chrissepisse skrev 2013-08-23 08:21:51 följande:
Kan ni fruktstundskramare inte ens för en sekund känna med de barn som aldrig har frukt med sig och tvingas titta på när de andra äter? Tycker ni att skolan ska bidra till utpekande av dessa barn genom att dagligen låta dem sticka ut. Jag tycker att kompromissen att man får äta sin frukt när man behöver den är en väldigt bra lösning. Det jag vänder mig mot är att sitta tillsammans och plocka fram frukten så att det tydligt märks vem som har och vem som inte har.
Jag har vuxit upp i en av betongförorterna från miljonprojektstiden och har upplevt socialt utsatta barn på nära håll. Jag har svårt att blunda för en verklighet med barn som går i ofordrade gummistövlar när det är minusgrader och vars huvudsakliga föda utgörs av skolmaten och som alltid "glömmer" matsäck vid utflykt. Kan slopade gemensam fruktstund göra dessa barns start i livet lite smidigare så tycker inte jag att det är någon stor uppoffring för de mer priviligerade. Även om man föds med olika förutsättningar så tycker jag skolan ska sträva efter att jämna ut skillnader, inte förstärka dem.
På vår skola har vi ingen gemensam fruktstund och alla som har med äter den på rasten/morgonpromenad osv.
Min känsla är dock att om man är "så fattig" att man inte kan ha med sig frukt så tycker jag man som vuxen ska tala om det för skolan. Inte låta de barn som vill/behöver äta frukt lida för det eftersom det i dagsläget inte finns tillräckliga resurser på skolorna att stå för sånt. (och när jag skriver "så fattig" så menar jag det INTE i nedlåtande ton, utan mer att jag VET att många inte ÄR fattiga utan bara glömmer eller inte av princip vill skicka med barnen någonting till skolan.
Men min inställning kvarstår, som gäller för ganska många familjer, barnen äter väl frukt hemma? Varför inte så ta den frukten dom skulle haft hemma och ta med till skolan? (och ja, jag är fullt medveten om att det finns många familjer där man inte har råd och inte kan prioritera frukt).
Det här gäller ju även tex kläder, resor, semestrar, upplevelser. Dom som KAN (finns ju dom som kan resa till Thailand utan att spara en enda krona och andra som kanske måste spara hela året) måste ju få kunna känna sig lyckliga över resan, nya kläder osv oavsett hur andra har det.
MEN jag tycker det är viktigast att vi lär våra barn att alltid respektera andras förutsättningar, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Alla barn har säkert föräldrar som har råd att köpa mango också, om det är enda frukten barnet äter, eller?
