Får han stå sitt kast och jag har ryggen fri!?

Men alltså.. Om han inte svarar på om det är ok eller inte. Eller ens svarar öht när du försöker få tag i honom så är det ju bara HAN som sabbar för sig själv...? 

Jag hade gjort som så - nu har han fått en massa chanser (som jag förstått det när du ringt, messat och dyl) och tar han inte den chansen så tar du helt sonika barnen och lämnar dom hos den tilltänkta barnvakten? 
Bebisen måste ju ut liksom och det verkar ju ska ske på fredag..

Sen hur det anses som umgängessabotage skulle jag skita högaktningsfullt i då JAG sett till att MIN del har hållts, dvs jag har försökt att komma fram till pappan men han har struntat i att nappa. 

Har jag fattat det rätt? 

Jag har provat att ringa igen utan att få något svar. Ska skicka ett meddelande nu där jag lägger fram hur det kommer att bli dvs att barnen kommer att vara hos morföräldrarna eftersom han haft nästan en vecka på sig att svara utan att ha gjort det. Hädanefter så förutsätter jag att han svarar på sms om han vill vara delaktig i sina barns liv.

Tack så mycket! Det känns lite lagom pirrigt nu, trodde aldrig att jag skulle behöva genomgå ett kejsarsnitt men livet blir uppenbarligen aldrig som man tänkt sig. :-P

Barnen blir drabbade på så sätt att dom tvingas iväg mot sin vilja så ja, att dom blir drabbade har du rätt i.

På riktigt så är det beklagligt att jag får så mycket påhopp.

Jag har försökt att erbjuda en annan helg och detta gjorde jag för länge sen också eller sa åtminstone till honom att den helgen som är inbokad så kanske vi ligger på sjukan och barnen kommer att hamna hos mina föräldrar när vi far dit och att det går bra att byta till en annan helg.

Han har själv vid tidigare tillfällen sagt att han är ganska flexibel och har oftast möjlighet att byta helg om han vet det ett tag innan, vilket han ju har gjort.

Jag meddelade honom i torsdags i förra veckan (precis efter att jag själv fått reda på snittiden) om fredagens planer men han har inte ens hört av sig tillbaka till mig än. Det känns väldigt mycket som djävulskap ifrån hans sida att inte ens kunna skicka ett meddelande för att bekräfta att han mottagit dessa uppgifter.

Och du som skrev att jag framställer mig som både offer och hjälte, kan det inte vara så att jag är det då!? Jag var fast i ett väldigt kontrollerande förhållande med fysisk och psykisk misshandel men jag lyckades med hjälp ifrån familj och vänner att ta mig ur det.

Jag lyckades att få barnen bort ifrån en fruktansvärd miljö och idag har vi det bra om man bortser ifrån en ljugande oförändrad pappa som aldrig ställt upp när det behövts utan hittat på undanflykter för att slippa ta ansvar och medverka på saker som var hans skyldighet som vårdnadshavare. Den här människan har aldrig någonsin satt sin fot på dagis, en fritidssysselsättning, sjukvård/Bup trots att det var han skyldighet. Det var enklare att bara frånsäga sig vårdnaden när det blev för mycket.

Jag kan anse att jag har rätt att kräva det lilla ifrån honom att han åtminstone hör av sig om nu barnen ligger i hans intresse vilket är väldigt svårt att tro när man ser till helheten. Speciellt eftersom han även vet att barnen inte vill åka till honom i samband med bebisens födelse och enligt lagstiftningen är umgänget till för barnen, pappan har ingen sådan rätt om han inte vänder sig till Tingsrätten.

Trots alla år som gått så gör han fortfarande allt i sin makt för att försöka styra oss eller i många fall känns det som att han enbart är ute efter mig.

Jag har försökt att ordna med saker i god tid men får ingen respons alls. Vissa saker går inte att lösa och planera i förhand utan ibland får man snällt finna sig i att det inte alltid går som man vill.

Jag hade inga som helst planer på kejsarsnitt och tycker att det är pest men inte sjutton kan jag påverka det. Ibland blir det som det blir helt enkelt.

Och ja, det stämmer att jag inte vill att pappan ska ha dom denna helgen, dels för att det är emot deras vilja och dels för att det hade underlättat om det blev en annan helg när lämningen kan ske som vanligt. Jag vet att jag kommer att få höra gnäll om hur han fick offra sig och köra extra långt denna gången långt framöver.

Man kan ju fråga sig vem det är som motsätter sig samarbete egentligen? Det här med att han inte hört av sig kan man ju också tolka lite som man vill, han verkar ju inte jätteangelägen av att varken träffa sina barn eller göra dom glada genom att följa deras önskan.

Suck...