Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Ja vi får verkligen hoppas.. Försöker du bli gravid direkt efter skrapningen eller efter första mensen? Jag vill försöka direkt men har hört att det kan bli svårt att veta vilken vecka man är i och om man gör ett tidigt ultraljud och tror att man exempelvis är i vecka 10 så kanske man är i vecka 7 och det kan då se ut som att fostret har slutat växa fast det bara är yngre än vad man trodde. Eller tvärt om att fostret slutat växa och är äldre än man tror och att man därför tror att det är normalt att det exempelvis inte finns någon synlig hjärtaktivitet när man egentligen är i början av ett missfall.. Egentligen borde man ju inte stressa över det alls för det går ju inte att påverka.. Men jobbigt att inte veta.. Nu när jag var gravid så var jag inte orolig alls och missfall kändes så otänkbart.. Men nu känns allt så mycket osäkrare och så riskfyllt på nåt sätt
Ja vi får verkligen hoppas.. Försöker du bli gravid direkt efter skrapningen eller efter första mensen? Jag vill försöka direkt men har hört att det kan bli svårt att veta vilken vecka man är i och om man gör ett tidigt ultraljud och tror att man exempelvis är i vecka 10 så kanske man är i vecka 7 och det kan då se ut som att fostret har slutat växa fast det bara är yngre än vad man trodde. Eller tvärt om att fostret slutat växa och är äldre än man tror och att man därför tror att det är normalt att det exempelvis inte finns någon synlig hjärtaktivitet när man egentligen är i början av ett missfall.. Egentligen borde man ju inte stressa över det alls för det går ju inte att påverka.. Men jobbigt att inte veta.. Nu när jag var gravid så var jag inte orolig alls och missfall kändes så otänkbart.. Men nu känns allt så mycket osäkrare och så riskfyllt på nåt sätt
Jag vill gärna vara med och följa er. Fick mitt MA bekräftat hos första besöket hos BM den 5 januari, två dagar senare stötte min kropp ut allt själv.
Enligt UL trodde läkaren att det förmodligen dött i v.6+. Och själv trodde jag att jag var i v.11 när vi skulle till vårt första efterlängtade och pirriga besök hos BM. Det var ju då på något sätt allt kändes på riktigt, men så lämnar man besöket helt tom. Man blir ju helt förstörd av det här, varför utsätter kroppen oss för detta egentligen? Bygga upp en massa förhoppningar och planeringarna drar ju igång direkt när man plussar på stickan. Kommer vara så orolig när nästa plus kommer.
Jag vill gärna vara med och följa er. Fick mitt MA bekräftat hos första besöket hos BM den 5 januari, två dagar senare stötte min kropp ut allt själv.
Enligt UL trodde läkaren att det förmodligen dött i v.6+. Och själv trodde jag att jag var i v.11 när vi skulle till vårt första efterlängtade och pirriga besök hos BM. Det var ju då på något sätt allt kändes på riktigt, men så lämnar man besöket helt tom. Man blir ju helt förstörd av det här, varför utsätter kroppen oss för detta egentligen? Bygga upp en massa förhoppningar och planeringarna drar ju igång direkt när man plussar på stickan. Kommer vara så orolig när nästa plus kommer.
. Jag fick mitt besked 2dagar efter dig. Jag började också blöda efter beskedet trotts att fostret varit dött sedan vecka 6typ (var i vecka 10något på vul). Min gyn sa att det inte är helt ovanligt att kvinnor gått med foster som dött ett bra tag och inte börjat blöda förens de fått det bekräftat. Tyvärr blev det iaf skrapning för min del.
Fy det är så hemskt . Jag fick mitt besked 2dagar efter dig. Jag började också blöda efter beskedet trotts att fostret varit dött sedan vecka 6typ (var i vecka 10något på vul). Min gyn sa att det inte är helt ovanligt att kvinnor gått med foster som dött ett bra tag och inte börjat blöda förens de fått det bekräftat. Tyvärr blev det iaf skrapning för min del.
Men det var lite tanken med denna tråd. Att älta och stötta kring tankar om oro och dyl. Blir helt klart ett par privata vul för mig när och om jag blir gravid igen.
Testade mig idag och det är positivt fortfarande. Inte jättestarkt dock. Undra hur länge det kommer visa på HCG i kroppen. Trist!
Jag gjorde ett nytt test i morse och det var negativt :D Och med tanke på att vi fick missfall ungefär samtidigt och i typ samma vecka borde du också visa negativt snart. Konstigt att bli så glad över ett negativt test när man va så lycklig över ett positivt tidigare.
Nu tänkte jag invänta mensen, sen köra stenhårt på bebisverkstan :D
Jag gjorde ett nytt test i morse och det var negativt :D Och med tanke på att vi fick missfall ungefär samtidigt och i typ samma vecka borde du också visa negativt snart. Konstigt att bli så glad över ett negativt test när man va så lycklig över ett positivt tidigare.
Nu tänkte jag invänta mensen, sen köra stenhårt på bebisverkstan :D
Jag känner mig dum som vill vara med här, eftersom ni fick vänta så länge och sedan få MF. Jag har fått blödningar här i helgen som helt klart är ett MF, och är bara i vecka 6, men jag är så otroligt otroligt ledsen. Det är som att jag inte kan se någonting framför mig eller runt omkring. Det känns som att det liksom aldrig kommer att kunna gå över. Jag vet inte hur 17 jag ska kunna gå vidare. Och jag har så mkt skuldkänslor över att känna såhär mycket, eftersom jag inte ens vetat om graviditeten så länge. Men det var bara så himla himla efterlängtat..