Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Det är inte lätt! Jag är själv inte ofrivilligt barnlös men kan tänka mig att det är en stor livskris! Självklart ska du stanna hemma om du inte orka men kommer det bli lättare att gömma sig? Det enda rådet jag kan ge, som många andra, är att vara ärlig! För dig är denna hemlighet den viktigaste, största och jobbigaste delen av ditt liv just nu. Något som du får bära till stor del själv. Att berätta för andra innebär inte att dom ser det lika stort som dig men dom får mer förståelse och du kan vara ärlig. Kanske får du lite hjälp att bära detta? Gråt om du behöver och förklara att du är glad för dom men ledsen för att ni försökt så länge och önskat att även ni fick vara i samma situation och att det gör ont. Tror dom flesta förstår.

All medkänsla till dig TS. Har varit där själv och det är ett helvete som få förstår förrän de själva varit i samma svåra situation.

Efter sex års kamp och ett oräkneligt antal misslyckade behandlingar fick jag tillslut mitt efterlängtade barn men jag kommer aldrig att glömma den smärta det innebar att leva i den förtvivlan som en ofrivillig barnlöshet på obestämd/evig? tid innebar för mig.

Att vara öppen med barnlösheten hjälpte mig. Jag valde den öppna vägen trots att skammen och självföraktet stundtals var mycket stor. Känslan av att vara en dålig ofullkomlig kvinna åt sönder mig inifrån. samtidigt skulle jag aldrig ha sett ner på någon annan kvinna än mig själv, om hon så var i en identisk situation. För det finns inget att skämmas för. Det vet du också. Även om känslan finns där. Du är lika mycket kvinna som alla andra.

Alla tycker vi olika. Och alla reagerar vi olika.

Istället för att leva ditt liv i konstant sorg, så försök finna dig i att ni kanske inte kommer att få barn. Lev lyckliga på annat vis istället. Annars kommer du att ångra att du slängde bort så många år av DITT liv på sorg. LEV, kvinna!!!

TS förstår att det är tungt för dig men jag tror att du mår sämre om du inte går dit.
Det är ju också en del av livet (att försöka bemästra sina sorger och det som är jobbigt).

Kram

Alla är vi olika. Andra tänker och tycker olika.

Jag tycker själv det är svårt att träffa personer som är gravida, men det är vad jag tycker. Hur mådde du när du märkte att du inte blev gravid?

Jag undrar, ärligt talat nu, vad det varit i maten och luften (vaccinen?) de senaste åren iom att så jävla många inte kan skaffa barn på naturlig väg. Märkligt... Spekulationer? Konspirationer?

Jag tycker att det är elakt av dig TS att inte vilja det bästa andra människor och vara avundsjuk för att någon är lycklig gravid. Jag kan få barn och vill ha barn men har varit singel i stort sett hela mitt liv så inget kommer ändras till min fertilitet går ut. Skaffa barn på egen hand är inte ett alternativ. Växte själv upp utan pappa och fast jag är vuxen idag så kan jag vara ledsen och gråta att jag inte har någon pappa i mitt liv. Har tänkt så gott som varje dag sen jag var barn att jag saknar att ha en pappa. Så jag vill inte att mitt barn ska lida samma som jag gjorde som barn och fortsätter göra.

Däremot fast jag vet att jag aldrig lär få några barn så är jag glad och känner lycka för att någon annan är lycklig över att få ett barn. Tänk så många i världen som inte vill ha sitt barn, som blir helt hysteriska när de får veta att de är gravida och att deras önskan är bara att ta bort barnet. Så jag känner lycka när andra är lyckliga och inte avundsjuka!

jag fick reda på att min syster väntade barn nån vecka innan ja fick mf i v16.. visst tänkte ja mer på mitt barn som inte blev när ja såg henne, och har såklart varit gladare om mitt barn fick stanna, men de va ju inte syrrans fel att mitt barn dog lixom.. jag var ledsen länge, och tänker på de ibland.. fick vänta över ett år på pluss igen, för fick massa komplikationer efter mf och skrapning..  nu skilljer de 15mån mellan kusinerna och dom leker väldigt bra nu när dom är 5 och 6 år..   gick snabbare med barn nummer två, andra försöket, vissligen efter en viktnedgång.. skilde 10kg mellan graviditeterna..  men de gör ju bara skillnad om man är överviktig (eller underviktig..) varje kg har betydelse..

Fast du, om ni inte har varit på någon utredning så kan det PRECIS LIKA GÄRNA vara din man som det är "fel på" och som inte kan göra kvinnor gravida. Så sluta lägga all skuld på dig själv, du kanske visst kan bli gravid utan problem men inte med just den man du lever med. Det är inte alltid pga kvinnan det inte tar sig.