Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Usch... Hela dagen har varit underbar. Ett fint "gravid 2-3 veckor" på testet i morse innan jag äntligen fick ringa kliniken och berätta att jag är gravid. Alla hjärtans dag, fina blommor och super mysig middag med maken. Nykära och lyckliga! Firade att jag nu skulle ta sista Lutinusen.

Tar den och de kommer lite, lite rosa... Världen rasar... Hoppas så innerligt att det inte betyder att vår pärla gett upp... Vilket skitslut på en fantastisk dag!

Ser att ni pratar bröst. Kan anekdotiskt berätta att mina bröst växte genom 2 graviditeter från 70E (vänster något mindre än höger) till 70J på höger bröst och 70G på vänster (!). Såg mkt roligt ut, särskilt eftersom jag bara kunnat amma från vänster så det bröstet var litet och slappt, och höger stort och fast . Storleksskillnaden var kvar efter graviditeterna, höger bröst låg på 1200 ml och vänster på 800, så jag fick bröstreduktion på höger godkänt via Landstinget. Mycket underligt alltihop, tom kirurgerna var helt förbryllade.

Oj då! :D

Mina bröst är med ganska olika i storlek. Kanske skiljer en halv till en kupstorlek!

Alltså, detta är ju bara SÅ häftigt!! Bläddrade igenom alla veckorna i "gravid app". Helt fantastiskt! :D

Liten blödning kan väl också vara biverkning av Lutinusen?

Några fler som har vänner som längtar efter barn??

Mina två närmsta vänner är barnlösa med... Jag har berättat för dem. Men det känns SÅ fel att jag får vara såhär lycklig men inte de... :(

Åh jag vet jag känner precis likadant. Jag har en kompis som väntat länge på att bli gravid. Har inte berättat för henne än. Vet inte när jag ska säga det till henne. Vet ju själv hur det har känts när kompis efter kompis har kommit och berättat att de är gravida. Jag har varit glad för deras skull men samtidigt så himla ledsen för min egen skull. Svårt!

Hur reagerade dina vänner när du berättade?

HLC: hoppas bara att det är en biverkning av litinusen! Förstår att du e orolig, men när testet ändå visat 2-3 så tycker jag att du kan vara lugn.

Moolie: jag vet hur du menar med det där. Har en som jag känner som oxå är inne i ivf karusellen. Vi ger ofta varandra tips och försöker stötta varandra i hela processen. Hon vet oxå var i processen jag befinner mig så det blev ganska självklart att säga till henne att det gick den här gången och att vi plussade. Jag hoppas så mycket för hennes skull att det ska gå vägen!! Men det e svårt!!

Ja, jag hoppas det! Det har inte kommit något mer så jag hoppas att jag slipper det nu när jag slutat med Lutinusen.

Blev faktiskt lite förvånad över min reaktion, blev helt ställd och kastades tillbaka till vårt MA i somras men idag känns det bättre.

Jag hoppas verkligen det! Tack för lugnande ord! :)