Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Varför ta så illa upp om du nu ändå inte har något att dölja och är 100% säker på att han är pappan? Då borde det väl inte spela någon roll om han gör testet eller ej, är du 100% säker på att han är pappan så vet du ju även att testet kommer visa det också. Ni båda kommer ju få det svart på vitt om att han är pappan i sådana fall. 

Tycker du överreagerar oerhört mycket när du är så säker på din sak.

De kommer fråga dig om du har haft sex med någon annan under tiden barnet blev till, svarar du nej och säger att han är fadern så kan han ändå kräva faderskapstest för att ned säkerhet få veta att han är fadern. Visar det sig att du hade rätt så kommer han få arbeta rejält för att bygga upp tilliten.

Du behöver inte ge honom vårdnaden över barnet och då har du rätt till alla föräldrardagar även de 60 som är öronmärkta vid gemensam vårdnad.

Har han någon anledning att misstänka att du varit otrogen?

Jag tycker inte det är en överreaktion att bli sårad över en sådan fråga. Jag hade kunnat förstå det från killens sida - jag som mamma kan ju alltid vara 100% säker på att det är mitt barn, medan pappan inte kan vara det om han inte får det på papper (eller barnet är likt honom.)

Däremot så hade jag blivit otroligt ledsen om min sambo antytt att jag dels varit otrogen och dels ljuger om vems barn det är. Det är inte min personlighet att bete sig sådär, och det skulle han som lever med mig veta om!

Ni som säger att ts överreagerar, ni vet ju vad ett begärt faderskapstest betyder. Han tror att ts ljuger och bedrar. Om man är oskyldig är det väl självklart att man blir ledsen över att ens sambo tror något sådant om en!

Hade jag fått en sådan fråga hade jag inte på något sätt hindat pappans och barnets relation, men jag vet inte om jag kunnat fortsätta med någon som inte litar på mig. Jag hade låtit testet genomföras och sedan gjort slut, antagligen.
Eller så hade han fått be om ursäkt, en lång, lång tid framöver, och jag vet inte om jag hade litat på honom heller. Genom sig själv tror man att man känner andra...?

Han kommer inte kräva eller kämpa för nått umgänge, utan då blir det jag som ska hålla på och kämpa för att han överhuvudtaget ska dyka upp.  Han vet mkt väl att jag inte kommer kämpa för att vårt barn ska ha umgänge med någon som inte är genuint intresserad av att ha ett umgänge. Då kommer barnet bara känna sig oönskad.

Precis så jag resonerar. O även om han får svart på vitt att det är han så kvarstår det att han på allvar tror att jag ljuger o bedrar honom. Hur ska vi kunna komma överens som föräldrar om han tror att jag ljuger för honom?

Hade jag varit karl hade jag definitivt sett till att få ett test utfört. Läser man på Familjeliv så inser man ju hur många ungar det är som växer upp i tron att pappa är biologisk far medan det i själva verket är brevbäraren, fotbollstränaren, en random kille på gymmet, "pappas" bror, svärfar, en som råkade parkera bilen fel eller tre surfarkillar från Australien som är det. 

Skulle testa alla dagar. 

Ditt beteende verkar förresten hur fishy som helst, ts. Har du låtit någon doppa lite, någon annan än din sambo? Spill it. 

skulle inte du bli arg om du blev anklagad för att ljuga o vara otrogen utan några som helst anledningar att misstänka det?!!!!!

nu kan man ju snarare tro att det är han som är otrogen. jag vill ha sex oftare än honom. det är han som åker iväg o tränar oplanerat ibland, eller fikar med tjejkompsar. det är han som smyger med sin telefon o har kod på den. INTE jag.