Vi som fått missfall och vill följas åt till nästa plus!

Skulle vara i V 11 (10+3) idag, men i lördags fick jag åka in till akuten för att kolla om bebisen mådde bra eller om det hade blivit ett missfall. Gynläkaren konstaterade att det var en så kallad missed abortion. Utvecklingen stannade av i vecka 5-6 och nu först stöter kroppen ut det. Så ligger hemma i plågor och väntar på att allt ska vara över.

Detta var min första graviditet och jag var så överlycklig att jag äntligen skulle få bli mamma.. Men all den lyckan är nu borta. Vi hade t.o.m bokat ultraljud..

Vet inte hur jag ska ta mig igenom detta, men hoppas att jag kan få stöd och tips härifrån och av kvinnor i samma sits..

Jag och min sambo är fast beslutna om att vi ska försöka igen och hoppas verkligen på att nästa graviditet går hela vägen och att bebisen är frisk...

Jag beklagar ditt missfall, är så fruktansvärt att något sånt verkligen händer!

Jag blev gravid och vi va så lyckliga över det, såg framtiden framför oss som familj.. Vi va iväg på KUB och såg den lilla krabaten "hoppa" runt i magen i vecka 12. Jag har nog aldrig sett min sambo så förväntansfull som då.. Vi berättade för alla runtomkring oss och alla blev dom glada och började små planera lite.

MEN.. I vecka 15 kom en liten blödning, ringde rådgivningen som sa att jag skulle åka till akuten. Väl där gör dom ett VUL och allt ser bra ut??? Fick åka hem men skulle komma tillbaks om jag fick en kraftig blödning eller smärta. Dagarna gick med lite blod ibland, ingen smärta mer än ryggont som dom sagt var foglossning. Men en dag helt plötsligt kände jag något stort på väg ut, blev akut kissnödig och ut kom fostret.. Då blev det ambulans till sjukhuset för en skrapning.. 

Där försvann all livslust kände jag då. Jag kände mig alldeles tom.
Det va många dagar då jag bara låg inne, grät och försökte att inte minnas.

Men med tiden blev det bättre, istället för att gråta varje dag blev det varannan dag och tillslut inte alls. Gjorde en liten minnesplats som jag brukar titta på ibland, tänka en tanke till barnet som va men inte fick bli. På något vis stärker det mig! 
Nu om dagarna tänker jag framåt mer än bakåt, vi kommer försöka igen, vi kommer att lyckas, vi kommer få barn! 

Så försök tänka framåt, men ta den tiden du/ni behöver för att sörja! Eran tur den kommer också! Ett missfall är aldrig enkelt, man får gråta och vara arg! Men nånstans där emellan måste man tänka framåt också! 

Jag skickar styrkekramar till dig! 

jaha så läkaren ringde och gav besked om vad hcg sjunkit till denna gång, strax över hundra!! Vet inte vad jag ska säga utan känner mest för att smita in på toaletten och gråta men tänker försöka hålla ut tills jag kommer hem. Ledsen över MF men att bara gå runt och vänta, gått 7 v nu, är som en förlängd tortyr. läkarens svar på varför det blir så här var "det kan bli så ibland" ingen vidare förklaring direkt + ny provtid nästa v.

Jag hoppar också in här :) så skönt att läsa om andra som är i samma situation även om det är helt förjävligt!

Jag genomgick en skrapning den 8/7 efter konstaterat MA i ca v. 12-13. Fostret dog i ca. v. 8-10 :(. Jag har knappt blött någonting sen dess, kommer bara någon droppe brunaktigt så jag hoppas det slutar snart! Vi fick rådet att vänta tills blödningen är slut eller i 2 veckor. Behöver ej vänta på någon mer mens innan vi börjar försöka igen. Enda anledningen att vänta på mens är för att lättare beräkna en ev. ny graviditet vilket ändå kan göras med ul :)

Så snart kör vi igång igen, önskar alla lycka till och hoppas vi snart får plus igen :)

Testade i söndags då var det ett plus som knappt syntes på kvällen men hade hållt mig länge. Sen testade igen igår men hade kissat typ ngn timme innan så det var toknegativt, eg skulle jag testat idag på morgonen men ska vänta tills helgen, hade jag inte fått mf så hade bim vart på tor-fre men har skrivit fram det till nästa vecka men kändes som jag hade äl så att bim borde vara på fredag. Och i fredags fick jag lite blod på papperet så kan ju alltid hoppas att det ville fästa den här gången. Haft tokigt ont i ländryggen sedan mån förra veckan ont i hela ena bröstet (i vanliga fall bara utsidan av det bröstet) samt att jag vaknat under natten av ont i det andra bröstet för jag la mig på det. Ahh vi får väl se.

Oj nu blev det långt men var tvungen att skriva av mig lite. Funderar på testet i söndags om det verkligen kunde visa rätt om ägget fäste i fredags eller liknande. Ngn teori?

Min mens kommer efter missfallet 12/7 kommer aldrig riktigt i gång Känns som om det kommer att ta lång tid för mig att nå ett nytt plus. Ett par droppar blod varje dag sedan förra veckan. Någon riktig mens kommer ej. Ägglossning kan då inte ens varit innan. Jag som hade mens var 28:e dag innan regelbundet precis. Inne på dag 31 i menscykeln utan riktig mens. Depp..depp...

( någon graviditet är det inte. )