Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Beroende på hur det läggs fram behöver önskemål om faderskapstest inte alls betyda "jag tror att du varit otrogen och att barnet inte är mitt!", utan kan lika gärna betyda "jag tror att det är mitt barn men är medveten om att jag inte kan vara helt säker och vill därför ta ett test för att döda alla möjligheter för något annat, både för min skull och barnets" typ. För mig är det två ganska olika saker och kan inte hålla med om att en man som önskar ett test automatiskt är ett svin och ska kastas ut...

Det är i min värld inte alls samma sak som att vilja testa och granska sin partner stup i kvarten för att se om h*n är otrogen eftersom man aldrig kan vara 100% säker, att vara säker på vem som är ens genetiska förälder resp. vem som är ens barn eller ej är så mycket större och så mycket viktigare än att veta med hundra procents säkerhet om ens partner är/varit otrogen eller ej (vilket f.ö i regel inte är möjligt så parallellen som drogs upp är ju högst hypotetisk). 

Oj, du tog det till en ny nivå.

Det finns ju rätt många varianter mellan tillit och slampa till svärdotter.

Jag har aldrig tvekat eller ifrågasatt mina barns mor, inte en sekund. Jag hade stor tillit.

Men idag vet jag att hon visst är kapabel till dubbelspel. Jag tror fortfarande inte att jag behöver oroa mig men visst kan tanken slå mig Ibland.

Det betyder inte att min mamma tycker att exet är en slampa.

Hävdar han att han är pappan görs ett test Oavsätt vad du vill/säger

Det verkar som om du har en dålig personlig erfarenhet?

För övrigt tycker jag inte att det är så konstigt att en man är svartsjuk eller oroad att hans barn inte är hans, om kvinnan redan visat att hon är kapabel att ha sex med nya bekantskaper på mycket lösa boliner. Har hon gjort det förut, så kan hon ju faktiskt göra det igen. Behövs bara att en dammsugarförsäljare eller hantverkare får komma in, han kopplar på hela charmen, hon bjuder på kaffe, de sätter sig i soffan...

Jag hade blivit otroligt sårad om min man bad om faderskapstest. Vår relation bygger på tillit och tilltro. Om den är borta från hans sida så skulle det ta lång tid för mig att känna att det var någon poäng att hålla ihop som par.

Men det är jag det och med tanke på annat som ts skriver är det tydligt att hennes och killens förhållande ser VÄLDIGT annorlunda ut än mitt och mannens.

Hur som helst skulle jag aldrig straffa barnet för att vår relation inte funkade. Givetvis ska barnet få ha en relation till båda föräldrarna (så länge de inte skadar barnet).

Ca 10% har en annan biologisk pappa än den dom tror.
Så även om tilliten är där så blir 1/10 killar lurade...

Var har du hittat den siffran? Jag har för mig att av de som misstänkt och testat har 10% haft en annan pappa, då blir det en ganska låg siffra. Bara var tionde där pappan haft så stark misstanke att man testat har det visat sig vara en annan pappa.

Hej TS!

Du har fått många bra svar här. Även om jag inte läst igenom exakt alla.

Men det är klart att du är sårad och i stundens hetta vill du straffa din partner. Men... oavsett om du är 100 % säker eller inte så kan ju inte din partner vara det... Låt honom få bli det. Och förlåt varandra. Ta hand om förhållandet, barnet och lär er av era misstag och kommunicera med varandra och försök beskriv hur den här situationen fick er att känna. Det är en bra grund att förstå varandra.

Om ni ska leva ett helt liv och uppfostra ett barn i den här världen måste man ta några smällar och framförallt ta vuxna beslut fastän det är jobbigt. Ni kan säkert komma överens och inse att barnet är viktigast framöver...  

Lycka till! 

Jag förstår att du är sårad över hans funderingar, och att relationen kanske inte pga detta kommer att hålla. Men HUR jävla pantad får man vara om man på allvar överväger att ta ifrån barnen rätten till sin pappa, för att NI VUXNA har relationsproblem?? VARFÖR VARFÖR VARFÖR skaffar folk barn, när de är totalt egofixerade, och inte har förmåga att sätta sina barns behov före sina egna? Är man en sån människa får man faktiskt steriliera sig.

Tycker faktiskt inte det är alls konstigt eller vidrigt att be om ett faderskapstest. Många i denna tråden har tagit upp att det kan ställa till mycket problem med anknytning om mannen tvivlar på att det är hans barn.
Jag ifrågasätter snarare varför inte sådanna här test görs per automatik, vare sig man är gifta eller ej.
Att bli far till ett barn är både känslomässigt omvälvande och lagligt bindande. Det kan vara mycket förödande om det visar sig vara fel.

Jag jämnför sådanna här tester, som kan upplevas som jobbiga för modern med de samtal alla erbjuds via BVC om våld i hemmet. Dessa kan upplevas som jobbiga för mannen, då det kan kännas som ett misstänkliggörande. Men faktum är att det tydligen behövs.

Jag tror heller inte det hade upplevts som lika påträngande om det var standard att ett faderskapstest gjores.