Hej!
Jag plussade i måndags och är nu gravid efter mitt fjärde IVF-syskon-försök. Har en son sedan tidigare, född 2012, som kom till på första IVF-försöket. Jag har ett tidigt missfall i bagaget och känner mig väldigt orolig för att det ska hända igen men försöker glädjas åt mitt positiva resultat.
Jag hoppas ni är fler som vill hänga med här?
Kram
Hej alla! Hoppar in i tråden :) idag är vår officiella test dag så imorgon ringer jag kliniken och meddelar dem resultatet :) svårt att ta in just nu :)
Kramar!
Hej tjejer!!
Igår gick jag över i v. 11 (10+0) :) Nu sitter jag och grubblar över hur vi ska sköta berättandet. Än så länge vågar jag inte ta minsta lilla för givet, jag är livrädd för missfall trots att allt såg perfekt ut i onsdags.
Så, några funderingar...
1. När tycker ni att man kan tro på att det kommer gå vägen? Efter lyckat VUL/UL, efter vecka 12 eller ännu senare?
2. När tror ni att ni kommer berätta, eller har ni redan gjort det? Och då menar jag inte bara de närmaste, utan "för hela världen"?
Hoppas ni har en underbar söndag där ute! <3
Man vet ju tyvärr aldrig om det kommer gå vägen. Risken minskar ju enormt efter v 12 men det kan ju fortfarande hända saker. Jag kommer nog slappna av lite mer efter vecka 12 och ännu mer efter RUL. Våra familjer och några vänner vet redan pga av hela ivf karusellen (går in i vecka 9 imorgon). Kommer berätta för mina ytterligare närmsta vänner efter vecka 12 men till hela världen typ på Facebook kommer jag inte gå ut med det förrän efter RUL :)
Hej tjejer!!
Igår gick jag över i v. 11 (10+0) :) Nu sitter jag och grubblar över hur vi ska sköta berättandet. Än så länge vågar jag inte ta minsta lilla för givet, jag är livrädd för missfall trots att allt såg perfekt ut i onsdags.
Så, några funderingar...
1. När tycker ni att man kan tro på att det kommer gå vägen? Efter lyckat VUL/UL, efter vecka 12 eller ännu senare?
2. När tror ni att ni kommer berätta, eller har ni redan gjort det? Och då menar jag inte bara de närmaste, utan "för hela världen"?
Hoppas ni har en underbar söndag där ute! <3
Grattis igen :) vad roligt!!!
Såhär fint såg det ut imårse :)
Cyanea - vi har berättat för våra föräldrar och syskon nu då testerna visade bra, ul visade en livlig tjej och vi har gått in i vecka 13. Hade ul visat att något var fel på tjejen, typ om hon inte stämde i storlek med våra beräkningar eller om hon inte rörde sig normalt så hade vi nog väntat lite till .
Resten av vänner och bekanta får veta allt eftersom vi träffar dem, vi tar det som det kommer.
Jag tror att vi som har haft problem med att få ett barn på "vanlig väg" lätt får ett extra stresspåslag som gör att man gärna vill skydda sig själv mot eventuella motgångar under graviditetens gång. Jag vill inte minnas att jag var så här "negativ" första gången.
Vi berättade efter att vi såg hjärtat slå v. 7 för våra närmsta i familjen. Det ska tydligen vara 1.5 % risk för missfall då. Vi ville gärna berätta en rolig nyhet först. Inte "vi har fått missfall nu i vecka 13, bara så ni vet". Har berättat för de närmsta kompisarna med i vecka 9,10 ca. Men nu känns det sådär iom flytningarna... Hoppas så innerligt att allt ser bra ut på vul på tisdag! Jag tycker man ska känna sig bekväm med det tillsammans, det är så olika. Alla vi berättat för har blivit väldigt glada och tårögda, de vet ju hur mycket vi kämpat för det! 
Hej tjejer!!
Igår gick jag över i v. 11 (10+0) :) Nu sitter jag och grubblar över hur vi ska sköta berättandet. Än så länge vågar jag inte ta minsta lilla för givet, jag är livrädd för missfall trots att allt såg perfekt ut i onsdags.
Så, några funderingar...
1. När tycker ni att man kan tro på att det kommer gå vägen? Efter lyckat VUL/UL, efter vecka 12 eller ännu senare?
2. När tror ni att ni kommer berätta, eller har ni redan gjort det? Och då menar jag inte bara de närmaste, utan "för hela världen"?
Hoppas ni har en underbar söndag där ute! <3
Vi var på stranden idag och jag såg fram emot att bada, men självklart träffade vi några bekanta så jag fick snällt sitta påklädd på stranden istället... haha. Magen går inte att dölja längre!!
Har börjat noja lite över att få dåliga resultat på KUB... Usch, jag vet verkligen inte hur vi ska gå vidare om vi får dåliga resultat.... är det några andra som ska göra KUB och hur resonerar nu? Hoppas resultatet blir långt ifrån riskzon att jag slipper fundera ö.h.t.
Cyanea: Jag känner mig lite lugnare nu efter att ha sett hjärtat slå :) Men riktigt lugn kommer nog inte känna mig förrän efter rul tror jag... eller aldrig :p
Vi hat berättat för våra föräldrar och syskon efter stt ha sett hjärtat. Resten får nog upptäcka det själv allt eftersom tror jag.
Ananas - vi fick inte strålande siffror på Kub förra gången (typ 1: 350) och jag kunde inte riktigt släppa det under graviditeten. Denna gång gjorde vi Nipt, dyrt som faan men jag ville verkligen inte göra fostervattentestet (med medföljande missfallsrisk) om det visade sig bli dåliga siffror igen.
Du bör veta att merparten av de som måste gå vidare är friska barn. Det är viktigare att nackspalten inte är stor, blodproven kan ställa till det i uträkningen. Troligtvis var det så med vårt första barn.