Barn födda okt-dec 2014
Nu får jag med vara med här!! 
I fredags föddes vår älskade lilla Molly kl. 23.37. Bf +3 kom hon. Kom hem igår, så nu ska vi komma in i lite rutiner 
Inlägg från: Eva 763
|
-
-
Min lilla skruttfia sover i soffan <3
-
Hoppas jag kan få lite råd av er! Min lilla Molly är nu 1 vecka gammal och har de senaste nätterna sovit hela dagarna och stökat på nätterna! Ammat, bajsat och fått ut onda gaser, ammat, ammat och ammat! Hon kan sova på dagarna i vardagsrummet när familjen tjoar och tjimmar och tv:n är på högsta blås! Men på natten kommer hon inte till ro alls! Natten som var var inte många timmar vi sov, molly och jag. Slutar alltid med att jag ammar henne i sängen så somnar vi båda två. Är kanske närhet hon vill ha på natten? Vad gör man? Har henne i sin säng från början? Så man slipper att amma m.m timmavis?? Är helt slut!! Igår natt låg jag och grät och grät! Har varit ledsen idag. Är ju trött såklart, men det är kanske babyblues med? Någon som drabbats av det?
-
Tack för era tips! :) inatt har molly sovit hela natten i min säng - i sitt babynest! Jag har krupit upp hos min man :) hon har vaknat några ggr och ätit, har ammat i sängen mest och låtit henne snutta det sista när hon legat i sitt babynest! Vid halv 5 ammade jag i soffan ordentligt och nu sover hon än! :)
Så, mer sömn inatt. Trött är jag dock, har lite svårt att somna ibland och tar ett tag innan man kan känna sig utvilad antar jag. Gäller ju att man vilar på dagen då! Tycker inte att det är fel att dem sover i ens säng, dem behöver ju mkt närhet när dem är så små! Däremot känns det läskigt, tycker jag att ha dem precis bredvid. Men jag har ju ändå gjort det halva nätterna, för att orka! Men detta m att ha babynestet i sängen var en bra lösning tycker jag :) ha en fin andra advent nu! Idag kommer min pappa och hans fru och ska hälsa på sitt barnbarn <3 -
Molly heter vår snorpa :)Elmiina skrev 2014-12-07 09:29:26 följande:
Vad heter era små förresten? Vi är fortfarande inte överens om namn och dottern är 1mån nu haha.
-
Jag fasar med för när min man börjar jobba. Han är hemma 1 vecka till. Denna veckan har vi inga barn hemma, men nästa vecka när han börjar jobba har vi min son och hans söner. 8,9,10 år. Han kommer jobba HELA veckan. Jobbar annars mån-fre. Men han är butikschef på Blomsterlandet så dem har fullt upp nu. Blir spännande att ta hand om molly, middag och läxläsning med 3 grabbar! Kommer nog gråta varje dag :(Krickelin med Naemi skrev 2014-12-08 07:47:58 följande:
Min lilla heter Embla Isolde
. Vi har alla mitt efternamn då det bara är min lilla slkt som har det namnet plus att jag aldrig skulle gå med på att byta. Så maken tog mitt namn när vi gifte oss.
Idag går maken tillbaka till jobbet. Vill bara gråta. Maken och jag grät ikapp igårkväll. Han tycker att det är galet jobbigt att lämna oss. Usch ja. Dessutom är första dagen en riktig prövning. Stora dottern har hög feber och troligen öroninflammation. Jag ska till bvc, sen hem till sjuklingen, sen hämta skolböcker till henne och sedan hämta sonen. Vi ska sedan få besök, och massa annat som jag känner att jag glömt bort.
-
Vår lilla är 2 veckor idag och det vanligaste är att hon är väldigt mkt vaken på natten. Min man vaknar ju inte som jag när hon vaknar - på sekunden. Han sover ostört vidare, men om jag har ammat och rapat så väcker jag honom om jag märker att hon är pigg! Jag har så svårt att somna om igen!! Inatt somnade hon vid 00.30, vaknade vid 2 och höll igång till 4.30 ungefär!! Med micropauser - men då hann jag inte somna! Så idag är jag lättretlig kan jag säga!!! Om bara min man kunde FATTA själv - att diskar jag upp efter att ha bakat lussebullar, så kan väl han torka!!! Nej det måste man säga till om!! Han sätter sig lugnt i soffan och kollar blocket, Aftonbladet och allt vad han kollar hela dagarna!! En annan går och plockar och fixar. Nog för att jag kollar nätet mkt med, men man hjälpa ju åt om man ser att den andra plockar och fixar eller???EnPetra skrev 2014-12-11 20:56:19 följande:Du är inte ensam. Jag har hunnit gråta många nätter pga av amning och blöjbyte. Min sambo är väldigt svårväckt, så det är alltid jag som vaknar och tar henne. Dock så brukar jag buffa igång honom för blöjbyten ibland när jag håller på att bryta ihop av sömnbrist.
