Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Vill börja med att gratta dig ytterligare en gång! Avundsjuk så det förslår! Japp, det är helt ristat i sten. Hade ett samtal med honom igår kväll om hur mycket jag verkligen längtar, vilket han uppenbarligen inte förstått innan. Han trodde nog mest att jag var lite småsugen. Det visade sig att det var till och med värre än jag trodde, för det räcker tydligen inte med att bebisen föds efter hans 30-årsdag. Han vill inte börja försöka före den!  Så där ändrades ju tidsplanen med nästan ett helt år åt fel håll. Men vad gör man, kan ju inte tvinga honom att bli redo... Han sa att han inte alls tyckte att jag var konstig eller knäpp, men det känns så. Var absolut inte läge att ta upp frågan om huruvida det är okej att jag börjar småhandla lite... och kan ju lugnt säga att detta samtal gjorde att jag inte känner mig så jävla sugen för tillfället heller! Har inte gråtit så mycket på en och samma gång på nästan 8 år. Och då var det för att en släkting hade dött. Idag känner jag min bara stum och tom. Så himla söt och tuff med de små hornen! Jag var inne på H&M igår, före mitt och sambons jobbiga samtal, för att kolla efter "mitt" set, men hittade det inte. Såg dock i en annan tråd att de nya seten inte har kommit till alla butiker än, så det kommer väl.... Får se åt vilket håll det utvecklas nu med barnfrågan. Sambon har i alla fall sagt att jag ska få "välja vad jag vill" som belöning för en sak han tycker att jag har gjort bra. Jag sa att jag skulle tänka efter... Skulle vilja ha ett "tillstånd" att få börja småhandla som belöning. Fattar ju att jag får göra det om jag vill, men skulle kännas bättra om han okejat det.

men ååh gumman!!! vilken besvikelse! finner inga ord som kan värma! Känslsn är ju helt hopplös och jag förstår verkligen hur du känner nu

Blir bara så frustrerad av att tänka på att jag kommer att vara "gammal" när vår bebis föds om vi ska gå enligt hans kalender: 27 som allra, allra yngst, kommer med största sannolikhet hinna fylla 28 när det tar sig och inte alldeles osannolikt 29 med! Och med minst 3 år mellan syskon som jag vill ha, för deras egen skull, blir jag ju 30+ med andra. Om det ens blir några.... fertiliteten går ju inte UPP direkt. Samma med skaderisken.

I en av mina gamla kursböcker från universitetet finns en tabell som jag blir riktigt stressad av, som visar hur mycket risken ökar för att barnet får Downs med stigande ålder.... Vid 20 (den optimala biologiska åldern) är risken 1 på 1900. Det är typ så låg risk det blir. Redan vid 25 (som jag skulle vara vid förlossningen om jag blev gravid IDAG) har risken ökat till 1 på 1200. Hoppa ytterligare 5 år in i framtiden - scenariot jag ser ut att stå inför - och risken räknas i hela promille, 1 på 900. Okej, det må vara så att jag nojar och överdriver, men det är trots allt mer än dubbelt så vanligt vid 30 som vid 20

Allt detta, PLUS att de tre kommande åren kommer att kännas som att vandra 100 mil genom öknen. Etablera sig på arbetsmarknaden? Visst, jag gillar verkligen mitt jobb! Resa? Absolut, ska bli kanon att äntligen ha råd med det! Inreda nya hemmet? Blir också trevligt! Allt sex och alla sovmorgnar med bara sambon och jag? Fantastiska, och det må hända att jag kommer att sakna dem sedan. Men ingen av de här sakerna kan ju mäta sig med bebislyckan jag längar så efter!

Det kan låta väldigt klysigt att säga men stirra dig inte blind på statistiken! Det kommer bara påverka dig negativt. förlåt om du tar illa vid, vill bara ditt bästa. Jag är väll egentligen ingen att säga något då jag är EXAKT likadan men man får försöka tänka att tänka positivt ( vet hur otroligt svårt det är)!...
Jag är 21 iår och känner precis likadant, sen vet man ju inte heller hur lång tid det tar ATT bli gravid :O Kan ju ta mellan 1-2 år! Jag hoppas innerligt att din sambo ändrar sig och att ni snart kan börja bebisverkstaden.

Det jag är rädd för är alla kommentarer som kommer att komma om vi skulle bli gravida nästa år. Typ att vi är för unga, att vi ska hinna resa först, supa och allt sånt. men vårt liv är så annolunda, vi har en trea, sambon fast jobb, hållt i ihop i snart 6 år etc etc... Nu kommer jag dock inte ta åt mig av kommentarerna, jag menar att det kommer bli så jäkla jobbigt att behöva förklara sig varför man vi valde att skaffa barn fast vi är så unga.

Jag känner mig ändå tillräckligt vuxen för att kunna ta ansvar för mina egna värderingar och åsikter, och att anvsara för ett annat liv är den största gåvan man kan få!  Sorry att jag styrde in på anant men behövde skriva av mig..      

