Någon mer som lever tillsammans med partner med psykisk sjukdom?
Vet inte om jag är i rätt forum? Men jag skulle så gärna bolla lite erfarenheter med andra som lever i förhållanden/familjer med en partner som är psykiskt sjuk. I mitt fall är det min man som lever med en långvarig utmattningsdepression. Men jag tror att situationen som anhörig/familjemedlem kan se ungefär lika ut även för andra diagnoser.
Hur löser ni er vardag? Hur gör man för att hjälpa utan att själv gå under? Hur får man familjelivet att fungera? Barnens trygghet i det kaos som psykisk sjukdom ger? Finns det stöd/hjälp att få?
I vårt fall är har min man testat det mesta som vi lyckats få hjälp med, medicinering, samtalsterapi, psykolog. Men på 5 år har inget hjälpt.
Finns bättre och sämre perioder, men jag känner att det är så lätt att hamna i en ond cirkel - att jag får kämpa så hårt de perioder han mår som sämst, att det inte finns någon ork att "lyfta" när han mår bättre.
Det är också svårt att hitta en balans i förhållandet, när man under så långa perioder blir "vårdare". Hur hittar man sedan tillbaka till varandra som "partners"?
Någon som har erfarenheter eller tankar om det här?
