• Anonym (Så trött..)

    Hon släpper inte ut barnen

    Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.

    Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.

    problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.

    Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.

    I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.

    Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.

    Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..

    Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.

    De ska nu på sammarbetssamtal.

    Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.

    Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....

    Barnen är 8 och 13.

    Några spontana tankar?

  • Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen
  • Ess
    Anonym (suck) skrev 2015-05-01 19:34:30 följande:
    Fattar inte vad du menar?
    Min man hade exakt samma problem med sitt ex, hon kunde inte bete sig som folk, utan rusade ut när han visade sig på tex ett föräldramöte.
    Hon agerade likadant som mamman i ts, bara det att den drabbade var pappan.

    Hur långt sträcker sig rättigheten för en mamma att få bestämma och agera ut?
    Är det ok att hennes kille är med på saker och som hos ts hämtade barnet, när det sen inte gäller åt andra hållet?
  • Anonym (Bonusmamma)
    Ess skrev 2015-05-01 19:46:04 följande:
    Min man hade exakt samma problem med sitt ex, hon kunde inte bete sig som folk, utan rusade ut när han visade sig på tex ett föräldramöte.
    Hon agerade likadant som mamman i ts, bara det att den drabbade var pappan.

    Hur långt sträcker sig rättigheten för en mamma att få bestämma och agera ut?
    Är det ok att hennes kille är med på saker och som hos ts hämtade barnet, när det sen inte gäller åt andra hållet?
    Fast där får väl pappan sätta gränsen för vem som får komma hem till honom och hämta hans barn. Det ska väl inte mamman lastas för.
  • Ess
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 20:54:08 följande:
    Fast där får väl pappan sätta gränsen för vem som får komma hem till honom och hämta hans barn. Det ska väl inte mamman lastas för.
    Varför, han hade ju inga problem med det.

    Hur kan mamman skicka sin kille, när hon inte accepterar att pappan gör likadant, vad är skillnaden?
    Vad ger henne rättigheten att bära sig så illa åt?
  • Anonym (Bonusmamma)
    Ess skrev 2015-05-01 21:36:49 följande:
    Varför, han hade ju inga problem med det.

    Hur kan mamman skicka sin kille, när hon inte accepterar att pappan gör likadant, vad är skillnaden?
    Vad ger henne rättigheten att bära sig så illa åt?
    Men om inte pappan har problem med det så varför ens ta upp det till diskussion?

    Om mamman inte vill veta av en människa är det väl upp till henne. Och det ska väl inte bero på att pappan och hans nya är intresserade av att lära känna mammans nya. Är inte mamman det minsta intresserad av att tala med sin ex mans nya kan ingen tvinga henne. Jag skulle aldrig få för mig att tränga mig på mina bonusbarns mamma om hon inte vill det. Vi har inget gemensamt öht. Det är hon och min man som har det.
  • Iam
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 21:43:02 följande:

    Men om inte pappan har problem med det så varför ens ta upp det till diskussion?

    Om mamman inte vill veta av en människa är det väl upp till henne. Och det ska väl inte bero på att pappan och hans nya är intresserade av att lära känna mammans nya. Är inte mamman det minsta intresserad av att tala med sin ex mans nya kan ingen tvinga henne. Jag skulle aldrig få för mig att tränga mig på mina bonusbarns mamma om hon inte vill det. Vi har inget gemensamt öht. Det är hon och min man som har det.


    Du verkar inte riktigt förstå begreppet omvänd logik. Men du anser alltså att man kan kräva av andra det man själv vägrar?

    Det handlar heller inte om att lära känna utan om att en bonusmamma ska kunna hämta ungarna efter tre år utan att mamman får ett hysteriskt utbrott.
  • Iam

    Ni är många som sätter era egna känslor framför barnen. Märkligt med tanke på att ni är föräldrar. Själv är jag inte det, men har ändå förmågan att sätta mina känslor underordnat andra människors barns basala behov av trygghet, precis som många andra bonusföräldrar lyckas.

    Det säger inte lite om er "föräldrar"

    Så förbannat tragiskt för så många barn som får sin barndom förpestad av er egoism.

