Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Så när pappa förklarar att mamma vägrade låta honom få göra ett enkelt test för att vara säker på att han var pappa, så ska barnet förstå att det var barnets fel att de separerade?

Det handlar visst om att inte lita på flickvännen! För om han ens tänker tanken att han kanske INTE är pappa, vem tror han då att det är och hur graviditeten gick till? Knappast jungfrufödsel - och då måste ju flickvännen ha varit med någon annan, i hans tankar.

"Våga älska barnet" hur vore det med "våga lita på sin flickvän/sambo/fru som man valt att leva och skaffa barn med"?

Om man inte kan lita på sin partner, varför är man då tillsammans?

Hur skulle det vara barnets fel menar du? Givetvis är det pappans. Är man så nojig över faderskapet fixar man ett anonymt test på nätet och tiger om det till den dag man dör.

Fast igen då: frågan om ett barns far är mycket större än alla små snedsteg och små misstankar mellan ett par, under några år eller några decennier. Blir det fel far i praktiken och i folkbokföringen, så påverkar det en hel ätt intill evigheters evighet. Jag fattar inte att vissa av er här inte kan förstå hur viktigt det är att faderskapet blir rätt..? De OERHÖRDA konsekvenser det får för en massa människor, många inte födda ännu, om det blir fel..?

De är kvinnor å aldrig har jag hört en kvinna önska "moderskapstest" = hur ska en kvinna kunna veta hur det känns att inte veta så att säga?

 

Ja jag är kvinna och nej, jag skulle inte bli arg om min sambo önskade faderskapstest. Varför? Jo för jag har inget att dölja och jag anser att han har all rätt att "kräva" det precis som att jag har all rätt att bestämma om jag vill föda barnet eller göra abort.

De kvinnor som är emot att partnern gör faderskapstest har troligtvis inte rent mjöl i påsen. Vad gör det att fadern bara säkerställer att han verkligen är fadern, för alla inblandade parters skull? Rätt skall vara rätt. Det handlar inte om tillit. Man kollar alltid ID på systemet för att intyga om sin identitet. Det borde vara ännu viktigare när det gäller barn och fastställande om faderskap.

Fast man kan ju göra testet som mannen vill men ändå göra slut. Jag hade gått med på test utan problem men jag hade inte sett någon mening med att fortsätta ett sådant förhållande. Jag hade alltså inte gjort slut "som hämnd" utan helt enkelt för att jag inte sett någon framtid.

En av mina kompisar fick reda på 2 år efter att ungen var född att han inte är pappan. De var sambos men under ett bråk slängde hon bara ur sig att hon hittat någon annan och han kan glömma ungen för han har inte rätt till den. Efter det anser jag att alla, d.v.s. ALLA killar ska försäkra sig om att de är far till barn som de påstås vara far till. 

Som jag sagt tidigare i tråden: Jag är helt okej med om faderskapstest skulle bli obligatoriska. Jag skulle kunna erbjuda min sambo faderskapstest här och nu (vilket jag gjorde nyss... han skrattade och sa nej)

Men det här med att som pappa inte lita på sin partner, att kräva det under graviditet eller när barnet är fött, är samma sak som att komma med anklagelser om lögner, svek och otrohet.
I de killarnas ögon har mamman alltså inte bara kanske varit otrogen, utan hon ljuger också, och kommer fortsätta ljuga för barnet... och detta ska bara mamman, som är oskyldig, bara svälja, le och se glad ut inför?

Vill man ha faderskapstest kan man säga det redan i planerarstadiet, så mamman kan välja om hon vill skaffa barn med någon som uppenbart inte litar på en. Bara för att andra kan ljuga så vill jag faktiskt inte ha den anklagelsen på mig!