• Enlängtan

    Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

    Här tänkte jag att vi från gruppen: BF April 2014 med första barnet kan fortsätta våra att dela våra funderingar/åsikter/tankar med varandra efter att våra skatter kikat ut.

    Hoppas vi blir många från det härliga gänget som hängt under graviditeten som fortsätter att "träffas" här inne.

    Nu har man ju alla bebisfunderingar som kan vara kul att prata om med andra nyblivna mammor


    bf 18 april 2014
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-08 12:05
    Länk till sluten medlemsgrupp där vi kan ladda upp bilder på våra skatter:

    www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/bilder-for-oss-fran-gruppen-bf-april-2014-forsta-barnet-123660
  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet
  • kerstinsmide
    elyse skrev 2014-05-08 21:46:28 följande:
    Här här ni en som fått någon slags post-depression. Satt och grät och ville faktiskt bara dö för några dagar sedan. Nu är min mamma här och hjälper till samt att svärmor och svägerska backar upp när maken jobbar. Så kan det gå... Men jag förstår faktiskt att det inte är så konstigt att jag drabbats; förlossning som avslutades med sugklocka, ont som f*n av ett hematom, kateter p.g.a. en helvetes urinvägsinfektion, livmoderinfektion som inte botades på en utan två antibiotikakurer. Feber och frossa. Får se om jag vågar mig på fler barn i framtiden. Lilla Dahlia är i alla fall helt OK och oftast ett väldigt "enkelt" barn. 

    Jag kommer nog inte att skriva här så ofta. Men det gissar jag gäller oss alla - man har inte tiden man hade förut, eller hur? ;)
    det är inte alls konstigt att du känner så, du har haft det tufft! Men du verkar ju minst lika tuff och du verkar ha underbart stöd. :) Det kommer gå bra! <3 

    Skönt att Dahlia är ett snällt barn ^^
    Jag har än så länge lite extra tid då min sambo fick lite extradagar hemma för att vi låg på neonatalen och de dagarna räknas som VAB. :) Så det gick inte ut över hans 10 dagar. Vilket är sååå skönt då nu har vi Bonusdottern här och att komma in i vardagen med henne tillsammans med min sambo och inte bara helt själv är guld värt. Hon är väääldigt pillig på lilla Liv, superstolt storasyster :) men jag känner mig så elak om jag säger till henne om saker hela tiden :P 
  • Evelina04

    Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Om i alla fall Något kunde få vara bra! Min kropp har helt gett upp! Mina knän värker (gammal träningsskada), min axel värker (gammal jobbskada och lillen tröstas i stort sett bara av att man guppar han upp och ner = döden för axeln), min rygg gör såå ont, mina fogar har inte läkt så dom värker och värker, mina bröst gör så ont att jag knappt kan ha lillen på bröstet för att rapa honom, jag fick ett stygn långt upp på insidan av blygdläppen och jag är rädd att hon träffa en nerv eller så för det gör jätteont i min klitoris när jag ställer mig/sätter mig/får minsta tryck mot den. Som om inte allt det tar mycket energi så får jag sova typ 2-3 timmar/dygn. Lillen har bara haft ett par bra nätter med 3-4 timmar sammanhängande sömn sen han kom. Och 90% av hans vakna tid är han ledsen och gråter och skriker så jag har migränliknande huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har energi och ork att trösta min egen son, just nu gråter jag nästan lika mycket som han... Jag tycker synd om min sambo som kommer hem från jobbet och har två stycken att trösta. Lillen somnar alltid vid bröstet men vaknar och gråter när jag ska ta upp och rapa honom eller byta blöjan. Hur länge orkar man ha det såhär?!?!?


    Bf 19:e april 2014
  • BäbisSina

    Evelina jag tycker synd om dig, jag har också stygn där framme och de gör ont. Däremot så har de värsta stygnen lossnat så nu kan jag iaf kissa utan att gråta. Det du kan göra är att kolla med BM om hon kan kolla på stygnet eller ta bort det. Det kan ju vara något fel och att slippa en smärta gör rätt mycket.


     Nu kanske det inte stämmer på din pojk men jag märker på Johannes när jag har ätit "fel" mat - typ rå lök, ägg osv .. Då blir han extra skrikig, pga magknip.
    Sen så är jag lite "dålig" mamma med att jag byter blöja när han är vaken, somnar han efter amning så får han sova - lugnast så.. Det är några saker som funkar för oss men alla är olika. Du är inte en dålig mamma, du är bara trött och har ont.

