Jag har dock levt i många år med en kvinna som inte verkade njuta så mycket av vårt sex och hade låg lust (efter några år). Jag kämpa på alla möjliga sätt med att väcka hennes lust och berika vårt sexliv genom att kommunicera med henne utan resultat. Jag pratade (utan att ställa krav och lägga press) men fick aldrig några vettiga svar, antagligen för att hon inte förstod själv.

Jag är övertygad om att hon genom åren tappade sexuell attraktion till mig utan att själv riktigt förstå varför. Kärleken från henne var absolut kvar och hon var helt förkrossad när jag började prata om separation. I samband med detta kom även hennes lust tillbaka till 100% vilket märktes tydligt genom onani, sexuellt beteende och sexuella initiativ. Plötsligt var hon återigen som den tjejen jag inledde ett förhållande med 15 år tidigare. Mitt fel? Mitt ansvar? Jag är säkerligen inte utan ansvar men ingen kan säga att jag inte arbetade och försökte.

Det skulle vara ytters förargande för mig om hon nu skrev här på FL och beskrev att hennes nya partner är så mycket bättre, att sexet är så mycket skönare OM hon samtidigt förde ett resonemang om att det var mitt fel, att hon var helt oskyldig i vårt gemensamma sexliv. Det skulle kännas väldigt orättvist.

Jag vidhåller till 100% att sexlivet och dess problem är båda parternas ansvar. Det går inte helt att lägga ansvaret på ena personen.

Givetvis försökte jag tala med henne när hon minskade i initiativ, lust och även i sitt sexuella beteende i sängen. Vi pratade en hel del men jag fick aldrig några vettiga svar förutom - "Jag är helt enkelt inte kåt längre, jag vet inte varför. Jag tänker aldrig på sex och jag drömmer inte heller om sex. Det är jättekonstigt"

Jag förslog att hon skulle beställa en tid hos en doktor för att kolla sin hormoner osv men hon tyckte inte det behövdes. Hon led ju inte och tiden gick.

Oavsett om jag väntade 6 månader eller mer mellan diskussionerna så kallades det alltid tjat när jag väl ville göra ett nytt försök att prata. Det är väldigt svårt att föra en saklig diskussion när ena parten inte är intresserad.

Till slut så slutade jag helt att försöka ha sex med henne. Det var helt enkelt inte värt besväret och att konstant bli nobbad är påfrestande för självkänslan.

När det gäller skilsmässan så hade vi verkligen inga bra samtal. Jag förklarade helt enkelt att jag ville skiljas och att jag inte var beredd att jobba mer på relationen. Hon grät konstant i flera veckors tid och jag skötte allt det praktiska som en separation innebär. Vi mer eller mindre tvingades att bo tillsammans under ca 6 månader pga problem med flyttarna. Det var under denna tiden hon helt ändrade sexuell karaktär igen, till något som jag kände igen från våra första år tillsammans. Vi hade ingen sex under denna tiden men oj vad hon försökte.

Och då är det viktigt att han får svar på tal också...

Jag tror att många kvinnor är dåliga på att utforska sin egen sexualitet - dom vet inte själv vad dom egentligen njuter av utan förväntar sig att mannen ska "hitta" rätt sätt. (Här på FL:s sexsidor finns nog dom kvinnor som är intresserade av sex - men ute i riktiga världen finns massor av kvinnor som inte är lika engagerade i ämnet.)

Tack för väldigt bra och givande diskussioner.

Jag har en fråga till tråden. Försök vara lite civiliserade i svaren. Jag undrar bara hur ni ser på det.

Min fru är ju tyvärr en person med låg lust. Jag har många gånger frågat henne vad jag kan göra för att hon skall få mer lust till sex och mer njutning under sex. Tyvärr svarar hon bara att "När vi har sex tycker jag det är perfekt" och på lustbristen vill hon bara att jag aldrig någonsin skall prata om sex. 

