Ja v 20 känns verkligen som en mindre evighet. Men det fanns verkligen inga tider, var nog därför jag fick så sent. Det fanns en tid kvar den dan, så jag högg den snabbt och bm sa själv att det var i senaste laget...men hon kunde inte hitta nån tidigare. Jaja, jag väntade ju själv med att ringa och hade inskrivning i v 11 då kanske man får skylla sig själv :/
Upptäckte dessutom att jag råkat dubbelboka ul nästa vecka med ett jobbmöte. Jäkla iPhone-kalender som inte synkat med outlook! Så nu får vi väl se om jag lyckas boka om till nån ny tid hyfsat snart.
Sen bröt jag ihop ikväll pga viktökningen. Känner mig så ofräsch. Kollade mig i spegeln och sa till sambon, "tycker ändå inte att de extra kilona syns så mycket". Jodå, svarade han, det syns. Precis vad jag behövde höra liksom... Grät en halvtimme efter det, haha. Hormonerna alltså. Han tänker sig nog för vad han säger en extra gång nästa gång hehe. Men nu blir det till att hålla igen lite och komma igång med träningen igen, lite lugnare än vanligt såklart men ändå... Känns som att energin är på väg tillbaka och behöver känna mig som mig själv igen :)