  • Enlängtan
    Evelina04 skrev 2014-05-09 12:06:41 följande:

    Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Om i alla fall Något kunde få vara bra! Min kropp har helt gett upp! Mina knän värker (gammal träningsskada), min axel värker (gammal jobbskada och lillen tröstas i stort sett bara av att man guppar han upp och ner = döden för axeln), min rygg gör såå ont, mina fogar har inte läkt så dom värker och värker, mina bröst gör så ont att jag knappt kan ha lillen på bröstet för att rapa honom, jag fick ett stygn långt upp på insidan av blygdläppen och jag är rädd att hon träffa en nerv eller så för det gör jätteont i min klitoris när jag ställer mig/sätter mig/får minsta tryck mot den. Som om inte allt det tar mycket energi så får jag sova typ 2-3 timmar/dygn. Lillen har bara haft ett par bra nätter med 3-4 timmar sammanhängande sömn sen han kom. Och 90% av hans vakna tid är han ledsen och gråter och skriker så jag har migränliknande huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har energi och ork att trösta min egen son, just nu gråter jag nästan lika mycket som han... Jag tycker synd om min sambo som kommer hem från jobbet och har två stycken att trösta. Lillen somnar alltid vid bröstet men vaknar och gråter när jag ska ta upp och rapa honom eller byta blöjan. Hur länge orkar man ha det såhär?!?!?


    Bf 19:e april 2014
    Fina du Hade jag bott närmare dig hade jag gärna avlastat dig på dagarna (då pigan är rätt snäll och sover i massor).

    Du är jätteduktig och en kämpe och absolut inte en dålig mamma. Orken tar slut av att ha ont och inte få sova ordentligt.

    Pigan har ju inte knip varje kväll/natt men tycker min energi och tålamod tryter de ggr hon har det så tycker du är hur duktig som helst för din lille prins verkar ha magknip oftare.

    Jag önskar så att det vänder snart för er så att du får sova och att du slipper värken (som säkert också blir värre av sömnbristen).

    Massa kramar
  • rpl
    Evelina04 skrev 2014-05-09 12:06:41 följande:
    Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Om i alla fall Något kunde få vara bra! Min kropp har helt gett upp! Mina knän värker (gammal träningsskada), min axel värker (gammal jobbskada och lillen tröstas i stort sett bara av att man guppar han upp och ner = döden för axeln), min rygg gör såå ont, mina fogar har inte läkt så dom värker och värker, mina bröst gör så ont att jag knappt kan ha lillen på bröstet för att rapa honom, jag fick ett stygn långt upp på insidan av blygdläppen och jag är rädd att hon träffa en nerv eller så för det gör jätteont i min klitoris när jag ställer mig/sätter mig/får minsta tryck mot den. Som om inte allt det tar mycket energi så får jag sova typ 2-3 timmar/dygn. Lillen har bara haft ett par bra nätter med 3-4 timmar sammanhängande sömn sen han kom. Och 90% av hans vakna tid är han ledsen och gråter och skriker så jag har migränliknande huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har energi och ork att trösta min egen son, just nu gråter jag nästan lika mycket som han... Jag tycker synd om min sambo som kommer hem från jobbet och har två stycken att trösta. Lillen somnar alltid vid bröstet men vaknar och gråter när jag ska ta upp och rapa honom eller byta blöjan. Hur länge orkar man ha det såhär?!?!?



    Hur står du ens ut? Jag hade inte orkat en dag. Lider verkligen med dig. Du är INGEN dålig mamma. Du har ett omänskligt helvete som hade knäckt vem som helst. Min son gråter MAX tio minuter utspritt på ett helt dygn. Den korta stund han gråter känner jag en förtvivlan. För oss är räddningen till att han inte gråter mer hans napp och minifomdroppar då han haft problem med magen. Jag önskar jag kunde ge dig ett universalknep men alla barn är ju så olika. Jag hoppas verkligen det blir bättre för dig snart.
  • LyCKa55

    En konstig fråga kanske men jag undrar om ni börjat använda vanliga taighta byxor igen efter förlossniningen, typ jeans? Jag har inte vågat göra det pga stygnen man har och tänkt att det kommer skava. Satte på mig ett par av mina gravidjeans idag eftersom de är väldigt mjuka. Jag tyckte det skavde lite så jag bytte rätt snabbt. Hittills har jag bara haft leggings och mjukisbyxor men vill gå i vanliga byxor igen. Törs dock inte riktigt. Kan det vara nån fara?

  • rpl
    LyCKa55 skrev 2014-05-09 16:07:01 följande:
    En konstig fråga kanske men jag undrar om ni börjat använda vanliga taighta byxor igen efter förlossniningen, typ jeans? Jag har inte vågat göra det pga stygnen man har och tänkt att det kommer skava. Satte på mig ett par av mina gravidjeans idag eftersom de är väldigt mjuka. Jag tyckte det skavde lite så jag bytte rätt snabbt. Hittills har jag bara haft leggings och mjukisbyxor men vill gå i vanliga byxor igen. Törs dock inte riktigt. Kan det vara nån fara?



