• Anonym (????)

    Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

    Min sambo har sagt att han funderar på att be om faderskapstest. Jag är givetvis jävligt sårad och ledsen över detta. Han är just nu hos sina föräldrar och jag vill inte prata med honom just nu. Jag vet till 100% att barnet är hans men ska han ha test då han han ju också typ räkna med att det är slut mellan oss, vilket det nästan är typ redan nu för att jag är så sårad. Känner mig typ lurad på de åren vi haft tillsammans om han inte vågar lita på mig efter såhär lång tid. Hur går det till på familjerätten när vi ska skriva på? Om han vill ha ett test, kan jag då blåneka till att det är han och få fader okänd istället så jag slipper ha med honom att göra mer eller kan han få ett test mot min vilja?!

  • Svar på tråden Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?
  • Anonym (tjej)
    Anonym (Vet precis!!) skrev 2013-12-07 18:33:44 följande:
    Gud vad jag känner med dig. Var med om EXAKT samma sak för 1,5 år sedan. Min sambo sedan då fyra år sade att han ville ha faderskapstest på vår ettåriga dotter. Detta kom fram under ett gräl om något trivialt.

    Jag som är en MYCKET stabil och stark person bröt ihop fullständigt. Fy fan vad jag mådde dåligt. Gick in på toa och spydde. Sedan fick jag gå ut på en promenad med dottern för jag kunde inte se på honom. Det kändes som ett övergrepp. Mådde illa

    Har ALDRIG varit otrogen, skulle aldrig vara det. Är inte sådan. Finns inte.

    Visste att han var en osäker person när vi blev ihop men trodde han lärt sig lita på mig efter så länge.

    Var såååå arg på honom skitlänge. Sade att när han fick svar på sitt jävla test så skulle jag trycka ner det i halsen på honom och sedan överväga om jag skulle flytta från honom eller inte.

    Två dagar innan svaret kom hade vi ett långt samtal där han bad om ursäkt osv.

    VAD FAN HJÄLPTE DET DÅ. Suck. Svaret kom och han bad om ursäkt igen. Han hade varit rädd och orolig bla bla sade han.

    Till slut enades vi om familjeterapi och stannade ihop. Idag har vi en dotter till.

    Men- kan säga dig att det känns fortfarande. Kan ibland må illa över hur fan han kunde tro att hon kanske inte var hans under dotterns första år utan att säga något.

    Jävla karlar och deras tillitsproblem. Jag vet som någon sade att "karlarna kan ju aldrig veta" - NEJ men ni kan väl för fan lita på någon nån gång. Man kan väl inte alltid tro det värsta. Eller ska vi tjejer testa er för dna spår en gång i veckan så vi vet att ni inte knullat runt?

    Älskar du honom så snacka genom det, ge han hans JÄVLA TEST- få honom att lova terapi eller vad du nu vill för att DU ska bli nöjd. Ni kommer tyvärr aldrig vidare UTAN test. Han kommer alltid att tvivla och du kommer alltid att veta det.

    Vill du så försök för barnets skull. Om du älskar karljäveln. ...

    Stooor kram.



    Visst borde både din och TS sambo lita på er, men oroar man sig för något så gör man. Om det bara gäller otrohet och det inte går att få bevis är det bara att jobba med sig själv eller att göra slut. Här är även ett barn inblandat och det är vanligt att män som är osäkra på faderskapet inte vågar ta till sig barnet ifall det en dag visar sig vara någon annans. Det är så onödigt nu när vi har lättillgängliga och säkra faderskapstester, så varför inte bara få saken ur vägen?
  • Anonym (Been there)

    Måste bara skriva på en gång, så orkar inte läsa genom allt, sorry.

     Var med om detsamma, fy så skämmigt och jobbigt det var. Självklart kände han sig dum och tyckte det egentligen var onödigt, men jag hade blandade känslor, kan ju förstå honom att inte kunna veta till 100% som vi kvinnor, men ändå så nedrans förödmjukande... Han sa att han vill ha det svart på vitt och att det inte kan komma upp något annat så småningom. Jag ville att han skulle se på sin son så skulle det räcka som bevis. 
     Nu har testet gjorts och jag har inte ens velat nämna det till någon av dem jag kan prata om allt med... Försöker bara ignorera och låtsats som inget, även om det är jobbigt. Skulle aldrig lämna min kille för hans rätt att få veta, och han visade ju hur löjligt han själv tyckte det var. Men nu är det så, så livet rullar vidare och då kommer ju beviset att det verkligen är han så kan han inte tro något annat senare. Och om barnet skulle få för sig saker i framtiden har man alltid bevis. Även om jag tycker det är pinsamt. 
     Kram och hoppas det känns lättare om ett tag!

  • sextiotalist

    Jag kan förstå varför du reagerar som du gör. Att säga detta är ju faktiskt samma sak att säga att han inte har någon tillit.
    Visst, det finns gökungar, absolut, det är ingen hemlighet. Men jag är så lagd att jag förutsätter att man är trogna mot varandra innan motsatsen är bevisad

  • Anonym (Vet precis!!)
    Anonym (tjej) skrev 2013-12-07 18:46:26 följande:



    Visst borde både din och TS sambo lita på er, men oroar man sig för något så gör man. Om det bara gäller otrohet och det inte går att få bevis är det bara att jobba med sig själv eller att göra slut. Här är även ett barn inblandat och det är vanligt att män som är osäkra på faderskapet inte vågar ta till sig barnet ifall det en dag visar sig vara någon annans. Det är så onödigt nu när vi har lättillgängliga och säkra faderskapstester, så varför inte bara få saken ur vägen?
    Ja men det är ju precis detta med tilliten som gör att det svider så satans. Och på så många plan! Först att killen tror att man varit otrogen, och att man sedan DESSUTOM blivit gravid med någon annan, och sedan DESSUTOM ljuger om det under hela graviditeten- och i mitt fall ett år till!

