Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Skojar du med mig? De tre senaste veckorna har varit de längsta i mitt liv. På tisdag är det äntligen dags.

Jo men samma här. Är jag förberedd på det värsta så kan det bara bli bättre. Men tror inte att något skulle kunna förbereda mig på sorgen för ett missfall.

Tack fina du. Det hade varit väldigt skönt att kunna njuta lite över att vara gravid istället för att vara livrädd hela tiden. De sista veckorna har jag haft illamåendet från helvetet. Idag är det för en gångs skull okej. Men då nojar jag ju ihjäl mig över att något är fel.. :(

Är det något som hänt som gör att du tror att det inte står rätt till, eller är det bara den vanliga oron? 

Vi alla är olika, så jag menar inte att ett missfall skulle kännas detsamma för dig som det gjorde för mig. Men för min del var det inte mycket värre än det vi genomgår dagligen. Sorg och motgång är liksom IVF:ares vardag. Det gick obehagligt fort att komma över det, för det är något jag upplever att jag gjort så många gånger innan. Det är svårare för mig att acceptera att det gått vägen än att det gått åt helvete. 

Vad jag menar är väl helt enkelt att jag tror att du klarar ett missfall. Det gör ont som fan, men du är så van vid att tåla smärtan och gå vidare. Jag tror inte att du behöver förbereda dig mer, för du kommer redan att klara det. Därför behöver du kanske inte se alla fel som kan inträffa, utan snarare träna dig på att släppa den oron och låta saker ha sin gång. Det är mer än en vecka sedan jag fick se vårt hjärtas hjärta slå så fint, och inte fan tror jag på det ännu. Jag har inte lärt mig att acceptera det. Kanske är det viktigare att du tränar på i huvudet, hur du ska ta framgång? 

Jag känner SÅ igen mig i det där. Jag tog Postafen igår för att jag skulle kunna gå till jobbet och hade en acceptabel dag. På kvällen grinade jag för att jag mått för bra och var orolig - trots att jag visste att jag tagit tabletter som kan hjälpa :) Du har säkert råkat äta bättre än någon annan dag. Tarmarna är mindre svullna eller magen mindre sur ;) 

Jag har haft en del blödningar till och från. På midsommarafton rann det ur mig när jag gick på toa. Kom klumpar med. Var på gynakuten och såg ett litet tickande hjärta. Men som läkaren sa så smakfullt: "Du kan få missfall ändå.."

Ett missfall för mig innebär att börja om från början. Finns inga reservägg i frysen. This is it. Vägen hit var så jäkla lång då min kropp stretade emot och vi fick bryta behandlingar mm. Och jag vet inte om jag pallar att börja om från början. Är livrädd för nålar, så behandlingen var extremt påfrestande för mig. Vaknade med ångest varje morgon för jag visste att idag var det ny spruta.

Det jag gjorde annorlunda var att äta en avokado och en nektarin innan jag la mig och åt salta kex så fort jag vaknat.

Hett tips till er med ömma bröst.. Sov med sporttopp!  Var ren fröjd att ligga på sidan och på mage.

Det känner jag ju igen, nu när jag läser det! Usch, det är vidrigt att blöda när man är gravid... Så oerhört grymt. Jag har också blött i den här graviditeten, men inte i närheten av så mycket som det låter som att du gjort. Jäkla läkare, snällt sätt att säga det på... :( Men det bådar ju otroligt gott att du redan sett hjärtat! Jag håller alla tummar och tår för att det lilla miraklet fortfarande är kvar. 

Jag förstår den biten också... Detta är vårt sista försök också, vår sista eskimå. Vad tråkigt att du mått så dåligt av behandlingarna, framförallt att du är så nålrädd. Har ni tänkt på andra lösningar än IVF i så fall? (Det är bara att du säger till mig om jag är för påstridig, jag menar inte att tränga mig på)

Ananas - var är du? Hur går det för dig? Du saknas! <3

Nä jag var säker på att det var kört. Det blödde som vid mens. Var inte jätte peppad att fira midsommar sen.

Behandlingarna har varit vedervärdiga. Var ren och skär panik varje gång det drog ihop sig för spruta. Ivf är end of the line för oss. Vi får inte adoptera pga att jag har en bipolär diagnos.

Vad är er problematik? Alltså, varför behöver ni IVF? Går det inte att få donation istället? Eller embryoadoption? 

Åh tack snälla <3

Jag har varit lite frånvarande. Har varit inne och läst lite, men inte orkat mer. Trött, nedstämd och en rygg som har strulat och illamående. Inget superillamående, men ändå så pass att jag inte kan äta särskilt bra och blir illamående bara jag tänker på hur dåligt jag äter Konstigt att man ska känna sig nedstämd när man borde vara superglad... suck. Dessa hormoner. 

Jag har inskrivning vecka 28 och vecka 29 är det dags för KUB. LÄNGTAR! Vi har redan varit och träffat barnmorskan under ett hälsosamtal. I mitt län så kör de hälsosamtal och inskrivning var för sig, vet att de slår ihop det på endel ställen. 

Idag har jag fått mammakläder av en granne så nu kan jag släppa ut magen lite. Den växer på bra mkt snabbare denna gången och jag gillar inte när det trycker!!! 

Åh vad skönt att höra av dig! 

Skönt att vara offline ett tag ;) Det låter sunt. Men som sagt, skönt att höra att det är ok i alla fall :) Klart man blir nedstämd, hormonerna är inte att leka med! Och vid det här laget vet vi mycket väl vad hormoner gör med kroppen...! Sen är det ju sjukt jobbigt att må dåligt hela tiden. Det tär som f*n. Så var ledsen och bitter, du är ju glad över att vara gravid någonstans ändå! Det är bara väldigt olika saker :) 

Åh vad gött med mammakläder! Jag har lovat mig själv att jag ska få köpa några plagg när vi passerat v. 12, vilket gör det riktigt jobbigt just nu. Är sjukt svullen, så har kanske bara två par byxor som funkar :S Är du också svullen, eller är det livmodern som börjar synas? I vilken vecka är du i nu? 

Dra dig undan så länge du vill, skriv gärna någon liten mening när du orkar igen <3