Hej...
Är bjuden på nyårsfest/middag idag hos en vän. Fick imorse veta (på FB såklart) att en av gästerna just kläckt sitt graviditetsbesked v 13. Jag orkar inte. Vi är ofrivilligt barnlösa, tredje IVF.en misslyckades. Orkar inte se den där kvinnans lyckliga tillvaro en HEL KVÄLL. Jag och kvinnan känner bara varann sporadiskt, men vetskapen gör mig så ledsen.
Men vad ska jag skylla på nu?
Eftersom jag är singel och inte lyckats få barn kan jag inte ens unnat att kunna banga och stanna hemma när kompisarna skaffat barn. Man kan liksom inte vara sjuk hur ofta som helst. Och när man är singel kan man inte heller säga att VI stannar hemma etc
Men jag förstår dig som sagt.... Men jag vill absolut inte kasta detta i ditt ansikte utan som försvar. Jag har hört jättemånga som fått barn via IVF men ingen har berättat förrän de lyckats. Tyvärr lyckas inte alla. Bara läs här på FL de som läggar IVF trådarna för äggdonationstrådarna.
Nu kommer ni säkert lyckas med IVF (viket inte jag gjorde trots dyra inseminationsförsök och dyra IVF utomlands. Därtill kan singlar endast välja anonyma donatorer) Jag vill bara säga att det även har sina baksidor att vara singel och barnlös.
Jag hoppas och tror du blir gravid 2014!
Försök glädja (acceptera) andra lycka så ska du se att lyckan kommer till dig med
Kram.
Hej,
Kan verkligen förstå hur du tänker och känner.
Jag kunde inte få barn på 15 år trots 4 ivf.
Tabletter mm ja du vet själv.
Vill bara trösta dig med att det kan ändras.
Har i dag två barn och har jättelätt för att bli gravid trots att jag har pco.
Efter 35 har kroppen bara ändrat sig i hop med rätt kost och gröna vindruvor ( vet inte om det har ett samband)
Men har haft dille på det som godis i perioder och då har jag blivit gravid varje gång.
Så gå ditt gratta tjejen och tänk nästa gång kan det vara jag
Säg att du åkt på magsjuka. Orkar du inte så orkar du inte. Låt inte folk säga till dig att du borde göra nåt, borde känna annorlunda, borde bla bla bla.
Din sorg är naturlig och du har all rätt i världen att få sörja om du vill det. Om du bara vill vara hemma och njuta med din partner och försöka få en bra kväll ändå, så gör det.
Låt ingen övertala dig till att gå om du inte vill.
Förra julen var en av de värsta i mitt liv (och jag har ändå förlorat båda mina föräldrar i ung ålder och väldigt hastigt nära julen) för en av gästerna kunde inte vara tyst utan berättade i vecka 7 att de var gravida och så lyckliga så. Ett ungt par på 21 som inte ens planerat barnet, som inte ens hade jobb. Visst jag unnade dem glädjen, det är inte det, men för mig som försökt i 13 år och gjort ett antal ivf så var det skittufft. Det var många gånger jag fick gå undan.
Vet jag om det och får tid på mig att hantera det så brukar jag klara av det, men att få reda på det några timmar innan eller under en fest då finns ingen chans att bearbeta de känslor som väcks. Då finns ingen chans att klistra på det falska leendet som säger att allt är så bra så.
Jag har avstått större fester då värdinnan varit gravid för jag vill inte förstöra för någon annan och jag vet om att jag kan inte vara mitt vanliga glada jag, jag kan inte klistra på ett leende, jag kan inte låta bli att gråta när bebispratet kommer. Jag vill inte vara den som gör de andra illa till mods.
Enda ggn jag inte känt att min sorg var till besvär var när min väninna var gravid och firade sin 35års dag och hennes mamma kom fram till mig och kramade om mig och sa att hon förstod att jag var ledsen och att det var okej och att en dag skulle det bli min tur. Hon tyckte inte jag var konstig eller jobbig. Tyvärr tyckte inte väninnan samma 
Och magsjuka kan komma plötsligt, så det är den perfekta ursäkten enligt mig. Och om de inte kan acceptera att du inte kommer, oavsett skäl, så är det inte vänner.
Finns ju en snabbt övergående sak som kommer plötsligt och som man inte kan gå på fest med: magsjuka.
Ett tillägg: det är fullständigt orimligt att den gravida skulle avstå från att gå. Varför då? Du skriver oxå att de inte vet hur ni har det, då kan man inte heller ta hänsyn... Jag har själv genomgått IVF och vet hur förtvivlad man blir, men snälla, för din egen skull, bli inte bitter. Tänk oxå på att den gravida kan vara avundsjuk på dig av helt andra skäl och kanske blir ledsen för ngn status som du lägger ut...Jag miste t.ex. min pappa som ung och saknar honom oerhört och det kan kännas att se andras barn med "morfar", för mina har ju ingen. Men jag kan inte missunna dem saker bara för att jag är ledsen. Du har säkert ngt som den gravida saknar. Tänk på det.
Jag lovade att ta hand om en kompis hund som är raketrädd så jag kan tyvärr inte komma
Har bara lusläst lite i kommentarerna, INGET att skämmas för att inte lyckas få barn, jag skyller på samhället, de e bombat med plast i kemikalier o många barnlösa är drabbade av infertilitet just pågrund av dessa kemikalier, finns i allt o att vissa drabbas är mer otur, sen finns de klart sjukdomar som kan orsaka de o annat som oftast brukar synas på fertilitetskontrollen.. Och jag drabbades av tre missfall på två år innan jag vänta min tjej.. Lyckan va otrolig och jag dela med mig av glädjen till alla, men jag kände mig som en bluff.. Här va jag o hurra över min graviditet trots allt lidande vägen dit så en dag dela jag även med mig av vägen dit på fb och inläggen va många! Måååånga av mina vänner hade drabbats av missfall, några hade förlorat tvillingar tidigt, någon förlorat en pojk sent, någon hade gått via ivf osv o helt plötsligt blev världen annorlunda.. De e snarare vanligt att va drabbad! Inget att skämmas för o inget folk berättar om man inte själv öppnar sig.. Jag blev chockad över hur många jag kände som hade haft de lika jobbigt eller värre innan deras barn kom o där satt jag o va avundsjuk.. Nej gud, ångrar att jag inte berätta direkt!