Första barnet, november 2014

Fler än jag som börjat drömma så sjukt mkt och konstigt?
Inatt födde jag en otroligt vacker liten flicka...det som va så mysko va väl att det inte va på ett sjukhus och det va bara min man som va med under förlossningen. Vi klarade det helt själva! Hahaha...

Hahaha jag har också drömt en sjuk dröm!

Drömde att på vecka 18 ultraljudet så plockades bebisen ut så man fick se den, sen stoppades den in igen!

Alltså konstiga hjärnor hahaha!

Hej alla!

Jag tänkte nog också hoppa in här. Just nu är jag i vecka 14 och är beräknad den 2/11.  Det kommer att bli det första barnet för både mig och min sambo, jag är 29 och han 37. Vi berättade ganska tidigt för våra vänner, de ifrågasatte oss nämligen med en gång när vi tackade nej till en större fest.

På jobbet var jag tvungen att berätta och det berodde på illamående. Det har varit så svårt att jag sedan ett par veckor tillbaka har varit sjukskriven vilket är supertrist eftersom tiden går så förbannat sakta när en inte har något att göra. Märkligt nog har illamåendet också varvats med en omättlig aptit vilket gör att jag äter typ allt mataktigt som kommer i min väg, i vanliga fall så är det ju ytterst sällan som en kan trycka i sig mat direkt efter uppkastning. 

Nåväl, snart är det dags att börja arbeta igen och jag hoppas på att må bättre den här gången!

I övrigt kan jag berätta att jag blev rund om magen väldigt snabbt, redan i vecka 7 såg jag ut att vara i månad 7. I vanliga fall är jag ganska kort och smal så det kan tänkas att min mage svullnade svårt hårt när det var dags att möblera om för att ge plats till bebisen. Förstoppning i kombination med hetsätande har såklart också varit bidragande faktorer till skapandet av min "preggomage". Dock stannade den av i storlek där, den har inte blivit större utan bara hårdare. 

Förra veckan gjorde vi ett så kallat KUB-test vilket har skrämt mig en hel del. Det är inte själva testet i sig som jag har oroat mig för, jag har inte varit särskilt orolig för Downs. Det som har skrämt mig är om bebisens hjärta inte skulle slå. Men! När barnmorskan hittade bebisen i min mage så var det en högst levande liten filur som gömde sig därinne. Bebin rörde på sig konstant och såg oförskämt mänsklig ut för att vara så liten. Det var mäktigt. KUB'en visade inte heller prov på någonting konstigt, 1:20'000 var resultatet. Det var skönt men det bästa var att se hur levande bebisen var. 

Så där kom också första tillfället för mig att slappna av. Nu är jag glad, dock fortfarande illamående, men jag kan iallafall tycka att det känns roligt!

Någon som känner igen sig?

Väntar också första barnet i november.
Längtar men är rätt orolig då jag bara nått vecka tolv.
Kub- test i nästa vecka, hoppas att allt är bra med barnet.

Jag hoppar också in här..

Är gravid med första, BF 12 November..  Är i vecka 13 nu och redan i vecka 9 började folk fråga mig om jag vart gravid då min mage började synas..

Vi berättade för familj i påsk med att ha gjort vars en mugg till min mamma och svärmor där de stod - Grattis du ska bli mormor/farmor :)

Har också äntligen fått tid till UL den 13 Juni och gud vad man längtar :) "bara" 6 veckor kvar!..

 

Jag passar också på att introducera mig här. Väntar också min första, BF 15 november. Har precis anlänt i v13, och håller tummarna för att allt skall gå bra. :)

Är det någon mer än jag som gråter väldigt lätt? Speciellt av att se t.ex. när någon blir gravid/föder barn i tvpgrogram och så. Det går bara inte att hindra tårarna! 

Ja! Jag har alltid levt mig in i tv/film och varit känslig så, men nu är det ju groteskt.

Även annars, om jag skrattat för mycket/för länge, så slår det om helt mitt i skrattandet och jag blir ledsen och börjar storgråta istället. Tur det bara hänt hemma med min sambo, annars hade väl folk börjat undra hur det är ställt med mig ^^ 

Ja, har själv varit känslig innan men detta är löjligt haha, helt sjukt! 

Jag känner igen mig, man får hoppas att man slipper brista ut i gråt mitt bland folk :D

Ja herregud, jag stortjöt över en låt på radion häromdagen. Bara för att radioprataren berättade innan att låten va skriven till artistens fru och då levde jag mig ju in i det och nu kan jag ju inte lyssna på den utan att tårarna kommer.
Kan ju tillägga att jag i vanliga fall inte är den så känsliga typen men nu är det ju sjukt vad man gråter till ALLT!