BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Kpax: Exakt så känner jag också! Tror dock inte att jag har två där inne ???? Tror att jag mår för bra för det!

Men så jobbigt att inte kunna vara glad, vill ju njuta av den här tiden.

Har dock inga erfarenheter av missfall, första gången jag är gravid.

Nej jag har inte heller erfarenhet av graviditeter och missfall sedan tidigare, det gör att jag dessutom känner mig lite dum, jag har ingen anledning att vara så nervös. :)

Åh, ja vad bra det hade varit!

Hade visserligen utomkvedshavandeskap för ca 4 år sedan men det har jag ju fått se att det inte är. I början var jag rädd för mf men nu känns ma så mycket läskigare och mer troligt att det skulle ske.

Jag sa till min mamma att jag är så rädd, orolig, nervös att något är fel. Då svarade hon mig; du kommer vara orolig för ditt/dina barn resten av livet så detta är bara början.

Hmmm, precis vad jag behövde höra. Visserligen har hon säkert lite rätt i det men just nu behöver jag bli lugn. Inte någon som säger att jag kommer vara orolig resten av livet. ????

Jag har själv en son på 9 år och då jag var gravid med honom var ja jätte orolig hela graviditeten, trodde fostervatten läkte och fick fara in å kolla, fick ligament smärtor o trodde de var farligt. Allt!

Kanske kan lugna lite med att jag är verkligen mer laidback nu då han är 9 år, oroar sig gör man men aldrig lika mycket som då man är gravid och hormonell och ska skydda en annan människa i sin kropp i 9 månader ;)

Är gravid igen och började allt med att oroa mig för ja haft mf och ma tidigare och för det är ju fullt normalt att oroa sig. Nu känns det som jag lagt allt oroande kring fostret. Kanske för jag fått massor med annat att fylla hjärnan med. Men kan man endast lägga lite åt sidan så är det nog nyttigt, samtidigt som man är programmerad att oroa sig som blivande mor :)

Drömde inatt att jag fick missfall och blödde som en flod och vaknade och titta direkt. Inget där. Men fy för såna drömmar!!

Har man taggat ner oroandet i vaket tillstånd så får man igen i sömn! Tack för det undermedvetandet! ;)

hahaaa det är sant njut bara, jag hoppas bara på någon timme utan symptom

Om jag hade möjligheten då skulle jag säkert göra Ul privat och inte vänta så mycket, Jag gjorde UL en gång v4 och en gång v6 i London. Fattar inte varför man behöver vänta så mycket även vid sådana tillfällen!

Kpax och Sail on: det är helt naturligt att oroa sig. Någon bebismage kommer ni inte att få förrän tidigast v13-18 någonting. Det är först i vecka 13 som livmodern når över blygdbenet.

Jag har två mf på raken i bagaget men oroar mig faktiskt inte särskilt mycket längre. Jag har gått in i vecka 9 då mitt senare mf skedde och allt känns precis som det skall och jag har inte fått några bruna flytningar eller annat som indikerar att jag inte längre skulle vara gravid.

Men förklara er oro för er bm och se om ni kan få komma in i vecka 14-15 och lyssna på hjärtat. Det fick jag göra med dottern och det lugnade mig verkligen. Kanske har ni också tillmötesgående bm som kan sätta sig in i hur ni känner

Ang MA och mf så har jag hört att det finns två extra känsliga perioder dels i vecka 6 då hjärtat skall börja slå och sen i vecka 9-12 då moderkakan tar över försörjningen till fostret. Oftast går det "fel" i början på den perioden så ni kan nog andas ut lite om ni passerat vecka 9.

Och till slut, klart ni är gravida! När ni beskriver hur ni mår skulle vem som helst säga "du är nog gravid" om ni räknade upp era symptom. Inte "det låter helt normalt att må så för en icke-gravid"

Jag välkomnar dig Oh du vecka nio! ^^

8+0 idag och jag hade just slutat oroa mig ;) tack för det JHjärtaK ;)

Där kom mitt mest hatade gravidsymptom tillbaka! Nattkissandet! Jag ligger och vägrar gå upp i timmar innan det är O hållbart och när jag väl gått upp kan jag inte somna om! I grav med dottern älskade jag verkligen att vara gravid bortsätt från just de nattliga toabesöken som totalt urmjölkar mig på energi!

ni skriver så flitigt, jag hänger inte med alls!

Vill bara lugna er som oroar er över era magar. Jag är mitt i v.13 nu och har precis börjat få en rundning långt ner (plus att midjan verkar försvinna?). Det är första barnet för mig... innan såg jag mest småfet ut :) Behöver bara dölja min lilla rundning till fredag, har UL fredag morgon och efter det ska jag outa för chefen.

Har dessutom hört att många inte får bebiskula förrän v.18-19 någonting... är glad jag fick min relativt "tidigt" då ändå.