Spin-Off tråd för oss som följdes åt, stöttade och hejade på varandra i tråden 'Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU' och som nu plussat!
Här fortsätter vi följas åt, stötta och dela erfarenheter med varandra :)
Hej på er! Nu får jag äntligen ta klivit in i den här gruppen :) kul att läsa om er andra från förra tråden, nu vet jag lite vad som kanske väntar mig i framtiden :)
Jag plussade i torsdags och ska nu vara på V4+5, och beräknat BF är nästan på min födelsedag :) så vem vet... Extra roligt då jag var beräknat att komma på min pappas födelsedag så traditionen går i arv. Jag var dock 15 dagar sen.
Ringde MVC igår och fick min första tid den 2 dec. Då skulle det bara vägas, mätas och vara ett hälsosamtal. Sen skulle vi göra upp en plan för resten av tiden. Hon kändes super på telefon, hoppas att hon är lika bra i verkligheten.
Än så länge känner jag av molverk som kommer och går, känsligare bröstvårtor (har inte ont, men dom är mycket känsligare) och lite lite illamående.
Oj, vilken långt introinlägg det här blev :)
V 14 imorgon, men spydde igen imorse. Ska det inte ge sig nån gång liksom...? Tröttheten hänger med, och jag verkar också ha drabbats av gravidhjärna, haha. Annars är allt på topp, så skönt att gå in i v 14 redan!! Oron för mf börjar avta rejält nu, så himla skönt! Äntligen börjar vi våga prata om vad vi behöver köpa i framtiden, hur vi ska ordna praktiskt i lägenheten etc... Nu börjar det kännas kul på riktigt :)
V 14 imorgon, men spydde igen imorse. Ska det inte ge sig nån gång liksom...? Tröttheten hänger med, och jag verkar också ha drabbats av gravidhjärna, haha. Annars är allt på topp, så skönt att gå in i v 14 redan!! Oron för mf börjar avta rejält nu, så himla skönt! Äntligen börjar vi våga prata om vad vi behöver köpa i framtiden, hur vi ska ordna praktiskt i lägenheten etc... Nu börjar det kännas kul på riktigt :)
Hehe gravidhjärna är riktigt frustrerande!
Särskilt när man EGENTLIGEN har lite kontrollbehov och alltid är den som har stenkoll.. Nu glömmer jag ord, stavar fel (har alltid varit en riktig grammatik- och stavningsnazi hehe), tappar bort grejer och glömmer bort saker jag skulle göra!
Hoppas man vänjer sig, min chef sa att först får man gravidhjärna, sen när man fött har man barndemens hehehe.. Våra hjärnor börjar omprioritera HELT utan vårt medgivande!
(Jag fick tänka väääääldigt länge innan jag kom på ordet "medgivande" haha!)
Hoppas ditt illamående lägger sig snart! Skönt ju längre det går, men tiden går sååååå långsamt.
Jag fick den här länken i en annan tråd, tyckte den var lugnande att läsa:
www.blimamma.se/missfall.html
Grattis! Och välkommen hit :)
Jodå, den är väl "tarmsvullen" haha. Jag trivs med magen ändå, men den är ju svår att dölja, kan dra in men det är verkligen inte behagligt! Jag är ju lite rund sedan tidigare men räknar inte med att BM ska ta upp skit om det, jag vet ju vad jag vägde och att det är för mycket. Men banta får man ju inte göra under graviditeten så man får väl göra det bästa av situationen!
Märker dock att jag äter mycket bättre och dricker mer vatten som gravid. Kroppen säger verkligen vad den vill ha och behöver =)
Ja, sen får det väl bli en mamma-tråd :)
Tack! Ska bli kul att få fortsätta att följas åt :)
Hur har ni gjort med familjen, när berättade ni för dom? Väntade ni till v12? Skulle så gärna vilja berättar om det för familjen vid jul. Blir vår första utan min syster då hon dog för några månader sedan, skulle så gärna vilja dela med mig av några goda nyheter. Dock så kommer det bara att ha gått 10 veckor då.. Tänker iaf självklart att vänta till efter v12 till att berätta för övriga.
Så skönt att man har er att ventilera med, mannen skulle bli galen tror jag om han visste allt som man sitter och funderar på eller oroar sig för
Jag tycker ju inte heller det, inte när det ev missfallet kom redan i v 5, känns som om hormonerna borde försvinna rätt snabbt. men jag kanske har fel där...
Hoppas verkligen att han kan ha "missat"... förstår egentligen inte hur man kan se nåt i det där virrvarret jag såg på skärmen igår..:)Enligt min sista mens skulle jag vara i v 6+3 idag men jag vet ju inte riktigt när själva befruktningen skedde... så det kan ju stämma samtidigt så säger flera att man inte behöver haka upp sig så väldigt om veckorna stämmer precis. de har ju iaf ökat ett steg...
Hoppas få mer svar imorgon!
Nej det är verkligen omtumlande detta med graviditeten!
Bra att man kan få stöd o råd så här :)
Tack
Beklagar verkligen din systers bortgång, åh vad fruktansvärt jobbigt det måste vara att gå igenom!
Jag tror det där med när man berättar för familjen beror lite på vilken relation man har. Jag berättade jättetidigt för mina föräldrar och min bror, var nog bara i v 6-7 nånting. Jag står väldigt nära min familj och när jag fick mf i våras i v 10 var det väldigt skönt att ha dem runt omkring sig som stöd. Enda anledningen att vänta när man står så pass nära tänker jag kan vara att bespara dem oron möjligtvis. Men för egen del tror jag att det skulle vart i det närmaste omöjligt att dölja det, speciellt för min mamma, ända tills v 13 ;)
Gör som du tycker känns bäst, men jag hade nog berättat! Om det gått bra fram till v 10 har ju risken redan minskat lite :)