Anonym (gnälligt) skrev 2013-07-30 21:05:45 följande:
Vi jobbar iofs alla inom näringslivet just nu och tar alla emot samtal från kollegor, kunder och leverantörer på fritid ibland. Även när jag jobbade statligt inom universitetet tog jag emot jobbsamtal på fritiden från bland annat studenter och doktorander.
Ja du, jag har klurat lite på det men inte mycket men tycker att den allmänna inställningen från lärarkåren i Sverige är att det är inte deras fel om barnen misslyckas i skolan. Och jag tycker helt enkelt att, Jo det är ditt fel, ditt ansvar. Här borde skolan hållas ansvarig för att eleverna ska klara skolan. En lärare ska inte kunna säga att eleven inte klarar skolan för att den inte har föräldrar som kan hjälpa hemma utan det är faktiskt skolans uppgift. Inte enbart lärarens då såklart. Men idag så upplever jag inte att lärarna känner något direkt personligt ansvar för att barnen verkligen ska kunna allt utan det är föräldrarnas uppgift att se till att barnen lär sig i skolan. Tycker det bli avigt. Det exakta utformningen av detta avvaktar jag på men jag hoppas att det kommer. I och med att lärare vill ha och ska ha mer status så måste de också ta mer ansvar.
På de företag jag jobbat tidigare kunder kunnat ringa till en jour som, "surprise", haft betalt för att kunna ta samtal utanför arbetstid om situationen skulle uppstå. Alternativt så har de ringt Avdelningschefen eller Kundansvarig vilka också har haft bra betalt för att alltid vara till hands. Representanter för STORA TRUCK bolaget eller LAGERTILLVERKAREN ringde aldrig till mig hem, möjligtvis ringde min chef eller jouren och det hände väl en eller två gånger max på de 8 år jag sommarjobbade och vickade.
Men om jag skulle få lika bra betalt som en KAM eller Avdelningschef så skulle jag kunna tänka mig att svara på föräldrars samtal, men då kanske man hade fått någon respekt.
Dessutom, om jag hade tillräckligt med tid, hjälpmedel och andra förutsättningar och elever som var bereda att lägga ner den tid som krävs och hade rätt förkunskaper och de ändå hade misslyckats, jag då hade skämts.
Men idag har jag taskiga läromedel som jag inte kan byta ut, för lite tid att gå igenom stoffet och elever som tyvärr inte valt gymnasieprogram efter förmåga eller vilja., jag då blir man lätt uppgiven och tar inte på sig ansvaret för resultatet.