    Undrar samma sak. Har också bara mammaleggings och mysbyxor på mig. Tycker också mammajeansen skaver på ärret. Kommer iofs inte i mina vanliga byxor på långa vägar men vill veta om det är ngn fara med tex mammajeansen.
  • Evelina04

    Bäbissina - grejen är att stygnet har lossnat men det gör ändå ont! Jag trodde först att det var pga själva stygnet men tydligen inte :( jag ska skicka ett mejl till henne, är jättenojig att det ska ha blivit något permanent! :( jag har ätit mjölkfritt i en vecka för att se om se skulle bli bättre men jag vet inte, googlade sen och såg att det är ju huuur mycket som helst dom kan då magknip av! Hur ska man kunna undvika allt?? Jag vet dock inte om jag kan koppla det till något jag ätit. Jag vet inte heller om han skriker av magknip...det känns oftast mest som att han är missnöjd... :( Enlängtan - underbara snälla du!!!!! Jag hade tänkt "fly" till mina föräldrar ikväll men då blev det hastigt bestämt att dom ska till Sundsvall för lillebror ska på arbetsintervju, blä! Får åka dit på söndag! Grejen är att jag vet inte alltid om det är magknip eller om han bara är missnöjd, sjukt frustrerande, tänk om dom bara kunde prata! Tusen tack för alla dina fina ord!!!!! Rpl - det gör jag inte, det är därför gråtvemtilen ofta står vidöppen :( det man kan trösta sig med är att när han är nöjd så är jag i alla fall värdens lyckligaste mamma så mitt i allt elände så kan jag i alla fall få känna något positivt som ger energi istället för att ta! Vi provade både minifom och sempers men han bajsade sämre och kräktes bara mer av dom :( tack för dina fina ord!!!


    Bf 19:e april 2014
  • Evelina04
    LyCKa55 skrev 2014-05-09 16:07:01 följande:
    En konstig fråga kanske men jag undrar om ni börjat använda vanliga taighta byxor igen efter förlossniningen, typ jeans? Jag har inte vågat göra det pga stygnen man har och tänkt att det kommer skava. Satte på mig ett par av mina gravidjeans idag eftersom de är väldigt mjuka. Jag tyckte det skavde lite så jag bytte rätt snabbt. Hittills har jag bara haft leggings och mjukisbyxor men vill gå i vanliga byxor igen. Törs dock inte riktigt. Kan det vara nån fara?

    Hehe jag provade ett par byxor som jag hade innan graviditeten för det vore sååå skönt att kunna ha något finare än mjukisbyxor men jag är lite för go om höfterna/rumpan/magen för att kunna ha dom ;) mammabyxorna trivdes jag aldrig i så dom åker inte på igen! Skulle vilja åka ner på stan och köpa ett par byxor som passar men det är svårt med lillen som vill äta hela tiden :/ jag tror att så länge det inte gör ont så kan man ha byxor men skaver det som du säger så ska man nog avvakta lite eller skaffa byxor som inte skaver :)
    Bf 19:e april 2014
  • Eveluskan
    Evelina04 skrev 2014-05-09 12:06:41 följande:

    Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Om i alla fall Något kunde få vara bra! Min kropp har helt gett upp! Mina knän värker (gammal träningsskada), min axel värker (gammal jobbskada och lillen tröstas i stort sett bara av att man guppar han upp och ner = döden för axeln), min rygg gör såå ont, mina fogar har inte läkt så dom värker och värker, mina bröst gör så ont att jag knappt kan ha lillen på bröstet för att rapa honom, jag fick ett stygn långt upp på insidan av blygdläppen och jag är rädd att hon träffa en nerv eller så för det gör jätteont i min klitoris när jag ställer mig/sätter mig/får minsta tryck mot den. Som om inte allt det tar mycket energi så får jag sova typ 2-3 timmar/dygn. Lillen har bara haft ett par bra nätter med 3-4 timmar sammanhängande sömn sen han kom. Och 90% av hans vakna tid är han ledsen och gråter och skriker så jag har migränliknande huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har energi och ork att trösta min egen son, just nu gråter jag nästan lika mycket som han... Jag tycker synd om min sambo som kommer hem från jobbet och har två stycken att trösta. Lillen somnar alltid vid bröstet men vaknar och gråter när jag ska ta upp och rapa honom eller byta blöjan. Hur länge orkar man ha det såhär?!?!?


    Bf 19:e april 2014
    Massor av styrka till dig, vilken kämpe du är! Men får verkligen perspektiv på saker och ting när man hör om er tjejer här, jag ska verkligen inte klaga. Tänk vad bra om vi hade kunnat hjälpa varandra mer praktiskt! Mina tankar går ut till er alla som uppenbart kämpar er igenom vardagen. Kram på er!
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet