Första barnet, november 2014

Jag tycker heller inte det känns verkligt. Och ändå har jag fått se på ultraljud och fått bilder och allt! Tror inte det är riktigt verkligt förrän ens skatt ligger i famnen :)

För min del ska det ska snart avslöjas för familjen :) det är lite nervöst haha!

Ååh spännande:) Vilken vecka är du i?

Vi har inte berättat något än (är i vecka 9), men kommer nog berätta vilken dag som helst för de närmaste. Har hållt inne länge nog nu känner jag :P

Jag har berättat för några vänner, mest för de frågat och vet att man försökt!

Familjen ska det bli överraskning för därför vi håller på det.

Jag är i vecka 11, 10+3 :)

Så det blir på lördag vi berättar för dem :)

Så roligt att läsa allas historier!! Hoppas det går bra för alla :) Spännande att snart få berätta för familj och vänner, det är knappt så jag kan hålla mig men vi har kommit överens om att vänta liiiite till! Ska på tidigt ul i nästa vecka och efter det kanske det är dags. Även om det säkert kommer kännas lika overkligt då med!! Har det börjat synas ngt på er? Jag har blivit såå svullen om magen, speciellt framåt eftermiddagen och kvällen! Ser ut som man typ är i vecka 20! Måste va min livmoder som växer utåt? Jag är väldigt smal i vanliga fall med platt mage och nu går det typ inte att ha tighta tröjor... Tyckte min mamma kollade lite konstigt på min mage idag... Och mima bröst som typ blivit gigantiska. Haha.. Är det likadant för ngn mer? :D Stort lycka till alla :)

Hej!

På mig syns det inte ännu, mina bröst har växt men inte så det syns märkvärdigt!

Men Gud vad jobbigt att din mamma reagerade så, jag är livrädd för att de ska komma på mig för jag vill så gärna överraska dem :)

Det är roligt efter ultraljudet fortfarande overkligt men samtidigt lite mer verkligt :)

Jag är jättenervös för att berätta för familj och vänner men vill ändå bara skrika ut av lycka att jag äntligen ska få barn :) Jag är i vecka 10 idag och har min inskrivning om två veckor (28/4). Jag funderar på att berätta för alla när jag fyller år (jag fyller 23 år om tre veckor) för jag har min familj ca 35 mil bort och alla kommer ju ända att ringa mig den dagen ;)

Blev så ledsen häromdagen över en kompis som också är gravid dock i typ v 20.
Jag tyckte det va lite kul eftersom våra barn då kommer att va ca 3 månader emellan. Då jag berättade för henne att vi också ska ha barn och får till svars ja men du har ju inte gått 12 veckor än så tänk på att mkt kan hända innan dess. Jag fick missfall i vecka 10...så d så!

Jag blev så besviken på henne att hon inte kunde glädjas istället och så bara säga att hon hoppades att allt ska gå bra, så nu när hon frågar hur jag mår så vågar jag knappt säga nåt för då är det väl risk för missfall eller nåt! Känns så tråkigt bara

Men fyfan... blir så himla trött på "allt kan hända snacket", som att man måste vänta med att vara glad. Jag är i v 9 och förväntar mig att allt går som det ska, jag är jättelycklig över det kommande barnet. Går man runt med "det kan bli missfall" i tankarna hela tiden så blir kroppen stressad och kan säkert ha en negativ effekt. Tråkigt att du inte kan prata med henne om graviditeten, hon verkar inte direkt glad för din skull? Hon kanske ville vara ensam om att vara gravid. Hur som tycker jag du gör rätt i att inte prata med henne om det just nu.

Ja, d känns lite som att jag kom och klampade in i hennes egen lycka lite!
Vilket absolut inte var meningen, mest bara att det faktiskt är kul att vi kommer kunna ha sällskap av varandra under mammaledigheten....
Jag går i i vecka 9 imorn och jag känner samma som dig! Jag väntar barn och inget missfall...
Jag hoppas hon inser det också snart!

Men grattis till oss iallafall och glad påsk!
Tack för stödet...ibland känner man sig bra ynklig

Ja, det kan ju faktiskt vara så och då borde hon ju inse det snart! Det är ju drömläge att ha en kompis vid sin sida under denna lyckliga tid. 

Så lite så, det är skönt att man kan stötta varandra så här. Speciellt så tidigt när man kanske inte berättat för andra nära och kära än! 

Glad påsk :)