Hej!
Jag plussade i måndags och är nu gravid efter mitt fjärde IVF-syskon-försök. Har en son sedan tidigare, född 2012, som kom till på första IVF-försöket. Jag har ett tidigt missfall i bagaget och känner mig väldigt orolig för att det ska hända igen men försöker glädjas åt mitt positiva resultat.
Jag hoppas ni är fler som vill hänga med här?
Kram
Idag har jag och maken varit på MVC för första gången! Jättespännande. Vet inte riktigt om vi är inskrivna eller om vi blir det på fredag? Ska tillbaka då i alla fall för att boka in RUL m.m.
BM var jätterar, men verkar inte riktigt ha förstått det där med IVF. Hon litade på datorns uträkning och bakdaterade oss 4 (!!!) dar. Istället för att vara i v. 9+4 blev jag plötsligt i v. 9+0. Snopet, tänkte jag. Detta trots att vi hade med oss intyget från Sahlgrenska. Vet inte alls hur det gick till.
När vi pratade om min oro för missfall fick vi genast en tid på en mottagning lite längre bort, så nu vid kl. 14 fick vi träffa en ny läkare. Hur underbar som helst. Med vanligt ultraljud (vilket bara det känns som en enorm seger, att slippa VUL-staven) letade hon rätt på bebisen på nolltid. Fint litet hjärta som pickade på och alldeles rätt storlek. Det bästa av allt var att den sprattlade och levde rövare hela tiden <3 Så sjukt underbart att se den röra sig!
Just nu är jag så sjukt glad. Vårt mirakel lever och mår bra! Läkaren sa även att för varje dag som går minskar risken för MF, och att när bebisen ser så fin ut som den gjorde idag är risken ganska liten. Inte obefintlig, men liten. Hon bekräftade också vårt datum, att vi ska lita på IVF-klinikens datum. Väldigt självklart egentligen, men skönt när ens läkare kan fastställa det.
Hoppas det är bra med alla er medsystrar där ute <3
Imorn har vi vårt vul. Som om det intee räckte med nervositet så krockade vi med bilen idag. Bilen framför tvärnitade och vi hann inte bromsa in tillräckligt, så det blev en kollision och vår bil är pajj framtill. Vi mår bra, men nu är jag ju djävulskt orolig för lilla livet där inne :(
Imorn har vi vårt vul. Som om det intee räckte med nervositet så krockade vi med bilen idag. Bilen framför tvärnitade och vi hann inte bromsa in tillräckligt, så det blev en kollision och vår bil är pajj framtill. Vi mår bra, men nu är jag ju djävulskt orolig för lilla livet där inne :(
Imorn har vi vårt vul. Som om det intee räckte med nervositet så krockade vi med bilen idag. Bilen framför tvärnitade och vi hann inte bromsa in tillräckligt, så det blev en kollision och vår bil är pajj framtill. Vi mår bra, men nu är jag ju djävulskt orolig för lilla livet där inne :(
På vul idag fick vi se våran böna. 11-12 mm lång och med ett fint pickande hjärta. Är nu utskriven från carlanderska och väntar på att mvc ska ringa upp så jag kan bli inskriven där istället. Frågade om missfallsrisken. Hon sa att nu när vi sett hjärtslag och att hen följer växtkurvan så är det nästintill som att ha passerat v. 12. Fortfarande en liten risk, men betydligt mindre än innan. Har idag för första gången vågat smaka på orden "jag ska bli mamma". :)
vad härligt att höra angående statistiken med missfall. Jag nosar fortfarande emellanåt. Särskilt när jag tycker att jag mår lite för bra 