• Anonym (Så trött..)

    Hon släpper inte ut barnen

    Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.

    Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.

    problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.

    Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.

    I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.

    Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.

    Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..

    Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.

    De ska nu på sammarbetssamtal.

    Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.

    Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....

    Barnen är 8 och 13.

    Några spontana tankar?

  • Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen
  • Iam
    Anonym (Dumt) skrev 2015-04-27 14:37:18 följande:

    Fel! Den som betett sig fruktansvärt illa i nämnda situation är ts som upprepade gånger tränger sig på mamman trots att mamman uttryckligen sagt att hon inte vill ha med ts att göra.

    Det finns ingen anledning till att ts och mamman ska ha kontakt. Det räcker bra med barnens pappa som alltid kommer vara kvar.

    Ts kan vara borta imorgon från barnens liv och då kanske det kommer en ny kvinna in i barnens liv.

    Det behöver inte mamman bry sig om, hon har inte valt ts i sitt liv och hon har all rätt att slippa ha henne efter sig!

    Den som är ego här är ts som sätter sina behov före alla andras!


    Eftersom det du skriver innehåller så många faktafel finns det ingen anledning att bemöta det du skriver. När du är villig att hålla dig till det som står istället för det du själv hittar på kan du återkomma
  • Anonym (Så trött..)
    Anonym (Nya frun) skrev 2015-04-27 17:27:03 följande:
    Nu skriver jag mitt sista inlägg här för att förklara.

    min man är pappaledig två månader nu. Han hämtar barnen hemma hos mamman vanligtvis efter jobbet kl 17 o de är aldrig hemma förrän ca halv sju. De ska sedan lämnas av pappan kl 17 på söndagen. Dessa fåtal veckor tänkte han hämta dom i skolan för att få lite mer tid med dom. Detta föeslag blev mamman arg över för hon kunde inte tänka sig att säga hejdå till dom på morgonen. Hon skrek i telefonen att han skulle hämta kl 17 o sen va det bra med det!. Då fick hon efter det samtalet ett sms med tre alternativ. Antingen att han som han ville hämtade de i skolan eller att jag hämtade dom vanlig tid kl 17 eftersom jag då var i närheten när jag slutat mitt arbete. O han då slapp åka tio mil med en bebis. Eller alternativ tre att hon lämnade dom den tiden hon ville. Inget svar.

    dagen efter var det dags att hämta. Inget svar från henne. Han skickade igen o då sa hon igen det fick bli han kl 17. När han sa att jag kunde komma efter mitt jobb skrev hon att barnen stannar hemma! När jag kommit dit ringde hon o skällde om att min man skulle komma. Till slut fick hon ge sig o köra o lämna dom själv. Bak efter min bil. Tio mil i onödan.

    Men jag har släppt detta nu o tänker inte lägga mer energi på det. Så tycker att ni också kan släppa det
  • Anonym (Så trött..)

    Kan tillägga att barnen så gärna ville bli hämtade i skolan halv tre och min man hade pratat med dom om det men detta blev hon vansinnig för. Fördelen med att jag kom är att hädanefter får han hämta dom halv tre i skolan resten av pappaledigheten Så det blev en positiv utveckling av att jag körde dit.

  • trololol

    Men vad är det med er? Inte konstigt att samhället förfaller idag. Ungarna är ju inte små heller, de fattar vad deras mamma gör och hur deras bonusmamma försöker. Vad är det stora jävla problemet med att ens vilja föra en normal konversation med en annan vuxen människa? Biomamman verkar helt störd och ni är på hennes sida?

  • Anonym (Nya frun)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-27 18:38:46 följande:

    Nu skriver jag mitt sista inlägg här för att förklara.

    min man är pappaledig två månader nu. Han hämtar barnen hemma hos mamman vanligtvis efter jobbet kl 17 o de är aldrig hemma förrän ca halv sju. De ska sedan lämnas av pappan kl 17 på söndagen. Dessa fåtal veckor tänkte han hämta dom i skolan för att få lite mer tid med dom. Detta föeslag blev mamman arg över för hon kunde inte tänka sig att säga hejdå till dom på morgonen. Hon skrek i telefonen att han skulle hämta kl 17 o sen va det bra med det!. Då fick hon efter det samtalet ett sms med tre alternativ. Antingen att han som han ville hämtade de i skolan eller att jag hämtade dom vanlig tid kl 17 eftersom jag då var i närheten när jag slutat mitt arbete. O han då slapp åka tio mil med en bebis. Eller alternativ tre att hon lämnade dom den tiden hon ville. Inget svar.

    dagen efter var det dags att hämta. Inget svar från henne. Han skickade igen o då sa hon igen det fick bli han kl 17. När han sa att jag kunde komma efter mitt jobb skrev hon att barnen stannar hemma! När jag kommit dit ringde hon o skällde om att min man skulle komma. Till slut fick hon ge sig o köra o lämna dom själv. Bak efter min bil. Tio mil i onödan.

