Första barnet, november 2014

Hänger på här då jag enligt mina beräkningar har BF i början av November.
Har försökt i 14 månader drygt, så när man fick sitt plus så var man så inställd på negativt igen, att man knappt
vågade bli glad. Men jo visst, efter flertalet positiva resultat så får man övertyga sig själv :)

Jag i vecka 8 (7+3). 
Började redan tidigt med att jag var extremt hungrig, finns liksom ingen botten på mig. Från vecka 7 har jag mått jätte illa hela dagarna, blir värre när jag är hungrig, som jag är hela tiden, hinner inte mer än äta sen kurrar det igen haha.
Extrem trötthet har jag också, och jätte ömma bröst. Kissar väl lite då och då, men inget märkvärdigt.

Har haft rätt mkt bruna flytningar och mycket flytningar överlag. Känner igen i det vissa skriver, att man springer in på toan för det känns precis som det ska forsa blod vilken sekund som helst pga molvärken.

Har inskrivning den 7 april och tidigt ultraljud den 8 april, så innan dess känns det väl ganska overkligt.

Ska bli spännande att följa er alla, och måste säga att det känns helt sjukt att skriva i en "BF tråd". Känns som man bara snokat runt i "symptom" trådar i år och dar :)

Önskar er alla lycka till och hoppas att allting går vägen.

Kram på er alla :)

Var på vårdcentralen igår (p.g.a. andra orsaker än graviditet), men jag berättade såklart för min husläkare att jag blivit gravid . Hon skickade en remiss till specialistmödravården, så nu väntar jag på att de ska ta kontakt därifrån och kalla mig till inskrivningssamtal. Först kände jag att det gick lite väl fort (har fortfarande lite svårt att fatta att jag är gravid...haha), men sen kändes det skönt att jag inte behövde fundera över att välja vilken mvc jag ska kontakta. Har en underliggande sjukdom som jag har bra kontroll över, men tydligen så är det specialistmödravård som gäller ändå. Men det känns bara bra att de har lite extra koll. 

Eftersom jag ändå skulle lämna blodprov passade jag på att fråga om de även kunde kolla om jag har haft vattkoppor (tror inte att jag har haft det). Så nu väntar jag på att läkaren ska ringa med provsvar om det. Känns inte något vidare att tänka på att barnet skulle kunna bli skadat om jag får vattkoppor 

Väntar vårt andra barn, är 28år. Bf 21/11. Plussade BIM-4 eller ÄL +10. Mår sämre än vad jag gjorde med min dotter som nu är 3år. Jobbigt med ffa yrsel och illamående. Tycker redan att magen börjat synas(?) Kul att följas och grattis till er alla!

Jag vågar knappt gå med i någon grupp, har försökt att få barn i 4 år och nu har vi plussat igen efter 3 missfall genom åren, är till och med inskriven för IVF, men det verkar som vi slipper det =) Om allt går bra denna gång vill säga. Är i v.7 nu (6+0)
Hoppas vi får följas åt länge =)

Har varit på tidigt vul idag, då jag varit orolig pga blödningar/flytningar. Fick se vår lilla ärta där inne, och hjärtat pickade på bra :) Så lättande.

Hej hej allihopa! Hoppas på att få hoppa in här? Är 22 år och väntar första barnet. Är i v6(5+6)! Kul att följas åt med andra förstföderskor! Vi är beräknade den 20 november :)

Hej!
Hur går det för er? Hur mår ni?
I fredags var vi till mödra, lite tidigt, men barnmorskan sa att det egentligen inte spelar någon roll när inskrivningen är... Säkert olika från ort till ort! Hon verkade i alla fall relativt tillfredsställd med "mig och mina svar" :) så när som på HB... Hon sa att det redan var aningen lågt och att jag troligtvis behöver äta järntabletter så småningom.
Vi fick tid till läkaren i slutet på april och då kommer vi för första gången få höra hjärtljuden 
Hur är det med er andra, blir ni erbjudna KUBtest? Och hur går era tankar kring det?

Jag var på MVC i veckan. Hälsosamtal och provtagning. Ska tillbaka veckan efter påsk för att ta blodprov för KUB samt diskutera provvärdena. Även om KUB bara ger statistisk sannorlikhet för kromosomförändringar så kände jag och sambon att vi vill göra det. Jag är 35 år så börjar komma till åren. Rädd för resultatet, vill inte gärna göra fostervattensprov, men måste vi så måste vi. Abort om proven visar skadat barn är en tanke jag inte vill tänka, men vi är ändå överens om att så nog blir fallet. Längtar till vecka 12 då vi får se pyret för första gången (KUB-ultraljudet), men samtidigt nervöst att få reda på KUB-resultatet.

Är i vecka 7 nu och mår rätt ok. Lite illamående, men klarar mig ganska bra så länge jag äter ofta. Ständigt hungrig och sugen på mat så äter gärna ofta. Dock enormt trött. Senaste veckan har jag fått lägga mig och sova någon timme efter jobbet.

Jag var på hälsosamtal i fredags, men hon avrådde mig från kubtest, då jag var såpass ung (jag är 24), och risken för att få ett barn med t.ex. downs är minimal, men dock att risken för missfall ökar om jag skulle göra det. Så vi bestämde oss för att jag ska skippa det. :)

Jag ska tillbaka igen den 23 April, för blodprover och annats smått och gott. Sen är det bara vänta en stund innan vi ska ringa till gynmottagningen och boka en tid för ultraljud. Tydligen skulle vi ringa redan i v.14, för att få en tid till v.18.