Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Jag tycker man ska kunna lita på varandra när man skaffar barn tillsammans. Om han inte litar på mig, hur ska jag då våga lita på honom, att han gör det bästa för mig och det bästa för våran bebis? Varför skulle jag låta honom vara med på förlossningen om han inte ens tror att det är hans barn? Då gör jag det hellre själv och fokuserar på bara mig och barnet.

Han kommer inte kräva eller kämpa för nått umgänge, utan då blir det jag som ska hålla på och kämpa för att han överhuvudtaget ska dyka upp.  Han vet mkt väl att jag inte kommer kämpa för att vårt barn ska ha umgänge med någon som inte är genuint intresserad av att ha ett umgänge. Då kommer barnet bara känna sig oönskad.

Precis så jag resonerar. O även om han får svart på vitt att det är han så kvarstår det att han på allvar tror att jag ljuger o bedrar honom. Hur ska vi kunna komma överens som föräldrar om han tror att jag ljuger för honom?

skulle inte du bli arg om du blev anklagad för att ljuga o vara otrogen utan några som helst anledningar att misstänka det?!!!!!

nu kan man ju snarare tro att det är han som är otrogen. jag vill ha sex oftare än honom. det är han som åker iväg o tränar oplanerat ibland, eller fikar med tjejkompsar. det är han som smyger med sin telefon o har kod på den. INTE jag.

nu är det ju så att han har en son som är snart 15 som han inte träffat sen den var typ 2 år och aldrig kämpat för utan bara gav upp för att morsan bad honom att göra det. och nu bad jag honom åka till sina föräldrar o han protesterade inte ens utan bara gick och han kommer inte höra av sig förrän jag hör av mig. så har det alltid varit. så jo jag har god anledning att tro att han inte kommer kämpa.

om jag gör slut så måste jag hålla på och kämpa. tjata om umgänge. betala för hans resor hit. anpassa mig efter hans prioriteringar och släppa allt jag har för händerna den tid det passar honom. är det kl 20 på kvällen så ska jag släppa allt, trots att han hade kunnat 4 timmar tidigare om han bara struntat i innebandyn.

det handlar inte om att jag ska hindra honom egentligen utan handlar om att jag inte kommer att kämpa och då blir det ingenting av något umgänge eller relation. då kan han likagärna "inte finnas" från början för då skulle det vara mycket lättare att slippa slösa energi när jag kan använda den till mycket bättre saker.