Vi som fått missfall och vill följas åt till nästa plus!

Det hade gått ur. Testade med digital clearblue. Det enda jag litar på. Jag vill inte analysera streck. Jag vill ha svart på vitt exakt resultat. Enda gången jag känner mig nöjd med ett ej gravid resultat är efter missfall och man vill försöka igen. Känner pms så jag tror jag får mens i helgen Sedan känner jag mig mer bekväm med att försöka. Då är mer rester från missfallet bortspolade.

Fler som haft flera missfall ? Fler som har barn ? Vilket nummer i ordningen kom missfall/missfallen och barn/barnen ?

Ja hoppar in här. Missfall v8. Började i lördags på min födelsedag med att ja började blöda på kvällen. På måndagen fick ja de kostaterat via vul. Senare på måndagen kom allt ut så kroppen har väl skött de själv så att säga. Tis kväll, ons dag har ja haft skitont o fått ta till både diklefenak och oxynorm (morfin) men idag har ja klarat mig på diklofenak var 8e timme så nu hoppas ja de vänt. Blöder fortfarande men iaf mindre.

Så snart ja slutat blöda börjar vi försöka igen.

Så tråkigt bara, vi har försökt i två år o skulle precis starta ivf när plusset äntligen kom o så slutar de så här innan de knappt hunnit börja...

Har inte orkat ringa fertilitetsmottagningen heller o vet inte om de vill ta emot oss heller eftersom vi lyckades bli spontant gravida som de så fint kallar det. Men vi hoppas verkligen att de inte ska behöva ta så lång tid tills nästa plus.

Vi har såklart analyserat varför de hände o även om de oftast beror på genetiskt fel eller att ägget inte delat sig som de ska osv så får vi nog även inse att tidpunkten va helt fel.

Ja har haft kaos (milt uttryckt) på jobbet alldeles för länge me högt tryck, tokmkt stress o alldeles för mkt tungt ansvar på mig som ensam individ plus att vi planerar vårt bröllop som sker om ett par veckor mm. Så tillfället för plus va inte de bästa men nu får vi blicka framåt och hoppas på de bästa o under tiden hänger ja gärna med här o följer i glädje o sorg mot våra efterlängtade plus.

Vad skönt att det tog sig direkt efter mf    För mig blir det lite svårare tror jag. Jag är särbo och vi kan inte ses mer än två dagar i veckan cirka. Ändå har vi lyckats bli gravida förr på detta, så det ska väl gå igen. Dock gör det att det går lite långsammare tyvärr.

Ja vi är lite udda. Vi skaffar barn ihop. Har redan två tillsammans bland våra missfall och vill ha ett tlll. Vi vill dock inte ha någon kärnfamilj rent boendemässigt

Jag har blivit lovad en tid hos gynmottagningen i höst och prata om missfallen. Ingen utredning men för att få svar på alla frågor akuten inte hade tid att svara på i Juli när jag fick missfallet, blev akut skrapad och hade tusen frågor gråtandes. Om de kommer i håg att ge mig en tid som de lovat, ska jag tigga progesteron. Har hört att de hjälpt de som fått flera missfall.

Vi gjorde ett försök när jag hade ägglossning nu sist. I af halvhjärtat. Det blev kanske tre dagar innan ägglossning. Sedan gjorde omständigheterna så att vi inte kunde göra fler försök förrän ägglossningen var över. Arbete och plikter gjorde att vi inte kunde vara tillsammans de dygnen. Nåja, det kommer en ny ägglossning. Jag väntar mens på lördag eller söndag. Sedan så!

Jag har fyra barn sedan innan. Samtliga graviditeter är 7 st nu. Så snart lika många missfall som jag har barn. Son född 1997, son född 1999, dotter född 2005, missfall vecka 8 2008. MA vecka 17 2009, son född 2010 och nu MA vecka 13.  Mina första två barn tog sig på första försöket. De har en och samma pappa. Sedan bytte jag partner. Vi har de två kommande barnen efter de största i hop och de tre missfallen är våra gemensamma missfall. Vårt första barn född 2005 tog sig på försök nummer tre. Missfallet 2009 tog sig på första försöket med. Missfall 2009 tog sig på försök nummer tre, sonen 2010 tog sig på femte försöktet. Missfallet nu tog sig direkt på ett försök.  Som längst har det alltså tagit mig fem månader att bli gravid. Jag är redo att försöka så pass. Sedan kommer jag att få panik.

Jag är rätt gammal nu. Jag är 38 år. Läkaren på akuten ansåg att det är min ålder som orsakat missfallen, jag tror inte på det. Jag var ju yngre 2008 och 2009 än nu och fick missfall. Jag kunde få en frisk son 2010, så jag tror på att det finns hopp om ett barn till Jag ger inte upp.

Ja hoppar in här. Missfall v8. Började i lördags på min födelsedag med att ja började blöda på kvällen. På måndagen fick ja de kostaterat via vul. Senare på måndagen kom allt ut så kroppen har väl skött de själv så att säga. Tis kväll, ons dag har ja haft skitont o fått ta till både diklefenak och oxynorm (morfin) men idag har ja klarat mig på diklofenak var 8e timme så nu hoppas ja de vänt. Blöder fortfarande men iaf mindre.

Så snart ja slutat blöda börjar vi försöka igen.

Så tråkigt bara, vi har försökt i två år o skulle precis starta ivf när plusset äntligen kom o så slutar de så här innan de knappt hunnit börja...

Har inte orkat ringa fertilitetsmottagningen heller o vet inte om de vill ta emot oss heller eftersom vi lyckades bli spontant gravida som de så fint kallar det. Men vi hoppas verkligen att de inte ska behöva ta så lång tid tills nästa plus.

Vi har såklart analyserat varför de hände o även om de oftast beror på genetiskt fel eller att ägget inte delat sig som de ska osv så får vi nog även inse att tidpunkten va helt fel.

Ja har haft kaos (milt uttryckt) på jobbet alldeles för länge me högt tryck, tokmkt stress o alldeles för mkt tungt ansvar på mig som ensam individ plus att vi planerar vårt bröllop som sker om ett par veckor mm. Så tillfället för plus va inte de bästa men nu får vi blicka framåt och hoppas på de bästa o under tiden hänger ja gärna med här o följer i glädje o sorg mot våra efterlängtade plus.

Det kanske kan vara egoistiskt att vilja ha fler barn när man redan har fyra. Om jag hade nöjt mig med tre barn, hade jag aldrig behövt lära mig vad missfall är och hur det känns. Ändå var det värt allt när vårt mirakel kom 2010. Vår Aaron född efter ett missfall och ett MA. Det var verkligen som att vinna högsta vinsten. Om man en gång haft sådan tur, kanske man inte kan få det igen.

När jag blev gravid sist, tänkte jag att det blir nog missfall. Jag ställde in mig på det. Jag trodde jag skulle klara det bättre om jag var inställd från början. Sedan gick jag förbi veckan jag fick missfall i först och sedan förbi vecka 12. Då fick jag hopp. Jag hade mage och mammakläder, var inskriven på mödravården och vi började prata namn. Jag har haft två missfall och borde vara van. Kanske man inte kan bli van ?

Nu har jag mammamagen kvar och inga vanliga kläder passar. Inget fick jag för det.

Nej, måtte vi alla i denna tråden bli gravida snabbt och få behålla våra små hela vägen ut !