Varför kollar folk på just dig?

Håller helt med både "fru mamma" och "adaeze".

Jag reflekterar faktiskt väldigt lite över av vilken anledning tjejer kolla. Antagligen för att jag själv inte lägger ner särskilt mycket negativa tankar om andra.
Däremot män. Och de kollar för det mesta i det positiva avseendet ganska tydligt.

De dagar jag mår piss allmänt eller över hur jag ser ut, väljer jag själv att inte bli sedd. Möter ingens blick och tar så liten plats det går.

Är höggravid. Och jävlar vad det STIRRAS..

Ända anledningen folk kollar (läs glor så ögonen håller på att poppa ur skallen) är för att jag har min treåring i koppel. 

På grund av mina ögon, som jag alltid får komplimanger för och frågor om jag har linser.
Måste själv hålla med om att dom är udda, aldrig sett någon med liknande.

Om jag mot all förmodan skulle märka att någon glodde på mig skulle det säkert bero på att jag haft dem som föräldrar. Har arbetat några år i en kommun som är medelstor men i en stad som är ändå tillräckligt liten för att man alltid stöter på någon av mina gamla föräldrar.

Därför att jag tydligen ska se ut som en något okonventionell figur. Vad den som råkar titta tycker om det har jag dock ingen aning om, men jag gissar att man reagerar när man ser något som sticker ut från vad man förväntade sig, oavsett hur man värderar det hela.

Troligtvis för att jag är indiska, kortväxt och fet... (dåligt självförtroende)

Folk höjer på ögonbrynen när jag jobbar.

Jag kör lastbil och även om vi tjejer är ganska många bakom ratten nu för tiden så finns det de människor som fortfarande är kvar i det gamla gubbtänket.

Jag jobbar ofta utanför bilen och marklyfter med liften på bilen. De vagnar jag puttar upp kan väga mellan 200 och 600 kg... Jag är alltså ganska stark även om mycket handlar om teknik och rutin.
Det har hänt att män i 45-55 års åldern sprungit fram och velat hjälpa till... Men jag klarar av mitt arbete även om det är jättetungt mellan varven En del har nästan puttat bort mej och då har jag känt mej förolämpad och ovärdig mitt arbete.
Men jag har bevisat många gånger om att jag kan mitt jobb och att jag gör det mycket bra...

Annars är det nog ingen som vänder sig om och spanar in mej. Utseendemässigt är jag ganska vardaglig (numera).

Det beror på hur de tittar, man ser tydligt skillnad om det är "shit, snygg!", "hmm, känner igen men varifrån...?" eller "hur fan ser hon UT egentligen?"

Trollbarnet: båda mitt ex och min killes barn har samma ögon. Min mammas är mer mot det bruna hållet, min son mot det blåa. (hans blir helgrå när han är sjuk, jättepraktiskt för mig!) Men det är en snygg färg. :)

Jag brukar ta blicken positivt, jag vet jag ser bra ut som oftast. Men springer dom efter mig blir jag numera bara arg.