  • Anonym (Bonusmamma)
    Iam skrev 2015-05-01 21:54:17 följande:
    Du verkar inte riktigt förstå begreppet omvänd logik. Men du anser alltså att man kan kräva av andra det man själv vägrar?

    Det handlar heller inte om att lära känna utan om att en bonusmamma ska kunna hämta ungarna efter tre år utan att mamman får ett hysteriskt utbrott.
    Jag kan bara bestämma hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag kan inte bestämma över andras. Vill andra lära känna andra människor är det ju upp till dom och inte upp till mig. Vill jag inte lära känna människor är det upp till mig och inte till dom som vill lära känna mig som kan tränga sig på. Jag förstår mamman fast jag enbart är bonusmamma.
  • Ess
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 21:43:02 följande:
    Men om inte pappan har problem med det så varför ens ta upp det till diskussion?

    Om mamman inte vill veta av en människa är det väl upp till henne. Och det ska väl inte bero på att pappan och hans nya är intresserade av att lära känna mammans nya. Är inte mamman det minsta intresserad av att tala med sin ex mans nya kan ingen tvinga henne. Jag skulle aldrig få för mig att tränga mig på mina bonusbarns mamma om hon inte vill det. Vi har inget gemensamt öht. Det är hon och min man som har det.
    Därför att det gäller olika "regler" beroende på vem som motsätter sig. Är det inte ett ganska omoget resonemang att börja likadant själv, bara därför att.

    Det är väl ingen som har något större intresse av att lära känna hennes nya, hur mycket man nu lär känna någon när dom ringer på och går igen.
    Om nu det underlättar för mamman att hennes nya hämtar eller lämnar ibland, varför ska inte hon själv acceptera samma sak?
    Jag är nyfiken på att veta vad som ger henne friheten att stå över de riktlinjer hon själv dragit upp genom att involvera sin egen kille?
  • Ess
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 21:58:06 följande:
    Jag kan bara bestämma hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag kan inte bestämma över andras. Vill andra lära känna andra människor är det ju upp till dom och inte upp till mig. Vill jag inte lära känna människor är det upp till mig och inte till dom som vill lära känna mig som kan tränga sig på. Jag förstår mamman fast jag enbart är bonusmamma.
    Det är inte tal om att lära känna någon, utan rätt och slätt hämta upp barnen och köra därifrån. 
  • Anonym (Bonusmamma)
    Ess skrev 2015-05-01 21:58:46 följande:
    Därför att det gäller olika "regler" beroende på vem som motsätter sig. Är det inte ett ganska omoget resonemang att börja likadant själv, bara därför att.

    Det är väl ingen som har något större intresse av att lära känna hennes nya, hur mycket man nu lär känna någon när dom ringer på och går igen.
    Om nu det underlättar för mamman att hennes nya hämtar eller lämnar ibland, varför ska inte hon själv acceptera samma sak?
    Jag är nyfiken på att veta vad som ger henne friheten att stå över de riktlinjer hon själv dragit upp genom att involvera sin egen kille?
    Det är ju upp till TS man att säga nej om han vill ge igen med samma mynt. Nu är TS och hennes man kanske nyfikna av sig och vill lära känna honom, mannen som delar livet med pappans barn. Det är pappans rättighet om han vill och bonuspappan vill det också. Och så verkade det ju vara eftersom TS skrev att de var nyfikna på honom. Medan mamman har noll intresse av att veta vem det är som är med hennes barn när de är hos pappan för hon kanske litar på pappans omdöme och vill då inte lära känna människan i fråga utan tycker det är otroligt onödigt.

    Jag har själv inget behov av att lära känna mina bonusbarns mamma. Jag hämtar och lämnar aldrig barnen hos henne utan det sköter min man om så behövs. Det vi gör hemma däremot och hur vi lägger upp vårt familjeliv med hämtning, lämning, läxläsning och sådant gör vi upp om här hemma och blandar inte in några utanför vår familj och min man ha varit extremt noga med att påtala det.
  • Iam
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 21:58:06 följande:

    Jag kan bara bestämma hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag kan inte bestämma över andras. Vill andra lära känna andra människor är det ju upp till dom och inte upp till mig. Vill jag inte lära känna människor är det upp till mig och inte till dom som vill lära känna mig som kan tränga sig på. Jag förstår mamman fast jag enbart är bonusmamma.