    Alltså det är som sagt inte LITE som ens sambo tror att man är kapabel till. Det är det som gjorde och gör så jävla ont.

    Det ska helt enkelt inte behövas ett test. Antingen litar man på varandra- eller inte. Med tillit finns INGA gråzoner.

    Men i mitt fall insåg jag att hans berömda osäkerhet och rädsla för sin egen skugga skulle hänga över mig och dottern för evigt- och därför var det bara att ta testet.
  • Anonym (tjej)
    Anonym (Vet precis!!) skrev 2013-12-07 19:28:09 följande:
    Ja men det är ju precis detta med tilliten som gör att det svider så satans. Och på så många plan! Först att killen tror att man varit otrogen, och att man sedan DESSUTOM blivit gravid med någon annan, och sedan DESSUTOM ljuger om det under hela graviditeten- och i mitt fall ett år till!

    Alltså det är som sagt inte LITE som ens sambo tror att man är kapabel till. Det är det som gjorde och gör så jävla ont.

    Det ska helt enkelt inte behövas ett test. Antingen litar man på varandra- eller inte. Med tillit finns INGA gråzoner.

    Men i mitt fall insåg jag att hans berömda osäkerhet och rädsla för sin egen skugga skulle hänga över mig och dottern för evigt- och därför var det bara att ta testet.



    Ja, det förstår jag absolut. Men samtidigt hjälper det inte att säga att testet inte borde behövas. Jag är orolig över att jag har leukemi bara för att jag blödde näsblod idag, trots att jag mår bra i övrigt. Rent rationellt vet jag att jag inte borde oroa mig, men oron är inte rationell och lyssnar inte på sånt. Jag tror att det kan vara samma sak för de här männen: de tror egentligen inte att kvinnan kan ha varit otrogen, men just det faktum att de inte kan veta helt säkert gör tanken omöjlig att släppa. Egentligen borde det tas faderskapstester på alla nyfödda. Då slipper kvinnorna att känna sig anklagade, männen slipper osäkerheten och alla barn skulle veta sitt ursprung.
  • Ess

    Eftersom ni inte är gifta så görs det väl automatiskt en faderskapsutredning när barnet är fött. Då kan han bara neka att skriva på och få det fastställt.
    Vissa fick bara papper som skulle skrivas på, när andra blev kallade på samtal som dom upplevde som rätt förnedrande. Det är säkert samma fortfarande.

  • Anonym (X)
    h8him skrev 2013-12-07 14:54:37 följande:
    Så du älskar honom inte tillräckligt för att skippa martyrskapet? Skulle du avsluta förhållandet?

    Jag hoppas att det blir det i framtiden.
    Martyrskapet?

    Om han TROR att jag 1, skulle vara otrogen 2, bli gravid med en annan mans barn och 3, ljuga om det för både honom och det kommande barnet om vem som är dess pappa...

    så ser jag inte riktigt vad vi har kvar att bygga vårt förhållande på. Om han tror att jag är så otroligt hemsk som person att jag skulle kunna göra något sådant, så borde ju HAN ha gjort slut först och sedan begärt testet.

    Varför skulle han ens välja att skaffa barn med mig från början om han trodde att jag skulle kunna göra något sådant?

    Jag är HELT FÖR att faderskapstest ska bli obligatoriska, men jag går inte med på att bli anklagad för att svika de käraste jag har, dvs min sambo OCH mitt barn. För sviker barnet gör man ju också om man ljuger om vem som är pappan.


  • h8him
    Anonym (X) skrev 2013-12-07 21:02:38 följande:
    Martyrskapet?

    Om han TROR att jag 1, skulle vara otrogen 2, bli gravid med en annan mans barn och 3, ljuga om det för både honom och det kommande barnet om vem som är dess pappa...

    så ser jag inte riktigt vad vi har kvar att bygga vårt förhållande på. Om han tror att jag är så otroligt hemsk som person att jag skulle kunna göra något sådant, så borde ju HAN ha gjort slut först och sedan begärt testet.

    Varför skulle han ens välja att skaffa barn med mig från början om han trodde att jag skulle kunna göra något sådant?

    Jag är HELT FÖR att faderskapstest ska bli obligatoriska, men jag går inte med på att bli anklagad för att svika de käraste jag har, dvs min sambo OCH mitt barn. För sviker barnet gör man ju också om man ljuger om vem som är pappan.


    Jag menar inte att vara elak, men otrohet är inget ovanligt och det är väl självklart att även en blivande pappa kan bli osäker? Varför bemöta det med att spela martyr? Vill du själv bli bemött så av honom den dag du är osäker på något viktigt?

    Hjärnan har lätt för att skapa spöken. Det borde alla kunna förstå.

    Nej, man sviker inte barnet.
  • Angels

    TS, vad är det som gör att du valt att skaffa barn med en man som du anser är helt ointresserad av sina barn? Bra sätt för att slippa ha en pappa till barnet? Om inte så förstår jag inte riktigt faktiskt. Du målar upp din sambo som en total loser....

Svar på tråden Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?