Försöker verkligen att inte göra det! Och chansen att barnen är friska är ju trots allt över vägande i alla åldrar. Får försöka tänka så istället, för varje 30-åring som får ett barn med Downs är det 899 30-åringar som får ett barn utan Downs. (Jaja, finns ju andra sjukdomar med, men dem har jag ingen statistik på ).

Jag kan ju tycka, att om man är så unga som ni är, men redan så etablerade i relationen och i livet i övrigt, så är det väl bättre som man skaffar barn så snart som möjligt, så att man fortfarande är ung när de blir vuxna och flyttar hemifrån. Du kommer ju liksom bara vara runt 40 då i så fall, där har du ju antagligen en massa tid kvar av att vara stark och frisk och kunna göra precis vad du vill! Resa, festa varje helg om du skulle vilja (även om jag inte tycker det verkar som att det är något som tilltalar dig öht) - och det bästa är ju att ni antagligen kommer ha bättre ekonomi till de sakerna då

Hihi ja man får tänka så! :D

Sambon hade tydligen sett att jag varit inne på familjeliv och skrivit tråden och typ skrattde lite och sa att jag fick bestämma mig typ, jag hade fler flikar uppe från FL och en var " vill ha bäbis 2014" och den andra var den här:p

Jag har även en byrå som är felbygd, vissa delat är åt fel håll och han tjatar på mig att jag ska fixa de, o senast när han tjatade så sa han nått i stil med : ja men vi kan ju inte ha barnkläder i den om den ser ut så!

Jag försöker att inte prata så mycket barn med honom utan försöker läsa av honom på vilket humör han är på- kan jag nämna barn nu eller borde jag avvkta?

Jag vill ju vara ung förälder för jag ser så många fördelar med det! Nu när vi flyttat så kan jag kryssa ännu en punkt på checklistan över vad som borde vara fixat innan bebis. Större lägenhet-sambon fast jobb- jag kommer garanterat ha jobb när jag är klar- nära familj/vännet etc. Allt känns bra nu!!

Jag tycker det verkar som att din sambo självmant tar upp barnfrågan väldigt ofta, så du behöver nog inte oroa dig över att vara tjatig. Han verkar ju gilla samtalsämnet liksom

Update från mig då: Vi gjorde inget speciellt med vänner eller så på midsommar igår, utan umgicks på tu man hand hela dagen, kvällen och natten och vi hann prata MASSOR. Vi redde ut en massa saker och pratade om mognad, förväntningar på framtiden osv. Kändes jättebra! När vi promenerade till krogen och gick förbi en bokhandel med jättevackra, dekorerade sagoböcker, sa han "Våra barn ska ha en bokhylla i sitt rum med sådana böcker i!" Känns så himla bra att han också funderar på kommande barn och deras tillvaro

När vi kom hem från krogen tog han helt spontant upp ämnet barnuppfostran och pratade entusiastiskt om det en längre stund. Hur barnen inte ska få en könssterotyp uppfostran och att man ska tillåta dem att  vara sig själva, uppmuntra deras förmågor etc. Känner bara att han är sååååå värd att vänta på, han kommer att blir DEN BÄSTA pappan!

Dessutom ska han: "Det känns tryggt att du kan så mycket om barns utveckling och sånt där som inte jag kan alls." Jag: "Haha, jag kommer allt tvinga dig att läsa en bok, det fattar du va?" Han: "Självklart, jag ska läsa 3-5 böcker!" Gulle Alltså, min sambo läser inte böcker. Det låter som att han är dum, men han är skitsmart, föredrar dock att spela svåra datorspel och kolla på invecklade TV-program om forskning och sånt. Att han tänker läsa 3-5 böcker inför barnets inkomst är ett huge committment, haha

Vad skönt att ni kunde prata och reda ut saker. Alltid jobbigt när något tynger en och jag tror verkligen att det hjälper att få prata ut och ventilera sina tankar!
Vad roligt att höra att sambon din ändå verkar vara positivt inställd på det hela, det skadar ju inte att förbereda sig lixom hihi :)

Lite update från mig: Jag är helt till mig och svävar på moln just nu!
Sambon har gått med på att starta bebisverkstad nu! Jag har en vecka kvar på mina ppiller ( mensen) sen är nog tanken att jag ska sluta med dom :D Jag har frågat honom en miljard gånger om han verkligen är säker och igår satt vi tillome och tittade på barnvagnar tillsammans! Jag är lycklig, rädd, glad på samma gång! Åååh äntligen!<3

Vad glad jag blir för din skull längtan! :) Du får uppdatera hur det går... Ska ni bara köra på, inget räknande eller äl-stickor? Stort lycka till!

Tack vännen! Hihi absolut, kommer antagligen att börja blogga sen när det väl är ett pluss :)
Lite koll på Äl måste vi ha för helst vill vi ha bebis i juni nästa år.. :) Men annars så sexa och mysa, framförallt slappna av! :) Återigen, TACK! :)<3