Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Nu är det ju 22 dagar sen jag är snittad men jag har farit upp/ner i sängen ganska så obehindrat hela tiden.

När jag var kvar på BB var det sådär att man fick tänka på hur man tog sig upp men idag kan jag sitta/ligga och lyfta bebis utan problem.

Men du kan inte liggamma? Tyckte det var rätt bekvämt på BB när jag var mer öm och föredrar ännu att göra det (även på dagarna) för om bebis somnar till kan man lättare smita iväg sen medans barnet ligger kvar och vilar

Uäck, inatt/idag har vi en riktig skitdag. Pigan vill äta typ en gång i timmen (vilket hon inte brukar vilja annars), jag är skittrött och har ont i huvudet - behöver jag ens säga att det är en dålig kombo

Brukar klara mig på lite sömn men tror det är att man inte sovit längre är max 3 timmar i sträck de senaste veckorna och bristen på vila under dagarna som gjort att man nu börjat nå sin gräns på sömnbrist.

När hon äter såhär ofta så resulterar det i att hon äter för mycket och istället spyr hon upp överflödet och sen börjar det om. Önskar att jag hade kunnat koppla lös brösten och lämna dem med henne så jag har kunnat gå iväg en sväng för man är ju med bebis dygnet runt/hela tiden och det är underbart för det mesta men ibland när man gjort allt man kan för att hon ska vara nöjd men hon fortsätter skrika då känner man sig rätt ynklig. Var tvungen att kolla så hon inte hade nå feber som störde för hon har inte heller gasig mage men icke det.

Har inte ens klivit upp idag (förutom blöjbyte, toabesök och för att dricka) :-S Men verkar som att bebisar kan ha en fas kring 3 veckor då de vill äta mer, ha mer närhet och sover oroligare och pigan blir ju 3 veckor imorgon så får nog ställa mig in på att det kan vara såhär några dagar.

Nu har sambon farit ut med gumman så jag ska försöka få mig lite sömn innan de är tillbaka så kanske man blir lite mer människa idag efter det

Här måste man ju självklart vara med! Känns som om jag aldrig hinner in på familjeliv dock... Bebislivet e hårt! Skämt åsido, har det inte helt lätt. Vår lilla Walter som nu återhämtat sig från gulsoten vill äta ofta och länge. Sover sällan och vill ha konstant uppmärksamhet. Hinner inte äta, duscha etc. Älskar verkligen vår guldklimp, men är så trött! Har fått ge lite bröstmjölksersättning vid sidan om då det verkar som jag bara har lättmjölk i tuttarna. Någon mer som känner igen sig? Vill egentligen enbart amma, men då kan vi inte göra någonting, alltså komma ut på promenad etc. Hjälp mig! Det kanske ska vara så? Känner mig isolerad.

Jag kan också röra mig rätt obehindrat men fick stränga order att inte göra det på 6-8 veckor då insidan inte läkt och det kan bli ärrbråck. Det är nästan värre när man kan men inte får röra sig :). Har inte läkaren varit på dig om det?

Jag kan liggamma men lillen somnar för fort så han inte blir helt mätt och vaknar därför efter vara två timmar. Sittammar jag sover han iaf 3-4 timmar. Men det är sjukt mycket skönare att liggamma :)

Jag vill inte ge upp amningen! Men tanken lockar.. Dock är det jag son får ta nätterna ändå eftersom sambon jo bar MEN alla säger ju hur nöjda bebisarna blir av flaskan.. Får hoppas detta är en snabbt övergående fas bara..

Förstår dig! Hoppas ni hittar en bra lösning! Jag tänkte oxå halvamma tror jag. Typ när man är hemma. Men vill kunna ge ersättning när/om vårtorna blir extremt ömma, på nätterna så hon sover längre/bättre, när man har gäster och när man kanske är ute på ärenden någonstans. Så känns ersättning smidigast. Med ersättning kan man ju dessutom klä på sig klänningar när man ska ut på stan tex, ut och äta osv. Man slipper helt enkelt tänk på att amningsanpassa kläderna :) så jag hoppas vi lyckas kombinera både bröst och flaska :) hoppas det går som du vill för er oxå! :)

Jag måste fråga er andra om ett litet dilemma jag har. Mina föräldrar vill gärna komma och hälsa på lillkillen nu till helgen och vi vill ju gärna ha dem på besök men så är min mamma förkyld och har varit i över 2veckor. Hon mår mycket bättre och känner sig pigg men har fortfarande lite i kroppen. Det kliar i halsen och hon får harkla sig lite. Hur skulle ni göra? Annars får vi vänta två veckor till innan de träffar honom då sambons föräldrar kommer nästa helg. Alla bor så långt bort så det måste vara en helg de kommer. Känns så tråkigt att de ska vänta till han är nästan 4veckor innan de ser honom samtidigt som jag inte vill utsätta honom för risken att bli dålig... Hur skulle ni gjort?

Yes jag har också gett ersättning då han inte varit nöjd efter alla amningstillfällen så känner absolut igen mig. Och han sover längre stunder om han fått ersättning så det gör att det kan bli svårt att sluta helt med ersättning. Sömnen är så värdefull dessa dagar. Men jag ska dra ned på ersättningen för det blir omständigt att både amma och ge ersättning vid samma mål, som det ser ut idag. Om du mår bättre av att ge både ersättning och amning tycker jag det verkar vara en bra lösning. :) Känner mig också enormt isolerad.. :/ 

Nej ?! Jag har inte ens fått prata med någon läkare om mitt snitt. Känns som att de bara skar upp mig och sydde ihop sen har jag bara fått vara helt utan information

Jag har googlat en viss del så undviker ju tunga och dumma lyft, tränar ju såklart inte osv men i övrigt lever jag helt som vanligt. Hoppas verkligen att läkningen går som det ska och att det inte blir några problem inuti, utsidan ser man ju själv och det ser ju bra ut :(