Spin-Off tråd för oss som följdes åt, stöttade och hejade på varandra i tråden 'Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU' och som nu plussat!
Här fortsätter vi följas åt, stötta och dela erfarenheter med varandra :)
Kul att det går så bra för alla :)
Själv väntar jag spänt på VUL som är på tisdag. Vill bara se att hjärtat slår och att det är något där som lever, så kommer jag bli lugnare. :)
Mår illa till och från, kan inte äta något, och brösten gör ont. Får lite mensvärk ibland men inte lika ofta som tidigare. Är fortfarande väldigt trött! Annars är det ganska lugnt, och det gör så klart att man blir nervös. Tycker det borde vara mer molvärk! Men illamåendet står mig i alla fall bokstavligt upp till halsen, så det är väl förhoppningsvis ett gott tecken.
Åh det har äntligen börjat vända för mig! Jag börjar må ok igen och kan inte låta bli att gråta av lättnad :)
Det har varit så jobbigt och det kändes som att det aldrig skulle gå över.
Men jag får nu behålla det jag äter med lergigan comp och jag har äntligen mindre ont tack vare omeprazol som tog inhumana 10 dar att börja verka. Jag ser ljuset i tunneln och hoppas så att jag också ska få en sån där härlig andra trimester som man läst om att många upplever.
Idag ska jag och min kille tillsammans gå på vul och se vår lilla där inne. Så just nu laddar jag med positiva tankar om att allt är som det ska och att vi får komma hem med en liten bild på vår groda i eftermiddag.
Igår var jag och gjorde KUB-test. Fy fasen vad nervös jag var, mest för att det inte skulle finnas något därinne.
Som tur var fanns det en liten varelse som levde därinne på 65 mm!!! Vilken känsla och lättnad! Var mest chockad under hela undersökningen och fick knappt fram ett ljud. Som tur är har jag en sambo som tycker om att prata och frågade en hel del om vad det var vi såg 
Blev även framflyttad ett par dagar. Jag var tydligen i v 12+5 igår istället för 12+2, inte mig emot att bf blir framflyttat 3 dagar =)
Härligt Fiiaaa!
Jag har haft några tunga dagar. Illamåendet ger inte med sig och jag känner mig så asocial och tråkig mot min man. Dessutom känner jag mig tjock och oattraktiv. Längtar så till en riktig bebismage så jag inte behöver känna mig så fet rent ut sagt. Men det värsta är att jag har börjat sova så dåligt. Jag vaknar ca kl 3-4 på natten, kissar (för andra eller tredje gången) och känner att jag är jäkligt illamående och sen kan jag inte somna om. Ligger klarvaken och snurrar och inser att det blir en extra trött dag igen...
Det sägs att vid andra trimestern lugnar sånt här ner sig, och att många mår som bäst då. Åh jag hoppas verkligen det!
Kul att det går så bra för alla :)
Själv väntar jag spänt på VUL som är på tisdag. Vill bara se att hjärtat slår och att det är något där som lever, så kommer jag bli lugnare. :)
Mår illa till och från, kan inte äta något, och brösten gör ont. Får lite mensvärk ibland men inte lika ofta som tidigare. Är fortfarande väldigt trött! Annars är det ganska lugnt, och det gör så klart att man blir nervös. Tycker det borde vara mer molvärk! Men illamåendet står mig i alla fall bokstavligt upp till halsen, så det är väl förhoppningsvis ett gott tecken.
Åh det har äntligen börjat vända för mig! Jag börjar må ok igen och kan inte låta bli att gråta av lättnad :)
Det har varit så jobbigt och det kändes som att det aldrig skulle gå över.
Men jag får nu behålla det jag äter med lergigan comp och jag har äntligen mindre ont tack vare omeprazol som tog inhumana 10 dar att börja verka. Jag ser ljuset i tunneln och hoppas så att jag också ska få en sån där härlig andra trimester som man läst om att många upplever.
Idag ska jag och min kille tillsammans gå på vul och se vår lilla där inne. Så just nu laddar jag med positiva tankar om att allt är som det ska och att vi får komma hem med en liten bild på vår groda i eftermiddag.
Igår var jag och gjorde KUB-test. Fy fasen vad nervös jag var, mest för att det inte skulle finnas något därinne.
Som tur var fanns det en liten varelse som levde därinne på 65 mm!!! Vilken känsla och lättnad! Var mest chockad under hela undersökningen och fick knappt fram ett ljud. Som tur är har jag en sambo som tycker om att prata och frågade en hel del om vad det var vi såg
Blev även framflyttad ett par dagar. Jag var tydligen i v 12+5 igår istället för 12+2, inte mig emot att bf blir framflyttat 3 dagar =)
12+6 idag
Hej, Grattis till alla ni som plussat!
Jag är ny på forumet och var ej med i förra tråden, men hoppas kunna vara med här ändå? Jag kvalar in på kriterierna att just fyllt 30 och plussat
Det är första barnet som väntas, och jag och min sambo har fortfarande lite svårt att smälta denna härliga nyhet. Allt gick väldigt snabbt! Förväntas vara i v. 7.