Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Skulle aldrig stanna kvar kvar i ett förhållande efter en sån fråga och bli behandlad som en lögnare.
Bara det att han säger att han vill ha testet talar om hur han ser på dej och ert förhållande.
Hur ska han bevisa för dej att han är trogen då? Lika för bägge, ska du bevisa ska han bevisa...

Skulle jag ljuga för barnet att X är pappa när han inte är det så skulle det vara att svika barnet. Dvs, om min sambo tror att jag ljuger för honom så skulle han ju samtidigt tro att jag ljuger för vårt barn.

Otrohet kanske är vanligt men fortfarande inget jag någonsin skulle ägna mig åt. Det vet min sambo. Nu har han aldrig begärt ett test eftersom han till 100% kan veta att det är hans barn utan testet.

Det är inte att spela martyr att anse att ens sambo/man ska lita på en. Om han inte litar på mig, och inte jag på honom, så är det lika bra att göra slut.

Se det från andra hållet också. Skulle du vilja betala minst 1273 kr. i månaden för något som inte var ditt?
Han lever med ts och anser att han inte litar till 100% på att hon har varit trogen, då är det hans och även barnets rättighet att få fastställt att det verkligen är han som är pappa. 
Sen har du rätt i att ett förhållande där man inte litar på varann kan man lika bra avsluta.

Han behöver inte erkänna faderskapet heller för den delen när de är på familjerätten. Då står ord mot ord. Men de kommer fråga om han legat med TS under perioden bebisen blev till och även fråga om han varit med andra kvinnor i samma veva erkänner han det och TS inte har legat med några andra under den perioden så är ju sannolikheten väldigt liten att en annan man skulle kunna vara far till barnet om nu inte mannen varit otrogen med en kvinna som precis innan haft sex med ytterligare en man och den mannens spermier fastnat på TS sambos snopp och sedan har TS sambo gått hem till TS och haft sex.

Men det skulle vara väldigt osannolikt.

Och då skulle ju TS sambo behövt erkänna att han har varit otrogen. För då skulle TS ha problem med vem egentligen fadern är om hon endast haft sex med sin sambo.

Jag håller helt med på att det handlar om en tillits fråga. Tillit är viktigt i ett förhållande. Och visst kan man diskutera faderskapstest innan man producerar barn så båda är med på det att det vore en bra ide. Tror ingen skulle säga nej om man kommit överens om det innan man skaffar barn.

uch o fy stackars dig. jag gick igenom samma sak med min dåvarande sambo.
Det var fruktansvärt förnedrande att sitta och bli utfrågad av familjerätten. visst har pappor rätt att få klarhet inget konstigt med det om det funnits anledning till det.  
Jag o min dåvarande sambo lever inte tillsamans längre men testet visade att det var hans barn.

Det finns idag helt tillförlitliga tester man kan göra på nätet. Man beställer ett kit och ser till att få barnets saliv i ena provet och sitt i andra.

Idiotkarln borde ha gjort så istället för att förstöra sin relation.

Hur ska det bli den dagen barnet får veta att pappan inte trodde det var hans och ville störa bort det? Vi pratar ju inte om bebisar utan ett barn man redan lärt känna i många år, men inte tagit till sig. För då tvekar man inte längre.

Förstår att du känner dig misstrodd men jsg förstår även honom. Som kvinna är man till 100% säker på att msn är mamman och hsr lättare att knyta an till barnet vid illamående, sparkar osv. Tror det kan vissa har lättare att smälta och ta in att man är pappa om man även har det på papper.

Hos oss var det tvärt om. Min sambo blev förvånad och lite fundersam när jag frågade om han ville göra ett test, men förstod mig när jag förklarade hur jag tänkte.

Han kan begära ett test mot din vilja. Så måste det ju vara. En man har rätt att BÅDE få chansen att vara far till ett barn som han faktiskt ÄR far till, OCH att slippa betala underhåll/försörja/uppfostra ett barn som han faktiskt INTE är far till. Hur skulle det gå om kvinnorna skulle kunna förhindra testet..?  

I sådana här fall är det alltid bäst att göra testet. Bäst för ALLA i längden. Sedan vet alla sanningen, med säkerhet. Så länge som det finns ett tvivel, så kan det bli så att mannen håller ett avstånd till barnet, för att inte bli så sårad och uppgiven senare om han får veta att det inte är hans barn. (I så fall har han ju inte ens någon umgängesrätt längre, ens om han skulle vilja det.) Barn som har vuxit upp så, kan ofta berätta att de alltid har känt på sig att något var fel...

Jag håller med om att det är det bästa - då behöver ju ingen få veta vilka misstankar mannen haft, om det visar sig att allt är OK. Dock är dessa privata tester fortfarande dyra, och alla har inte råd med dem.