Är så trött på när de skriker, please snäll Madame?
Jag måste gå omvägar hela tiden
Det är okej om de bara sitter still och tigger men detta har gått förlängt,
Bara idag vid seven eleven så skrek en tiggare som sitter på torget hela tiden när jag skulle ta mig förbi.
Jag bara gick framåt för jag tyckte det var så jobbigt men kom ju på att jag skulle gå till apoteket och fick vända och då började tiggaren igen.
Ni som bor i Lund
Vad tycker ni?
Jo man kan vara i sverige i 3 månader och inte behöva jobba eller så
eller har jag fel?
Men det är ju ingen gränskontroll när man kommer till sverige eller? inte vad jag vet? så det måste vara ganska lungt att komma hit
Jag tycker att det är bra att bli medveten om hur människor har det i världen. Vi svenskar har
varit förskonade från detta i jämförelse med många andra länder. Det är underbart att se hur frivilliga krafter sluter sig samman för att stödja en medmänniska. Flera av dem som samlar pengar, ett bättre ord än tiggare tycker jag, då deras identitet på så sätt inte blir definierat att oss, är rara fina människor. Det finns också dem som är hotfulla i sin framtoning. Jag gick med ett barn och vi blev nästan anfallna av en man just utanför seven eleven som du sa. Det är absolut inte okej utan var väldigt obehagligt. Hur skall vi hantera dessa situationerna? Någon har verkat ha psykiatriska problem och skrikit eller tjoat efter oss. I dessa situationer
känner jag mig ledsen över hur Lund har blivit. Samtidigt är det viktigt att förhålla sig till detta.
Jag anser nog att de som kan sköta sig skall få vara här. De som sprider oro och är hotfulla bör inte få samla pengar utan få annan hjälp. För deras skull och även för oss Lundabor och våra barns skull.
Det är en komplex fråga och vi bör fortsätta ställa frågor, fundera och känna oss besvärade och det finns gränser för vad som är okej.
En jobbig känsla som jag bär på är att vi inte kan hjälpa alla. Jag känner mig ständigt otillräcklig, ohjälpsam. Det är besvärande att se människor i nöd. Fast i ärlighetens namn så tänker jag, "vad tänker de om mig? " tycker de jag är en ohjälpsam jävel? Hjälper jag en så står 29 kvar jag inte kan hjälpa. Fast jag tänker, en lärdomen kanske är att komma till insikten att var och en av oss inte själva kan hjälpa alla, utan att vi sluter oss samman och gör något tillsammans, som initiativet i Lund, jag minns ej namnet. Vi hjälper då andra och samtidigt får vi nya erfarenheter och möter människor på ett djupare plan. Mycket i våra liv rör sig på ett väldigt ytligt plan och en hel del av våra vardagliga problem är lyxproblem. Vad tycker ni?
En jobbig känsla som jag bär på är att vi inte kan hjälpa alla. Jag känner mig ständigt otillräcklig, ohjälpsam. Det är besvärande att se människor i nöd. Fast i ärlighetens namn så tänker jag, "vad tänker de om mig? " tycker de jag är en ohjälpsam jävel? Hjälper jag en så står 29 kvar jag inte kan hjälpa. Fast jag tänker, en lärdomen kanske är att komma till insikten att var och en av oss inte själva kan hjälpa alla, utan att vi sluter oss samman och gör något tillsammans, som initiativet i Lund, jag minns ej namnet. Vi hjälper då andra och samtidigt får vi nya erfarenheter och möter människor på ett djupare plan. Mycket i våra liv rör sig på ett väldigt ytligt plan och en hel del av våra vardagliga problem är lyxproblem. Vad tycker ni?
Tycker med att det är jobbigt med alla tiggare som sitter med 10 meters mellan rum, undrar ofta ibland över hur dem har råd att komma till Sverige när man inte har en enda krona ? Visst smugglas en del människor in i landet, men ändå. Lika tråkigt när man ser ligor stå och samla in pengarna som tiggarna har samlat in, förrut gav jag ofta en peng, men när man sett det, känns det inte alls rätt längre när man vet att dem som kanske behöver pengar som mest inga får.
Tycker med att det är jobbigt med alla tiggare som sitter med 10 meters mellan rum, undrar ofta ibland över hur dem har råd att komma till Sverige när man inte har en enda krona ? Visst smugglas en del människor in i landet, men ändå. Lika tråkigt när man ser ligor stå och samla in pengarna som tiggarna har samlat in, förrut gav jag ofta en peng, men när man sett det, känns det inte alls rätt längre när man vet att dem som kanske behöver pengar som mest inga får.
Jag förstår inte känslan av skuld eller dåligt samvete som många uttrycker när de går förbi tiggarna. Det är trots allt hemländernas fel att de måste tigga, inte vårt. Och det kan inte vara upp till Sverige att försörja dessa människor, många svenskar har det själva tufft och de flesta kommuner har tajt ekonomi redan som det är. Visst kan vi hjälpa till viss del, men vi kan inte ta ansvar för hur många som helst.
Detta handlar ju inte om att strunta i att hjälpa någon som befinner sig i en tillfällig kris, även fast man skulle kunna. Då förstår jag om man känner skuld, i rimlig mån bör vi självklart ställa upp för varandra! Att bara sköta sig själv och skita i andra leder inte till något bra samhälle.
Men det exploderande EU-tiggeriet har ju blivit ett permanent och strukturellt problem. Det handlar inte om en medmänniska på stan som vid en tillfällig, akut kris behöver din hjälp, utan dessa människor försörjer sig på att tigga. Nu har de dessutom börjat tränga undan svenska Faktum-försäljare (jag köper ofta tidningen Faktum, det är därför jag reagerar) som tydligen har blivit utsatta för våld och hot. Det är inte okej, och det är inte okej att kåkstäder växer fram i Sverige. Man kan konstatera detta och ändå känna medlidande med fattiga EU-migranter.