• Anonym (????)

    Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

    Min sambo har sagt att han funderar på att be om faderskapstest. Jag är givetvis jävligt sårad och ledsen över detta. Han är just nu hos sina föräldrar och jag vill inte prata med honom just nu. Jag vet till 100% att barnet är hans men ska han ha test då han han ju också typ räkna med att det är slut mellan oss, vilket det nästan är typ redan nu för att jag är så sårad. Känner mig typ lurad på de åren vi haft tillsammans om han inte vågar lita på mig efter såhär lång tid. Hur går det till på familjerätten när vi ska skriva på? Om han vill ha ett test, kan jag då blåneka till att det är han och få fader okänd istället så jag slipper ha med honom att göra mer eller kan han få ett test mot min vilja?!

  • Svar på tråden Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?
  • Anonym (Z)
    h8him skrev 2013-12-07 13:47:07 följande:
    Hur oönskat kommer inte barnet att känna sig när barnet inser att det är barnets "fel" att ni separerade redan när du var gravid? Om han kommer att kämpa för barnet eller inte kan du inte veta förrän barnet är fött.

    Det vet du inte innan barnet är fött vad pappan kommer kämpa för eller ej, hade du känt han så väl som du hävdar så hade du vetat att han kommer be om ett faderskapstest med
  • MadHatter

    Känslomässigt tycker jag faktiskt inte att du överreagerar, särskilt inte om du är långt gången och han kommit på sitt tvivel nu.

    Däremot i sakfrågan. Naturligtvis har ditt barn rätt till en delaktig och närvarande pappa alldeles oavsett om du är besviken på honom eller ej.

    Barnet har en egen rätt till sina föräldrar som inte har med föräldrarnas relation dem emellan att göra.

    Så visst kan du bryta med pappan om det känns bäst, men naturligtvis ska du inte på något sätt försöka bryta mellan pappa och barn.

    Inse att er relation (och om han litar på dig) och barnets relation till sin pappa är två skilda ting som inte ska blandas samman.

  • keron
    Anonym (X) skrev 2013-12-07 13:43:58 följande:
    Har han någon anledning att misstänka att du varit otrogen?

    Jag tycker inte det är en överreaktion att bli sårad över en sådan fråga. Jag hade kunnat förstå det från killens sida - jag som mamma kan ju alltid vara 100% säker på att det är mitt barn, medan pappan inte kan vara det om han inte får det på papper (eller barnet är likt honom.)

    Däremot så hade jag blivit otroligt ledsen om min sambo antytt att jag dels varit otrogen och dels ljuger om vems barn det är. Det är inte min personlighet att bete sig sådär, och det skulle han som lever med mig veta om!

    Ni som säger att ts överreagerar, ni vet ju vad ett begärt faderskapstest betyder. Han tror att ts ljuger och bedrar. Om man är oskyldig är det väl självklart att man blir ledsen över att ens sambo tror något sådant om en!

    Hade jag fått en sådan fråga hade jag inte på något sätt hindat pappans och barnets relation, men jag vet inte om jag kunnat fortsätta med någon som inte litar på mig. Jag hade låtit testet genomföras och sedan gjort slut, antagligen.
    Eller så hade han fått be om ursäkt, en lång, lång tid framöver, och jag vet inte om jag hade litat på honom heller. Genom sig själv tror man att man känner andra...?
  • Påven Johanna
    Anonym (????) skrev 2013-12-07 13:55:36 följande:

    skulle inte du bli arg om du blev anklagad för att ljuga o vara otrogen utan några som helst anledningar att misstänka det?!!!!!


    nu kan man ju snarare tro att det är han som är otrogen. jag vill ha sex oftare än honom. det är han som åker iväg o tränar oplanerat ibland, eller fikar med tjejkompsar. det är han som smyger med sin telefon o har kod på den. INTE jag.


    Jo, förmodligen skulle jag bli arg över det. Nu har jag i och för sig aldrig haft den sortens relation som du och den med skelett i garderoben verkar ha till varandra men vi kan ju för diskussionens skull låtsas som om det vore en reell möjlighet. Men jag skulle inte drömma om att bete mig som du pratar här om att göra.

