Hon släpper inte ut barnen

Jag är fortfarande nyfiken på vad ni som tycker det är ett försvarsbart beteende av mamman anser om det här jag skrev längre upp angående om hon har en man? Vi säger att hon har en sambo som bor med hennes barn 26 dagar i månaden. Gäller samma där att han ska finna sigi att inte vara en del av familjen? Han är bara den "nya mannen" o får stå åt sidan och har inget med barnen att göra? Eller det är inte samma sak?

Jag är också nyfiken på om det är lika okej för en pappa att bete sig som mamman? Är det lika synd om en man som är skiljd sen 4-5 år tillbaka? Är det normalt beteende för en man att vara bitter och arg på en man som inte har gjort honom något? Att han bara råkar vara tillsammans med hans exfru?

Bara intressant att spinna vidare på

Fast nya flickvännen/frun har inte företaget AB Barn med mamman utan det är mannen som har det och då får HAN sköta AB Barn.

Kan inte pappan sköta AB Barn, fixa umgänget själv utan att involvera den nya tjej han införskaffar så ska han inte ha umgänge för det ska inte utgå från att man måste förlita sig på någon annan. För en dag kanske bonusmamman/styvmodern inte vill leka AB Utnyttjad för att han ska kunna ha barnen hemma medan han sitter i soffan och spelar spel och hon den nya tar allt ansvar. För när den nya tröttnar så kan inte pappan ta hand om sina egna barn för det har någon annan gjort och denna oron finns hos många mammor. Allt för ofta är det att tar inte bonusmamman ansvar så utgår umgänget. Eller att det inte funnits något umgänge men när han hittar en ny så ska det lekas familj.

Därför har många mammor kravet att pappan ska kunna fixa det själv, iaf den delen mamman har insyn. Sedan var man gör i sitt egna hem har hon inget med att göra och då kan bonusmamman leka mamma hur mycket hon vill om barnen är med på noterna. Inte mig emot. Men för att skona barnen från lidande så spelar man aldrig mamma framför barnens riktiga mamma om hon nu så starkt ogillar en. För barnens skull. Och för barnens skull ta inte över pappans ansvar för det kan slå tillbaka mot barnen den dagen ni själva inte står ut med varann.

Sedan kan man inte tvinga sig på andra människor om de inte vill.

Vi vet inte varför mamman höll hårt på överlämningen. Kanske finns det ett avtal pga tidigare svårigheter och hon har bara följt avtalet.

Jag hade haft mycket lättare att förstå ert resonemang om att hon dka slippa mig helt o hållet om samma sak gällde tvärtom. Vi har stora problem med att hon lägger sig i allt o ska få veta allt om mig o "förstöra" så gott hon kan. Har hon rätt till det då utan att jag ska bry mig det minsta?