Aniiee skrev 2015-01-11 19:02:00 följande:
Vilket snävt perspektiv du har. 1300-talet var rena guldåldern för invandring i sverige. Stockholm nästan tredubblades i och med invandringen då. Stockholm hade på 13-14- och 1500-talen en nettoförlust i invånarantal om man räknar bort invandringen. STOR sådan. Fler barn, gamla och födande dog än det fanns överlevande småbarn varje år. Stockholm hade sannolikt varit ett antal byhålor på svåråtkomliga holmar om det inte var för invandringen.
Andra intressanta invandrarvågar som har gjort sverige till det land det var på 80-talet (om vi nu ska stanna historien där) är 1600-talets invandring av valoner och savolaxfinnar, 1700-talets invandring av judar och fransmän och 1800-talets italienare och skottar.
Men visst. De är ju inte från mellanöstern........ invandrare är kanske bara invandrare när de inte är välkomna, eller?
Mycket tuffare att bilda sig en helt egen uppfattning, sådär individualistiskt fräckt och coolt.
Varför hålla sig till dammig historia när man kan hitta något nytt och fräscht?
Den aktiva immigrationstrenden har pågått sedan 60-talet och motiverades av exakt samma orsaker som farhåforna som beskrevs - befolkningen stagnerade i antal och oroväckande kraftigt, vilket inte håller i det ekonomiska systemet varken då eller idag (än mindre idag, faktiskt).
Vill man försätta Sverige i en sits där befolknongen stagnerar kraftigt - vilket skulle inträffa om vi hux-flux sänkte den största befolkningsökningen med 90% - så kommer det till ettvrpis som omöjligt kan mättas med något som besparningar (skuldbergen kör över länder utan stabil tillväxt, skapas inte nya pengar (läs: ett överskott av pengar) att betala skulderna med så får pengar som behövs användas till detta istället).
Kanske värt sitt pris men då får allt svensken inse att det finns ett pris att betala också, för att då få en homogenare kultur eller vad man nu vill uppnå för tjosan med det hela.
Säga vad man vill om dagens nationalister men national- och makroekonomi kan inte ses som den starkaste grenen. Problemet med en befolkning som stagnerar i antal ligger liksom på en lekmans nivå, en ren självklarhet som förklarar sig själv genom blott frågor som; hur många nya bostäder, företag och matvaror (et cetera) behövs det i ett land med en befolkning som stagnerar i antal?
Man undrar hur de insatta nationalisterna faktiskt föreställer sig scenariot, kanske ska en inhemsk marknad som idag utgör 50% av tillväxten kompenseras med export eller något annat sagolikt.
Nej, nationalisternas mål har en väldigt dyr prislapp och den som tror att besparningar på något vis kan mätta den prislappen, har inte riktigt förstått vad priset består utav - en fallerande tillväxt som i exempelvis grannländerna Finland och Danmark, länder som inte längre planerar utveckling utan i vilken ordning och omfattning man ska avveckla och kompromissa med hela samhället.
Hur Finland och Danmark kommer att drabbas utav nästa finanskris (som förväntas komma 2016-2018) återstår att se, när de inte ens har lyckats återhämta sig sedan 2008.
Så ser priset med ett stagnerande befolkningsantal ut, en svensk självklarhet redan 1960 och tidigare.