Linda8110 skrev 2015-06-28 20:29:06 följande:
Missfallsrisken blir mindre när du går in i v.13, dvs 12+0 :) Men jag väljer att tänka att den blir mindre för varje dag som går. V.13 känns sååå avlägset för mig som bara är i v.8. Sen att risken sjunker drastiskt när man sett ett hjärta slå :)
Det låter som ett fantastiskt sätt att tänka på, tack! Jag tror jag ska anamma det :) Och visst har du så rätt i att risken sjunker om man sett hjärtat slå, läste någonstans att studier visat att risken var nere på 1,5% om man sett hjärtat under v.8 eller 9?
Love is everything skrev 2015-06-28 20:56:35 följande:
Hej!
Hoppar gärna in här!
Passar inte riktigt in i de vanliga gravidtrådarna...
Min resa (korta versionen)... PCO, endometrios, massvis med Pergotime- och lågdosstimuleringar, inseminationer, 1 mf, 1 utomkveds, operationer och på 4:e ivf'n kom vår efterlängtade son!
3 syskonförsök varav 1 till mf och ytterligare ett utomkveds, opererade bort äggledarna och nu satte vi in vår sista eskimå - en tipptopp blastocyst, stimulerad med Letrozole och fick blastisen "ditlimmad". Gått på Carlanderska hela tiden via distans. Gravid v. 9+2, fick se ett hjärta vecka 7. Ska på vanligt VUL (inte KUB) i slutet av juli. Nervöst.... ![](https://www.familjeliv.se/Chatt/ikoner/smile4.gif)
Mår illa jämt och sover resten av tiden, mår fantastiskt annars! Kan ni inte skriva en snabbinfo om er själva? ![](https://www.familjeliv.se/Chatt/ikoner/smile1.gif)
Oj, vilken resa! Grattis till graviditeten!
Jag är 27, vi har problem på grund av manlig faktor och har försökt i drygt tre år. Maken har både få och dåliga simmare, så vi hoppade direkt in på IVF och ICSI. Äggplock i Augusti, fick ut typ 15 ägg om jag inte missminner mig (blev överstimulerad) varav 7 blev finfina embryon. Första och andra insättningarna gick inte alls. Andra FET tog sig en liten stund, men blev tidigt missfall. Denna gång tinades samtliga embryon upp och odlades vidare till blastocyster varav en blev mycket fin och återfördes.
Jag mår illa som en gnu, kräks till och från och vill inte äta, är oftast väldigt trött och har lite drag i ligamenten.
Sen... det här låter helt puckat och omöjligt, jag vet och har läst på överallt men... jag tror bannemej att jag känner fosterrörelser. Inte mycket alls, utan bara som ett lätt bubblande utan att det bubblar i magen (inte som gaser på vift). Jättemärkligt. Undrar om det kan vara det? Någon annan som varit med om liknande? Är bara i v. 9+2.