    Nej, du förstår alltså inte begreppet omvänd logik ens när du får det förklarat för dig.

    Jag förstår om mamman inte vill ha någon relation Till sina bonusbarns mamma.

    Däremot har jag ingen förståelse för att hon hellre skriker och gormar och vägrar släppa ut barnen, istället för att bara öppna dörren, säga puss och kram till barnen och låta dom åka iväg med ts.
  • Ess
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 22:05:46 följande:
    Det är ju upp till TS man att säga nej om han vill ge igen med samma mynt. Nu är TS och hennes man kanske nyfikna av sig och vill lära känna honom, mannen som delar livet med pappans barn. Det är pappans rättighet om han vill och bonuspappan vill det också. Och så verkade det ju vara eftersom TS skrev att de var nyfikna på honom. Medan mamman har noll intresse av att veta vem det är som är med hennes barn när de är hos pappan för hon kanske litar på pappans omdöme och vill då inte lära känna människan i fråga utan tycker det är otroligt onödigt.

    Jag har själv inget behov av att lära känna mina bonusbarns mamma. Jag hämtar och lämnar aldrig barnen hos henne utan det sköter min man om så behövs. Det vi gör hemma däremot och hur vi lägger upp vårt familjeliv med hämtning, lämning, läxläsning och sådant gör vi upp om här hemma och blandar inte in några utanför vår familj och min man ha varit extremt noga med att påtala det.
    Lyckligtvis är inte alla likadana lågvattenmärken och bär sig så illa åt. Hur hade barnen känt sig, inte nog med att dom har en knepig mamma. Hade sen pappan börjat skrika och gorma och låsa in dem bara för att hennes kille inte skulle hämta dem. Då hoppas jag för barnen skull att någon anmält båda föräldrarna och barnen blivit omplacerade.

    Jag känner inte min mans ex, hade heller ingen vilja att göra det eftersom hela situationen var superinfekterad. 
    Men jag har aldrig funderat två gånger över om det var okej eller inte för mig att hämta eller lämna barnen någon gång när det behövdes, likadant lämna av någon glömd grej när jag hade vägarna förbi. 
    Men utav pEsst eller kolera, så föredrog hon kanske det förstnämnda.
  • Anonym (Halleluja)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2015-05-01 22:05:46 följande:
    Det är ju upp till TS man att säga nej om han vill ge igen med samma mynt. Nu är TS och hennes man kanske nyfikna av sig och vill lära känna honom, mannen som delar livet med pappans barn. Det är pappans rättighet om han vill och bonuspappan vill det också. Och så verkade det ju vara eftersom TS skrev att de var nyfikna på honom. Medan mamman har noll intresse av att veta vem det är som är med hennes barn när de är hos pappan för hon kanske litar på pappans omdöme och vill då inte lära känna människan i fråga utan tycker det är otroligt onödigt.

    Jag har själv inget behov av att lära känna mina bonusbarns mamma. Jag hämtar och lämnar aldrig barnen hos henne utan det sköter min man om så behövs. Det vi gör hemma däremot och hur vi lägger upp vårt familjeliv med hämtning, lämning, läxläsning och sådant gör vi upp om här hemma och blandar inte in några utanför vår familj och min man ha varit extremt noga med att påtala det.
    Det är ju ganska enkelt att slippa kontakt överhuvudtaget.

    Hämtning o lämning vid skola.

    Om biomamman är så jäkla rädd och ointresserad över att stöta på ts så tycker inte jag att hon ska åka hem till dom heller.

    Det som är häpnadsväckande är att biomammans "nya" får medverka och agera som en familjemedlem. Men ts finns inte med överhuvudtaget.

    Hur får du det till att biomamman LITAR på pappans omdöme?

    Litade hon på honom så hade det inte funnits något tjafs om småsaker som vem som styr barnen hem till pappan.
Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen