Oktoberbebisar 2015

Det är så kul att läsa om allt nytt med våra ettåringar.

Här har det hänt en hel del på en halv månad. Viktor har börjat på förskolan 3 dagar i veckan. Om han somnat i vagnen är han grinig vid lämningen, annars är han en solstråle och charmtroll där. Ett riktigt a-barn var kommentaren idag. Han är glad och diggade vid musiksamlingen och somnade sedan gott i frökens famn och äter ordentligt. Det konstiga är dock att vid halv fem är han vrålhungrig och slukar 120 g gröt och 90 g smoothie på påse.
På förskolan följer han möblerna frekvent, men hemma släpper han taget mer och mer och har nu gått uppåt 10 steg. Humöret är lite bättre, även om han fortfarande är rädd för att bli lämnad vissa stunder. Allt som lyser eller låter utforskar han glatt, så min skrivare är inte fredad längre. Alla pappersrullar lever farligt och armarna börjar bli långa.

Jag tycker ju att han äter ordentligt, men ändå så vaknar han måånga gånger på natten. I natt var det ändå lugnare, men han fick trots det till 4 amningar mellan 23 och 06. Halva natten sover han oftast hos mig då det ibland är lättaste sättet att få honom att somna om fort. 

Vid matbordet visar han tydligt vad han vill ha, dels åker pekfingret uppfodrande ut och han låter korta aa aa. Idag gillades Brieost. 

Min hälsa har väl inte varit den bästa. Efter operationen rasar energin vid 20-21, så om jag ska vara människa måste jag lägga mig senast tio. I fredags fick jag kolla mina värden, så nu har jag fått börja med Levaxin. Förhoppningsvis ska det väl göra livet bättre inom några veckor. Minnet sviker och jag minns inte när jag hade saker senast som jag tappat bort. Mensblödningar har jag fått 2 omgångar per månad de sista 2 månaderna, även om det är väldigt sparsamt, så jag står i valet och kvalet att skippa Cerazetten eller dess likvärdiga preparat. Sex har vi inte ändå, då jag varken har lust eller ork. Viktor somnar ju ibland senare än mig hos pappan också. Så livet har känts lite trist utan ljusglimtar sedan jag började jobba. Där är det intensivt, så jag har lämnat tanken att jobba 50% och gått upp till 60% istället. Måndagar och fredagar har jag och de två yngsta barnen ihop. Denna veckan är det alla 3 vid skollovet.

Hur stor mängd mat äter era nu? Nu var det länge sedan vi testade vällingen, men det hade ju varit bra om vi hade lyckats, så jag får sova mer.

I natt ammade Viktor länge 4 gånger. Sedan åt han macka med leverpastej till frukost. En fiskburgare och potatis till lunch. En macka, nästan ett helt päron, lite kaki till mellanmål. Amning 2 gånger. En dl gröt vid 17. Sedan väntar vår middag. Det känns som att det ska ges mat hela tiden ...

Julian äter en hel burk till lunch och middag. 1 portion gröt till frukost och ersättning & frukt till mellis. Han får en flaska ersättning vid läggdags och för oss har inte nattvaknandet haft att göra med hunger. Vi vande honom av vid amningen och nu vaknar han inte lika ofta. Och vaknar han så går det bra med nappen. Han får dock en flaska på natten, runt 03-04. Men hellre det än amning varje timme som det var förut. Vi har försökt allt när det gäller välling men nu har vi gett upp. Vi märkte en stor skillnad på aptiten efter att han slutat nattamma.

Nils har dagar då han äter som en häst. Oftast äter han två portioner gröt med katrinplommonpuré till frukost, vad vi än äter till lunch (minst en portion, ibland mer), klämmis/macka/yoghurt med müsli till mellanmål, en och en halv portion gröt till kvällsmat och typ 300 ml ersättning vid läggdags. Vissa dagar äter han lite och ofta, andra dagar äter han mycket och sällan.

I övrigt har det mesta blivit så himla mycket bättre sedan han lärde sig gå! Han är betydligt mer självständig och en allmänt lugnare person (även om han såklart kan bli fly förbannad) och t o m att ligga på skötbordet kan vara okej. Sover bättre gör han också. Han snittar kanske 13-14 timmar på natten (med ett kort uppvak) och kan sova 1,5-2 timmar i sträck på dagen. Nu har han precis varit förkyld igen så vi har haft några jobbiga nätter, men de tycks äntligen vara över.

De senaste dagarna har Nils avancerat från att gå till att springa, men det är inte alltid lätt att hålla koll på var fötterna är. Han har dock aldrig slagit sig illa, han har en tendens att sätta sig ner när han håller på att ramla :)

Sååå intressant att höra hur alla har det. Och hur olika våra småttingar är. Léon började gå typ 2 dagar före sin ettårsdag. Och nu, ca 4 veckor senare kryper han nästan ingenting längre och försöker springa men benen hänger inte riktigt med så han ramlar nästan hela tiden men även här har vi tur och han har klarat sig utan några större skador. Benen fulla av blåmärken bara.... ;)

Han äter rätt lite. Vaknar 6, får en flaska välling ca en halvtimme senare. Riktiga frukosten får han vid 9, består av en portion gröt. Efter det sover han i 1,5h, uppåt 2h på helgerna när han inte behöver väckas pga hämtning av storebror på dagis..
sen är det lunch vid 12 då vi serverar en halv burk mat, men inte ens det äter han upp utan ibland knappt ens hälften. Dvs en fjärdedels burk. Vill inte äta av våran mat än förutom om det är potatismos eller möjligen några pommes... sen får han en fruktburk till efterrätt, brukar bara gå ner en halv...

Han dricker nästan inget vatten, så brukar ge en flaska välling vid 15 igen, som "mellis". Sen blir det middag vid 17.30 som är antingen burkmat som vid lunchen eller en portion gröt istället lite beroende på hur det känns. Sen är han trött rätt kort inpå och lägger honom vid 18.30-19 och då får han en flaska välling till.

Han vaknar vid 22-23 för välling. Och 02-03 för ännu mer välling. (Inget annat hjälper) och sen är det som sagt morgon kl 6.
Det blir tyvärr många flaskor välling på ett dygn. Vet inte hur vi ska komma ur denna karusellen men det vore ju en bra början om han kunde sova igenom nätterna iaf....

Tror dagis kommer rätta till saker och ting en del. Var likadant med storebrorsan fast han åt bara en gång per natt och hade iaf uppehåll mellan 6-12 mån då han inte åt alls på nätterna förutom i undantagsfall.
Inskolning blir det i januari.
För tillfället är sambon hemma med barnen och jag jobbar heltid plus pendlar. Är ganska matt måste jag medge.

Inser nu när jag läste igenom mitt inlägg att han äter verkligen inte alls särskilt lite. Upplever det som det men är lätt hänt att glömma bort alla vällingflaskor som slinker ner. Så totalt blir det ju mycket men fel. Blir som att man vill kompensera men så blir det kanske en ond cirkel istället. Så svårt att veta liksom. Just för att han vaknar så mkt på nätterna med. Eller nu senaste tiden har han bara vaknat 2ggr men i perioder är det gnäll var och varannan timme...

Hur har ni andra upplevt tandsprickningen när det har varit kind-/hörntänder på väg? I över en och en halv månad har Nils tandkött svullnat emellanåt och han visar samtliga tecken på tandsprickning (gnällig, vägrar äta, sover dåligt, ökat närhetsbehov osv osv), men det blir liksom inte mer än så. Det har fortfarande inte dykt upp någon tand, vi har bara sett en liten antydan i överkäken. Allt detta krångel är extremt påfrestande för hela familjen, jag vill bara att det ska få ett slut!

Eftersom julen infann sig på min jobbhelg har jag inte så mycket att komma med men enligt källor var det roligt med både julmat och paket. :)