    Förresten tycker jag att faderskapstest borde bli obligatoriska. Det finns många vämjeliga kvinnor ute och går, verkar inte dra sig för något och tycks helt sakna moral. 
  • Anonym (????)
    Anonym (Z) skrev 2013-12-07 13:56:11 följande:

    Det vet du inte innan barnet är fött vad pappan kommer kämpa för eller ej, hade du känt han så väl som du hävdar så hade du vetat att han kommer be om ett faderskapstest med

     


    nu är det ju så att han har en son som är snart 15 som han inte träffat sen den var typ 2 år och aldrig kämpat för utan bara gav upp för att morsan bad honom att göra det. och nu bad jag honom åka till sina föräldrar o han protesterade inte ens utan bara gick och han kommer inte höra av sig förrän jag hör av mig. så har det alltid varit. så jo jag har god anledning att tro att han inte kommer kämpa.

  • Anonym (jag)

    Om min sambo hade velat göra faderskapstest på vårt barn, så hade det inte varit några problem för mig. Hade inte tagit illa upp alls. Om det är ett faderskapstest som behövs för att han lättare ska knyta an till sitt barn, så varför inte?
    Jag förstår faktiskt inte varför inte fler män kräver faderskapstest, det skulle jag göra om jag var man i alla fall.

  • MadHatter
    Påven Johanna skrev 2013-12-07 13:49:28 följande:
    Hade jag varit karl hade jag definitivt sett till att få ett test utfört. Läser man på Familjeliv så inser man ju hur många ungar det är som växer upp i tron att pappa är biologisk far medan det i själva verket är brevbäraren, fotbollstränaren, en random kille på gymmet, "pappas" bror, svärfar, en som råkade parkera bilen fel eller tre surfarkillar från Australien som är det. 

    Skulle testa alla dagar. 

    Ditt beteende verkar förresten hur fishy som helst, ts. Har du låtit någon doppa lite, någon annan än din sambo? Spill it. 



    Jag kan också förstå att en man vill göra ett test. Men om man är ett par som planerar en graviditet bör man ju tala om det innan man börjar försöken så att det blir tydligt att det är en fornsal och inte ett reellt tvivel.
  • h8him
    Anonym (????) skrev 2013-12-07 13:55:36 följande:

    skulle inte du bli arg om du blev anklagad för att ljuga o vara otrogen utan några som helst anledningar att misstänka det?!!!!!


    nu kan man ju snarare tro att det är han som är otrogen. jag vill ha sex oftare än honom. det är han som åker iväg o tränar oplanerat ibland, eller fikar med tjejkompsar. det är han som smyger med sin telefon o har kod på den. INTE jag.


    Om du vänder på det så kan man se det som att du ger sambon vatten på kvarnen genom att du nekar. Så du tror att han är otrogen?
    Anonym (????) skrev 2013-12-07 13:49:28 följande:
    klart att jag vet. så väl känner jag honom och vet vad han har för skelett i garderoben
    Nej, man vet aldrig vad en annan människa väljer att göra. Speciellt inte när det handlar om ens barn.



  • Anonym (????)
    MadHatter skrev 2013-12-07 13:57:53 följande:
    Känslomässigt tycker jag faktiskt inte att du överreagerar, särskilt inte om du är långt gången och han kommit på sitt tvivel nu.

    Däremot i sakfrågan. Naturligtvis har ditt barn rätt till en delaktig och närvarande pappa alldeles oavsett om du är besviken på honom eller ej.

    Barnet har en egen rätt till sina föräldrar som inte har med föräldrarnas relation dem emellan att göra.

    Så visst kan du bryta med pappan om det känns bäst, men naturligtvis ska du inte på något sätt försöka bryta mellan pappa och barn.

    Inse att er relation (och om han litar på dig) och barnets relation till sin pappa är två skilda ting som inte ska blandas samman.

     


    om jag gör slut så måste jag hålla på och kämpa. tjata om umgänge. betala för hans resor hit. anpassa mig efter hans prioriteringar och släppa allt jag har för händerna den tid det passar honom. är det kl 20 på kvällen så ska jag släppa allt, trots att han hade kunnat 4 timmar tidigare om han bara struntat i innebandyn.


    det handlar inte om att jag ska hindra honom egentligen utan handlar om att jag inte kommer att kämpa och då blir det ingenting av något umgänge eller relation. då kan han likagärna "inte finnas" från början för då skulle det vara mycket lättare att slippa slösa energi när jag kan använda den till mycket bättre saker.

  • hellokill3r

    Hade pappan till mina barn begärt faderskapstest hade jag visat honom dörren, och låtit honom få sitt test. Men i och med det hade vår relation varit slut. Det är en vidrig anklagelse och jag tänker inte leva med nån som har så låga tankar om mig

Svar på tråden Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?