Första barnet här med, hon sover i sin egna säng bredvid våran. Har monterat lös ena långsidan så hennes säng står ihop med vår. Ibland så sover hon ändå med mig i sängen (läs: på mig i sängen), när ingenting annat funkar. Men då kan ju inte jag sova.
Min sambo börjar om och jobba på måndag, gruvar mig hur jag ska orka alla blöjbyten och matningar på nätterna+ ta allt på dagarna medans han är borta.. Men man vänjer sig väl när man kommit in i det hela. -
Men usch!! Vad läskigt det låter!! :( har aldrig hört talas om det! Hoppas du blir bra snart!Myc skrev 2014-12-12 20:53:41 följande:
Då var det dags igen. Åkte in akut idag...igen. Barnsängsfeber. Morfin, intravenös antibiotika och minst hela helgen, antagligen längre. Orkar fan inte med detta mer nu.
Skrivit om allt på bloggen...
-
Jag är igång för mycket tyvärr! Och sen är jag helt slut sen!! Och nästa vecka börjar min man jobba och han jobbar ALLA dagar fram till julafton
-
Har du provat miniform innan amning? Eller pysventil? Finns även magdroppar på ApoteketNylny skrev 2014-12-16 01:52:34 följande:
Nu joinar jag er här i denna tråden också. Fick min tjej den 29/11. Det har varit många underbara stunder och lite sämre också. Ett problem är sömnen som för de flesta. Ett annat är att hon i drygt en vecka börjat gråta en massa pga magont, helt otröstlig, det är jättejobbigt när det håller på timmar i sträck och jag är ensam om att försöka trösta. Sambon är tillbaka på jobbet idag. Jag önskar han kunde avlasta mig mer med henne, men jag vet inte hur. Jag ammar henne jämt och när hon äntligen somnar så måste jag vila eller försöka göra nåt som jag planerat, eller duscha t ex. Så när hon sover "vaktar" han henne. Då sitter han och läser eller surfar, spelar gitarr eller sånt som han alltid gjort innan också. Hans liv är relativt oförändrat. Han har sagt det flera ggr nu hur lått det är med bebis, över förväntan. (suck). Jag hastar mig igenom alla aktiviteter så jag hinner innan hon vaknar igen. Han har tagit bra hand om hem och mat dessa två veckor, men nu när han jobbat har jag honom knappt tillgänglig. Jag känner mig lite övergiven. Han kallade dessa två veckor hemma "semester", och nu är han tillbaka på jobbet igen. Semester....det är det sista jag varit på. Har sovit ca 1-2 h per dygn första veckan, sen 3h andra veckan...inte sammanhängande dock. Han sover alla sina timmar. Jag vill dela upp det mer mellan oss men vet inte hur pga amningen. Och får dåligt samvete och känner att han kanske ska tycka jag är en lat mamma om jag väcker honom för att t ex byta en blöja eller trösta bebisen. Det är ett litet dilemma som gör mig ledsen nu, massa tankar fram o tillbaka. Samtidigt vill jag att han ska förstå själv hur svårt det är för en nybliven mamma med all amning och gråt och blöjor, och erbjuda sig själv, offra sin sömn också.
Jag ser att några ger ersättning innan sovdags, det har jag funderat på, då kan ju man be sambon mata en gång där så man får sova iallafall nån timme mer sammanhängande.
Det är verkligen underbart att få ta hand om sitt lilla barn, men man kan bli koko tillslut av sömnbrist och skrik i timmar.
Vad gör era män när de kommer hem från jobbet för att hjälpa till? Hjälper han även om nätterna eller får han sova alla sina timmar?
I morgon ska vi till BVC för vägning och mätning, hon var ju bara 2628g när hon föddes, en riktigt liten groda, skulle tro att hon är runt 3 kg nu. Det är så underbart att ha henne i våra liv nu.
30-årig förstföderska i nov-dec 2014. vår tjej har gaser och skriker en del innan hon får ut dem. Miniform har hjälpt lite faktiskt! Tar han napp? Det har även hjälpt lite, som tröst.