Första barnet, november 2014

Vad roligt, stort grattis till din graviditet! Jag är också gravid för första gången och har också beräknad BF i början av november, enligt senaste mens är jag i vecka 8 (7+0),men osäker på om det verkligen är så långt gånget eftersom min mens varit lite oregelbunden sen jag slutade med p-piller! Jag har ungefär samma symtom som du, men det jag känner mest är den där molvärken som kommer och går, som lätt mensvärk ungefär! Inget illamående än tack och lov. Har även känt av en del humörsvängningar, så gråtmild har jag blivit och jag tycker synd om min sambo! Idag grät jag några ggr och blir sur på honom för småsaker han säger... Jag har helt andra känslor kring min graviditet än vad jag trodde jag skulle ha... Vi har pratat om barn ett år ungefär, jag slutade med P-piller i november och blev gravid mycket snabbare än vad jag trodde. Har PCO och var helt övertygad om att vi skulle behöva söka hjälp för att jag skulle bli gravid. Så att jag plussade känns chockartat och jag blev gravid mycket snabbare än vad jag trodde... Självklart är det jätteroligt och jag ser fram emot det jättemycket, samtidigt som jag är så vansinnigt orolig och funderar mycket på om jag verkligen är redo... Fyller 25 i sommar och ingen av mina närmaste vänner har barn... Min kille är däremot 32 och i princip alla hans kompisar har familj. Jag har verkligen trott att jag är redo, färdigutbildad, har fast jobb och känner mig mogen för min ålder, ofta mer lik hans vänners flickvänner än mina egna tjejkompisar i mognad och så, trots att de är flera år äldre än mig men det känns samtidigt då skrämmande att vara först ut i sitt kompisgäng... Jag funderar på om vi tänkt igenom detta ordentligt samtidigt som jag vet att jag vill ha barn, har alltid velat ha barn tidigt egentligen men knappt trott att jag kan bli gravid så det känns då stort och läskigt! Men antar att det är normalt och sunt att känna sig orolig? Har också förstått att alla dessa hormoner påverkar mycket hur man känner för sin graviditet? Funderar lite på också när man ska berätta för folk att man är gravid? Min kille vill absolut vänta några veckor till med att berätta så just nu är det bara vi två som vet. Jag känner ett behov av att prata med ngn mer om det, tex min bästa vän som är väldigt förstående trots att hon inte har barn själv, eller kanske min mamma som har flera barn och vet hur det känns... Min sambo försöker stötta mig men han är orolig för missfall och vågar inte hoppas för mycket förrän de här första veckorna är över... Förstår ju verkligen hans tanke och oro för MF, är det bättre att vänta några veckor med att berätta? Hur har ni gjort, TS och andra? Skönt att få skriva av sig lite... Spännande att följas åt i graviditeten och höra hur andra upplever detta... :) Lycka till med din graviditet!

Hej! Ja en tråd för förstföderskor är bra. Jag väntar också första barnet, är nu i vecka 8 (7+2) och är ömsom illamående, ömsom dödstrött och ömsom grinig. Men jag tar det med ro, då graviditeten är efterlängtad.
Som svar på in fråga Mumsis, så har vi valt att berätta det för föräldrarna. Jag hade ett missfall i december när jag var i v 6 och det var väldigt jobbigt att ringa och berätta det för mamma när jag inte hade talat om att jag var gravid, då jag hade behov av hennes stöd när det hände. Så därför valde vi att berätta den här gången. Men det är ju såklart individuellt hur man vill göra.

Hej! Jag hänger också på! Jag är 35 år och känslan att se gravtestet med texten gravid var magisk. Bf 18/11. Ringde MVC idag, fick tid nästa vecka för inskrivningssamtal.

Jag mår bra. Enda symptomen är lite småvärk i magen från och till och ökad hunger. Enorm lyckokänsla i kroppen, vill bara att tiden ska fort nu så värsta risken för mf är över. Vill skrika ut nyheten, men vi väljer att ligga lite lågt, ett tag i alla fall.

Jag valde dock att berätta direkt för bästa kompisen. Kändes som en självklarhet för mig. En sak att prata med sambon om tankar och vad man känner, men en annan sak att prata med någon som vet vad det handlar om, någon som redan har barn.

Jag är gärna med här!

Har nyligen fått mitt , och om jag utgår från när ägglossningen var så bör BF vara 26 november 2014.
Är 33 år och bor i Stockholm. 

Märkte av graviditeten redan 7 dagar efter ägglossning, då brösten ökade mycket i storlek. I övrigt har jag lite ont i magen till och från, och så måste jag kissa tusen gånger varje dag. Och massor av luft i magen/halsen också....hihi. 

Är glad och hoppfull, men samtidigt nervös. Eftersom det är första barnet så har man ju verkligen ingen erfarenhet eller koll på något. Alltihopa känns som en enda stor överraskning. Men det känns ändå mest härligt tycker jag!

Hej 

Förstföderska här med och om jag räknat rätt så är det beräknat 20 nov :) Bor i södra stockholm och är 27 år. Har ni skrivit in er redan eller hur har ni gjort med det?

Vad kul! Jag följer gärna med här :) 

Jag är 24 år, gick in i v.6 i söndags (5+4), och plussade den 13 Mars, dagen innan min födelsedag! Snacka om superfin present. :) 

Jag ska på inskrivning den 28 Mars, pirrigt! Ringde helt enkelt till barnmorskan på min vårdcentral och berättade att jag plussat. Vi räknade ut i vilken vecka jag var i, och sen gjorde vi upp om en tid framöver :) 

Har du tid bokad för inskrivning?

Jag har tyvärr fått ett tidigt missfall så jag avviker och önskar er lycka till och hoppas på bebis snart ändå.