    Men jag har släppt detta nu o tänker inte lägga mer energi på det. Så tycker att ni också kan släppa det


    Hur blev jag inblandad i den här kommentaren?
  • Anonym (Så trött..)
    Anonym (Nya frun) skrev 2015-04-27 19:05:30 följande:

    Hur blev jag inblandad i den här kommentaren?


    Blev fel. Blir massa fel när jag skriver på telefonen tyvärr.
  • Anonym (Eva)

    Herrejösses. Jag har inte läst igenom hela tråden men av det jag har läst så blir jag så himla trött. Varför är det så många som hoppar på TS? Det finns så mycket bitterhet och agg mot bonusmammor där ute så att man blir mörkrädd. 

    Varför glömmer så många bort barnen i allt detta? Det är så många som fokuserar på sin egna smärta att man blir blind för barnen och deras smärta över att 1) mamma och pappa bor inte ihop 2) ha två hem 3) att slitas mellan dessa hem och ställa om sig

    Skuldbelägg inte barnen för att de tycker om en ny partner. Skuldbelägg inte barnen för att de tycker om den andra föräldern. Varför blir alla dessa mammor inte glada över att barnen mår bra hos pappa? Är det inte det som är det mest primära? Att de ska må så bra som möjligt i detta jobbiga med att ha två hem? 

    Jag är själv bonusmamma. Det har inte alltid varit och är inte alltid så lätt. Jag är inte stormförtjust i barnens mamma och jag tror inte att hon är något större fan av mig heller. MEN, även under perioder då relationen har varit milt uttryckt ansträngd så har vi ALDRIG någonsin visat barnen vad vi tycker. Vi vill att de ska våga vara glada i båda hemmen och att de ska älska sin mamma. Hon har inte heller baktalat oss något, vad vi vet. Nu har åren gått och vi har kanske lärt oss förstå varandra lite bättre och saker har lagt sig. I dag vet jag att hon respekterar mig och att hon är glad för att jag är en trygg person som älskar hennes barn och ställer upp på dem de veckor när hon inte finns där fysiskt. 

    TS; efter vad jag har läst så framstår det som om att barnens mamma skulle behöva hjälp med att komma till rätta med sig själv. Hon är inte klar efter skilsmässan och verkar inte ha gått vidare. Hon verkar ju inte ens ha kommit till den punkt där hon förstår att barnen är viktigast. Mitt råd till dig är att låta pappan sköta kontakten. Var ett stöd till honom, han lär behöva ett.... När barnen kommer så försök att vara en trygg, sansad vuxen som bara talar gott om deras mamma (om du måste säga ngt om henne) och ha roligt tillsammans med dem. De är så pass stora så tyvärr förstår de nog en hel del av varför mamma är sån här... Sorgligt alltsammans....

    Lycka till och kram på dig!  

  • Näckrosen

    Jag skrev ett av de första inläggen och skriver igen nu. Har inte läst alla inlägg, men samtliga av dina TS.

    Jag tycker du verkar vara en sund och bra extraförälder. Och till skillnad mot många andra, så tycker jag att du gjorde ett bra försök. Man måste som förälder kunna se över sina egna känslor om man märker att barnen mår bra.

    Barnen trivs med dig och litar på dig.

    Jag är inte överförtjust i mitt ex nya partner, men mina barn tycker om henne. Så, fine. Jag behöver inte umgås med henne. Så länge barnen mår bra är jag nöjd. Och ju fler vuxna som finns runt mina barn och vill deras bästa, ju bättre för dem.

    Hoppas ni kan få till en sund relation, för barnens och eran skull.

  • Anonym (Nya frun)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-27 19:13:58 följande:

    Blev fel. Blir massa fel när jag skriver på telefonen tyvärr.


    Ingen fara. Har suttit med ny mobil med autospell och skrivit de konstigaste saker till folk.
  • VIDE MI

    Har inget bra svar till dej min vän, men vill bara säga att du inte är ensam. Detta absurda hatet som många av oss får leva med för att vi älskar en man som råkar ha barn är fortfarande lite chockerande. Djup svartsjuka och hat, men det får man inte säga högt, för det är jättekänsligt här och i irl, det är bara vi bonusar som man får säga så om. Biomammor är alltid offer.

Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen