Varför kollar folk på just dig?

Jag tar för givet att de stirrar för att de tycker att jag är tjock. Gamla ätstörningstankar som spökar.

Om någon glor på mig om jag går på stan minding my own business tänker jag typ "Mhmm, I know you wanna look like me!" eller något liknande skitstöddigt....  

Stirrar folk länge, eller om många stirrar... jaa, då tänker jag nog "Vadfan nu då. VAD stirrar de på?! Åh guuuud, nåt ser konstigt ut, jag har bajs i håret eller nåt! Fuck!" och så rusar jag till en spegel...!

Utan att verka allt för självdestruktiv så tänker jag att de nog tycker jag ser konstig ut eller är ful. Min självkänsla är inte på topp!

När jag var yngre och mer fit så gick väl tankarna mer åt det positiva hållet. Jag e snygg, fint hår, snygga kläder etc. Sånt man ville folk skulle tänka när man fick en blick eller två

Nu har jag mest focus på mina barn när vi är ute och jag lägger inte lika mycket märke till om nån tittar eller inte.

Jag är ganska van vid att folk stirrar, och jag vet varför i 95% av fallen. Det är för att jag ser konstig ut, och i de flesta fall tycker folk att det är negativt.

Jag känner mig glad av det, jag finner det hysteriskt kul att få folk att vända sig om och se efter mig. Men inte när dom uppskattar det dom ser, det finner jag ganska obehagligt.

Ärligt talat, så lägger jag aldrig märke till om någon glor på mig. Minns faktiskt inte sist det hände ...

Det som tveklöst drar mest blickar är när vi kommer från hämtningen på em. Fyra barn, varav ett i vagn eller springandes olovliges i förväg.. ett i bärsjal. Ofta gnälls/skriks det en del. Matkassar, tusen teckningar från de större samt ryggsäckar/fotbollar mm Desdutom är vagnen orange och vi alla väldigt färgglatt klädda. Om vi är snygga/fula hinns nog inte reflekteras över. Men vi syns! Oh yes

Jag märker sällan om någon tittar - det har jag lärt mig att "tänka bort" sedan mina svartrocksår i sena tonåren (När alla glodde på mig, fullt förståeligt...). Annars tänker jag väl att jag har annorlunda/snygga kläder och när jag går med min man tänker jag att de tycker att han är snygg/ser ut som att han är med i något band. 

"Shiiiit! Flashar jag boobsen?!" *Tittar ner*

Det beror helt och hållet på... Har spegeln vart snäll mot mig, och jag känner mig snygg och stolt över den jag är och hur jag ser ut, och om jag trivs i kläderna jag har på mig, så tänker jag typ "åh, tack för egoboosten, jag vet att jag är snygg som fan, men guuud, lugna sig lite!"

Har spegeln vart ovanligt otrevlig (vilket den faktiskt oftast är), eller om jag har på mig något jag inte trivs i, eller om jag bara mår dåligt just den dagen, så tänker jag typ "jaja, jag veeeet att min häck är bred som en ladugårdsdörr, och jag veeeeet att håret står på ända och att kläderna varken passar varandra eller mig, men du behöööööver väl inte göra mig MER medveten om det?"

Går jag tillsammans med min man så tänker jag (i stort sett alltid): "yeah, that's right, bitch! Han har valt MIG, precis exakt just MIG! Och seeee bara så lyckliga vi är? Avundsjuk? Spelar ingen roll, för den här hunken ÄLSKAR mig!" Hahaha

Beror på hur de tittat, vad jag gör, vem de är och va sammanhanget är.
men det är ju inte så svårt att se skillnad på gillande, ogillande, dömande och avundsjuka blickar tycker jag