Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

När människor kör med argumentet "men litar du inte på mig?" så skulle jag bli skeptisk. Man ska följa sin magkänsla och har man en känsla av att man inte är pappan så ska man tro på det.
För när allt kommer omkring så kan man inte lita på någon, inte ens den man är tillsammans med.

Jag kan förstå en kvinnas besvikelse över mannens vilja att testa men har svårt att förstå att samma kvinnor inte har förmåga att se att en man aldrig kan vara 100% säker om han inte testat. Jag är så säker man bara kan vara (utan test) att mina barn är mina men 100% är omöjligt utan test. Mina barns mamma levde normalt och jag tror inte för en sekund att hon låg med någon annan....men hundra kan jag givetvis inte vara.

Där måste kvinnor kunna se skillnaden på att lita och tro på sin kvinna och att faktiskt, rent vetenskapligt VETA.

Jag kan tycka att förståelsen är ganska låg och den egna självkänslan och stoltheten står i vägen för det logiska tänkandet. Tyvärr förekommer det ganska ofta att människor är otrogna mot helt ovetandes partners.

Många pappor lägger ner hela sin själ i föräldraskapet (ekonomi skiter jag i i det här fallet) och tänk att en dag få höra att barnet man älskar över allt annat inte är ditt. Nä, sånt kan krossa liv, bokstavligen.

Jag har själv aldrig känt behovet men tycker absolut att män som är osäkra har full rätt till ett test, oavsett anledning. Och kvinnan i fråga får bli besviken men ändå ha lite sans och balans.

Många otrogna kan ju köra det förolämpade tricket för att få mannen att släppa frågan och själv få dåligt samvete.