Barn födda okt-dec 2014

Har tråden dött ut eller är det fel på min sida? Det är så tyst här.. :)

Min lilla klarade sig inte från förkylning tyvärr. Jag blev fullt kry i helgen och inatt vaknade jag av att hon hostade och ett fasligt rosslande :( inte sugen på mat heller... använde mig av koksalt och näsfrida men snoret var ändå segt som bara den. Ringe BVC på morgonen och de bad mig ringa barnmottagningen så fick besöka läkaren också. Lungorna låter bra så det är ju skönt så nu gäller det att hålla näsan ren så lillan vill äta..

Någon mer som haft era små förkylda nu?

min lille är också förkyld just nu -storasyster släpade hem förkylningen från dagis förra veckan och den har en efter en sänkt alla i familjen (jag har klarat mig bäst tack och lov).

Söndag var riktigt tufft då han hostade så att han blev alldeles röd i ansiktet och kaskadkräktes upp en massa slem -tyckte så synd om honom och läskigt var det. Rasslande andning och man märkte verkligen att han led av förkylningen -äta kunde han dock hyfsat även om han inte orkade lika mkt som vanligt.

Vi åkte in till barnläkaren för kontroll men hon skickade oss vidare till Astrid Lindgrens barnakut då hon tyckte vår lille var på gränsen till att behöva läggas in. På akuten fick vi sitta i 8!! timmar och vänta innan en läkare till slut konstaterade att han inte var tillräckligt sjuk för att läggas in....vi fick istället efter lite inhalationer av adrenalin och koksalt åka hem. Bland det värsta jag har varit med om och det var en himla pärs att sitta där i timmar med en sjuk bebis.... Märks att RS härjar för det kryllade av små sjuka bebisar....det märkliga var att man fick sitta i korridoren och vänta i alla timmarna, så var man inte sjuk innan blev man nog där av att vara där...

Alla småttingar placerades visserligen i en egen korridor och separerades från kräksjuka och äldre barn, men ändå -läkaren vi träffade på  barnsjukhuset var rätt säker på att vår lille hade fått RS (helt hundra kan man ju inte vara och det tar inte tester på det om man inte behöver bli inlagd). Då kändes det väldigt olustigt att sitta med en hostande och kräkandes bebis när det var en massa andra små bredvid (varav en hörde jag var en 2 veckors som bara hade magproblem....).

Iallafall så peakade det i söndags och han har nu sakta blivit bättre. Idag var vi på uppföljningskontroll hos läkaren som gick "bra" -så jag känner mig lugnare. Phew. Jag hoppas ni andra klarar er från RS och detta!

Usch ja förkylning på de små är hemskt! Embla var sjuk runt jul. Så jäkla jobbigt med snor, slem och hosta. Jag satt med henne hela nätterna för att ha koll på andningen.

Elmiina hur går det med dig?<3

Jag ångrar att vi skaffade ett till barn. Kan inte förstå folk som skaffar fler barn. Allt är så lätt med bara ett barn, speciellt om man delar på ansvaret. Men att ha två själv, hujedamej. Ligger just nu i sängen med den lilla som vägrar sova och jag blir tokig. Varför förstörde jag det fina liv vi hade innan!?! Jag vet att det bara är hjärnspöken, men jag har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Hatar mitt liv och mig själv.

Det KOMMER bli jättebra. Ibland är det så himla svårt att se ljuset i tunneln när man är mitt uppe i det. Tycker du är skitduktig som kämpar på!

Är din man/sambo inte kvar alls i bilden nu? Finns det någon annan som kan avlasta lite för dig?

Hoppas du fått sova lite till nu i natt. Kram på dig och ge inte upp! Dina barn behöver dig och du är en toppenmamma som kämpar på för dem.

30min till fick jag sova sen. Har egentligen möte med psykologen idag men eftersom mannen prioriterade kurs på jobbet så kan inte jag gå på mötet. Han finns med i bilden men inte på något positivt sätt, han mer stjälper än hjälper så det lättaste hade nog vart att vara helt själv. Men de svårt att separera pga bostad och barn trots att vi hatar varandra.

Kolla med psykologen om ni kan ta det över telefon istället, det kan ju vara väldigt skönt att få komma igång med det och prata av sig?

Förstår hur du menar, ibland är det lättare att göra saker själv istället för att ha någon i närheten som man blir ständigt besviken på, vare sig det är i familje- eller jobblivet.

Tycker jättesynd om dig. Önskar jag kunde hjälpa dig! Hoppas att du har positiva människor runt dig som hjälper dig <3 Du ska inte behöva gå igenom att detta mörka själv. Stora kramar!

Jag förstår vad du menar om du är själv! Men hade ni delat på ansvaret så hade ni fixat det! Har han flyttat?? Eller bryr han sig inte? :(

Jag hade ett helvete med min sons pappa (min son blir 9 år i juni) vi hade det dåligt från det att jag blev gravid, när han var 2 år fick jag i princip slänga ut hans pappa! Så hade jag påtalat att vi skulle separera x antal ggr och bråken tärde på en!! Och att vara ensam i ett "förhållande" var hemskt!!

Men har ni bestämt er för att separera lr var står ni?