Det kan alltså gå länge mellan gångerna. Nu hade vi sex i fredags och sen igen i måndags och så ofta är extremt ovanligt, nu kan det dröja allt från 2 veckor till 3 månader till nästa gång.

Det finns en sak som jag tycker är suuuupersexigt och det är när min fru går i t-shirt eller linne och utan bh. Fråga inte varför men det är suuuuupersexigt och jag går igång på det stenhårt. Detta vet min fru om.

Om det nu inte blir så att vi har sex förrän i mitten av augusti (fullt möjligt) är det ju tyvärr så att man är desperat och det räcker med en vindpust för att man skall få stånd. I det läget kan min fru i flera dagar på raken gå omkring hemma i ett linne och med brösten lösa under. Det har hon sin fulla rätt att göra, men ibland kan jag känna att måste hon göra det? Det blir ju rent plågsamt för mig att se det. Jag har inte sagt detta till henne, men kan hon inte tänka sig för lite?

Tycker att ni moget skall överväga att adoptera mig faktiskt

Tycker nog det är logiskt att småbarnsåren kanske gör det lättare att vänja sig och acceptera trist snabb sex och så blir det liksom standarden efter det. Själv vande jag mig långt innan för när jag försökte förklara eller visa eller ja vad som helst så kunde jag lika gärna snackat med en vägg, det nådde aldrig in. Jag lärde mig helt enkelt komma fort och stressat istället, resultatet blir ju ingen större extas i skallen, men någonstans bättre än att inte komma alls. Så jävla dumt när jag tänker tillbaka även om jag finner det helt logisk.

Ibland undrar jag hur jag kunde dela livet med en man som jag hade WOW med och sen nöja mig med att dela livet med en man som bara fick WOW upplevelser av mig men inte hade kapaciteten att ge det tillbaka.

Många år senare så ger första mannen mig fortfarande WOW varje gång vi ses, trots att år av att vara isär och ingen intimitet, kärlek osv borde göra att det inte funkar kan jag tycka rent logiskt, men det räcker han tar i mig så funkar det eller för all del pratar i telefonen, min kropp och hjärna reagerar oavsett. Lite som knark fast han är bara en människa och jag är en köttsligt svag jävla människa. Allt är fel men känns alltid rätt just då, helt idiotiskt, går över mitt förstånd och är emot hela min moral, så gissningsvis är jag väl ett as då innerst inne eller bara svag eller bägge delar. Hoppas det går över iaf för det förstör andra delar av mitt liv och dränerar min energi enormt mkt!

Jag tror du är inne på något viktigt att berätta, det är viktigt och att det är okej att berätta att man faktiskt inte är på topp, att närhet kanske är viktigare än sex just där och då, men också att personen man talar med faktiskt förstår det och accepterar det. För jag tror någonstans att stress och press med sex bara är av ondo. Alltså inte om man både gladeligen kastar sig över varandra och tar en snabbis för att man vill just då, utan mer att det blir fel om det är den enda sortens sex man alltid har ihop, snabbt hetsigt eller jag inbillar mig det iaf, för vissa kanske det fungerar optimalt, men för mig gör det inte det. Jag älskar sex där timmarna bara liksom försvinner och ingen stress finns, för mig är det kvalitet, sen om den stunden bara är 30 minuter eller 4 timmar spelar ingen roll, det är just grundläget med ingen stress över det hela som gör det, fast nog fan föredrar jag ett race på 4 timmar framför 30 minuter

Tror även inställningen till orgasm är av vikt, att det inte är ett krav eller ett stress moment, innan jag ens kunde få orgasm ihop med någon så lärde jag mig absolut gilla sex iaf som helhet så jag har nog aldrig haft det som något grundkrav alls, förutom den där stressade relationen där jag fick hetsa fram dem, med facit i hand genomkorkat

Någonstans tänker jag att intimiteten och tilliten är av vikt men även att man har samma gemensamma mål lika njutning för båda.